Gudrid Thorbjörnsdotter

Från Rilpedia

Version från den 31 maj 2009 kl. 09.58 av Thoasp (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Fil:GudridurThornbjarnardottir10.JPG
Staty föreställande Gudrid Thorbjörnsdotter med sin son Snorre Karlsämnesson. Detta minnesmärke finns på LaugarbrekkaSnæfellsnes, varifrån Gudrid kom. Ásmundur Sveinsson är konstnären som gjort statyn.

Gudrid Thorbjörnsdotter (isl. Guðríður Þorbjarnardóttir) levde kring år 1000 och är en av huvudpersonerna i Erik den rödes saga och Grönlänningasagan.

Gudrids farfar Vivil kom som slav till Island från Irland. Fadern Torbjörn Vivilsson var vän till Erik den röde, Grönlands upptäckare. Torbjörn och Gurdid flyttade till Grönland, där hon gifte sig med Torsten Eriksson, Leif Erikssons bror. Torsten avled dock i en sjukdom i Grönlands Västerbygd efter ett misslyckat försök att nå Vinland. Därefter gifte hon sig med den isländske stormannen Torfinn Karlsämne Tordsson (isl. Þorfinnur Karlsefni Þórðarson) ca 1002. Gudrid var sannolikt en av de första europeiska kvinnorna på amerikansk mark och enligt uppgift även den första att föda ett barn där, sonen Snorre. Hon tillbringade tre år i Vinland enligt sagorna.

Därefter for hon tillsammans med de andra expeditionsdeltagarna från Vinland. Hon, Torfinn och Snorre bosatte sig på Glaumgård på norra Island. Senare i livet, efter Torfinns död, reste Gudrid på en pilgrimsfärd till Vatikanen i Rom, där hon redogjorde för sina upptäckter och erfarenheter. Efter hemkomsten från Rom blev hon nunna och valde eremitlivet i kyrkan på Island som sonen Snorre Karlsämnesson låtit bygga där.

Haukur Erlendsson, huvudförfattaren till Hauksbók i vilken en av versionerna till Erik den rödes saga finns, räknade sig som ättling till Gudrid och Torfinn.[1]

Referenser

  1. Jansson, Sven B. F. Sagorna om Vinland: Handskrifterna till Erik den rödes saga. Wahlström & Wikstrand, Stockholm, 1945, s. 81.


Personliga verktyg