Essingebroolyckan

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

För artikeln om olyckan år 2005, se Kollisionen mellan Lodbrok och Essingebron.

Olyckan på bron 24 november 1948

Essingebroolyckan inträffade den 24 november 1948 när en buss störtade från gamla Essingebron mellan Stora och Lilla Essingen i Stockholm. Vid olyckan omkom elva personer.

Förlopp

AB Stockholms Spårvägars trådbuss på linje 96 var på väg mot Stora Essingen strax efter klockan 8 på morgonen. Mitt på bron kolliderade den med en lastbil lastad med betongplattor som var på väg i motsatt riktning. Fälgmuttrarna på bussens högra framhjul grep tag i lastbilens högra bakhjul vilket gjorde att bussens hjul vreds till höger. Genast därefter grep bussens fälgmuttrar tag i främre fälgkanten på lastbilen vilket gjorde att bussens framhjul starkt vreds åt höger vilket gjorde att busschauffören förlorade kontrollen över fordonet.

Vid den kraftiga kollisionen slets lastbilen i två delar och det bakre hjulparet lossnade. Bussen girade vinkelrätt mot höger och kraschade in i det svaga broräcket. Under ett par sekunders tid stod bussen och vägde på kanten innan den ramlade över kanten ned i Essingesundet, 14,5 meter under bron.

Två personer blev vittnen till hur två av busspassagerarna kämpade för sina liv i vattnet. Den ene av dessa, försäljaren Börje Holm, lyckades de rädda medan den andre passageraren försvann i djupet. Undantaget Holm omkom samtliga passagerare.

Räddningstjänsten kom snabbt till platsen och arbetet inriktades snart på att lyfta upp bussen från sundets botten på 17 meters djup. Med hjälp av en 15-tons pontonkran kunde bussen lyftas upp på eftermiddagen.

Essingebron byggdes 1929 och hade 1948 en körbana på 5,2 meters bredd och gångbana på 1,2 meter.

Media

År 2006 sände Sveriges Television en dokumentärfilm om händelse. Filmaren Peter Torbiörnsson gick, då händelsen inträffade, i första klass i Essinge folkskola. Hans lärarinna Julia Lindahl var en av dem som omkom.

Externa länkar

• Den stora olyckan... och fröken som inte kom, Sveriges Television

Referens

• Svenska dagbladets årsbok 1948, s. 106