Falabella
Från Rilpedia
| Falabella | |
 Falabella |
|
| Ursprung | Argentina |
|---|---|
| Utbredning | Hela världen |
| Miljö | Hett klimat |
| Egenskaper | |
| Typ | Miniatyrhäst |
| Mankhöjd | max. 70 cm |
| Färg | Alla färger är tillåtna |
| Användning | Utställning, sällskapsdjur och även körning |
Falabella är världens minsta hästras, med en mankhöjd som aldrig överstiger 86 cm. Rasen härstammar från Argentina och har fått sitt namn efter familjen Falabella, som avlade fram rasen genom att korsa små engelska fullblod med shetlandsponnyer och criollohästar. Falabellor blir ofta väldigt gamla, cirka 40-50 år. Falabellan används främst som sällskapsdjur och är snäll och klok. Den minsta falabellan som funnits är ett sto som heter Thumbelina som bara var 43 centimeter hög i mankhöjd och vägde 25 kg.
Stamhingsten hette Little Pumpkin. Falabellan räknas inte som en ponny, den räknas istället till kategorin miniatyrhäst eftersom den är byggd likadant som stora hästar. Det finns bara cirka 170 stambokförda falabellor i Sverige. Falabellan är ett så litet djur att det inte går att rida på men är vanlig på shower och utställningar där de även visas upp som körhästar. Falabellan brukar oftast ha ett eller två antal färre revben än andra hästar.
Innehåll |
Historia
Falabellan började utvecklas redan 1868 av Patrick Newell med hjälp av lokala Criollohästar och importerade hästar från Spanien. Newell tillämpade en strikt avel av riktigt små Criollohästar för att få fram en mycket mindre typ av rasen. Men när Newell dog så ärvdes hjorden och avelsprogrammet av Newells svärson, Juan Falabella.
Rasen fortsatte att utvecklas av familjen Falabella på ranchen Recreo de Roca utanför Buenos Aires i Argentina. Juan korsade in ännu fler raser i ett försök att göra rasen ännu mindre och för att spä ut blodslinjerna något. Han importerade hästar från Storbritannien bland annat Welshponnyer, Shetlandsponnyer och riktigt små engelska fullblod. Med en lätt planerad inavel, där man korsade de minsta avkommorna med varandra, lyckades han få fram riktigt små hästar, framförallt en hingst vid namn "Little Pumpkin" som kom att bli väldigt viktig för aveln av Falabellan. "Little Pumpkin" räknas än idag som rasens stamhingst.
1940 hade aveln tagits över av Juans ättling Julio C. Falabella och han startade ett register för de små hästarna som han kallade "Establecimientos Falabella" som senare bytte namn till "Asociación de Criadores de Caballos Falabella" (Falabella Horse Breeders Association). Där jobbade Julio hårt för att fram en standard på framförallt den tillåtna mankhöjden som då låg på ca 1 meter. Några år senare skulle uppfödare som var aktiva i föreningen rösta fram den nya tillåtna mankhöjden till enbart 78 cm.
En av de absolut minsta avkommorna hette Sugar Dumpling som tillhörde Smith McCoy i Roderfield, West Virginia i USA. Denna häst var bara 51 cm i mankhöjd och vägde endast 13,5 kg. Detta rekord slogs sedan av Thumbelina som enbart är 43 cm i mankhöjd. Dock vägde den lite mer med sina 25 kg.
Idag är falabellan populär men ändå ganska ovanlig och det finns ca 900 registrerade falabellor, varav ca 170 av dem är registrerade i Sverige. Totalt räknar man med att det enbart finns några få tusen falabellor över hela världen.
Egenskaper
Falabellan är världens minsta hästras och den är utmärkt att köra men går absolut inte att rida. Därför används den mest till utställning eller som rena sällskapsdjur. Falabellan är ovanligt stark för sin storlek men är oftast klent byggd med exteriöra fel, mycket på grund av inavel.
De bästa och sundaste exemplaren av falabella har en grövre exteriör som påminner om shetlandsponnyns men de mest populära exemplaren är tyvärr de som mest liknar miniatyrkopior av araber, Quarterhästar eller engelska fullblod. Rasen är då slankare och smalare i exteriören och proportionerna blir oftast fel, bland annat med ett huvud som är alldeles för stort för kroppen. Falabellan saknar ofta ett eller två revben i jämförelse med andra hästar.
Falabellan är snäll och klok och visar upp många vackra färger bland annat brokiga färger som skäck och den populära prickiga, så kallade tigrerade färgen. Detta visar på influenser som kommer från de spanska hästar som låg i grunden för criollon. De exemplar som finns brukar vara väldigt välskötta av sina ägare som värderar dem högt som sällskaps- eller utställningsdjur.
