Röjdykare

Från Rilpedia

Version från den 13 februari 2009 kl. 15.07 av 194.68.56.35 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Röjdykare är en lätt dykare med huvuduppgift att röja sjöminor och andra undervattenshinder. Röjdykare ingår i marinens minröjningsförband.

Innehåll

Historia

Röjdykarutbildningen startade år 1952 av löjtnant Rolf Hamilton, flottan och löjtnant Gösta Falhman, kustartilleriet. Löjtnanterna Hamilton och Falhman nyligen hemkommna från amerikanska flottans UDT-utbildning valde att bedriva Sveriges motsvarighet till den utbildningen i Skredsvik beläget på den den svenska västkusten. Utbildningen har sedan start varit krävande att genomföra och har alltid varit helt frivillig för såväl värnpliktiga som anställt befäl.

Armén, flottan, flygvapnet och kustartilleriets lätta dykare genomförde sin utbildning hos flottan vid Skredsvik fram till 1970-talet då de separerade till sina respektive enheter. Sammanlagt har cirka 1 200 personer genomfört utbildningen till röjdykare i Flottan.

Förmönstring

Röjdykarna är en fysiskt krävande utbildning i Svenska försvaret. För att gallra bort personer som inte har rätt fysik och rätt vilja genomgår aspiranterna en förmönstring under 2 dagar i Karlskrona. Förmönstringen består av vattentest, löpning, styrketest, simteknik, samtal med psykolog samt en utförlig medicinsk Sub 3 undersökning. Vattentestet är den del av förmönstringen där flest aspiranter avskiljs. Efter avklarad förmönstring blir aspiranten given ett inryckningsdatum. Utbildningen bedrivs i Berga (inryckning januari) samt i Karlskrona (inryckning juni).

Utbildning

Utbildningen består av en 9 veckors gröntjänst. Under gröntjänsten tränas mycket fys samt grundläggande teoretisk militär utbildning. Efter avklarad gröntjänst blir den värnpliktiga placerad på ett fartyg. Därefter börjar den grundläggande luft-dykutbildningen Försvarets dykskola i Karlskrona. Teori och praktik blandas och de värnpliktiga gör även en fri uppstigning i en 18 meter djup tank. Efter avklarad grundutbildning ombaseras de värnpliktiga till Skredsvik där röjdykarna har sin bas. Denna mytomspunna plats är en fantastisk plats för dykning och belägen längst in i Sveriges enda fjord, Gullmarsfjorden. Nu börjar en en 3 månader lång dykutbildning med 2-3 avancerade dyk om dagen samt diverse utbildningskontroller. Utbildningen ger färdigheter i uv-foto, uv-film, uv-sprängtjänst, uv-orientering, bärgning. Efter avklarad röjdykarutbildning erhåller den värnpliktige sitt utbildningstecken (en upprätt stående groda, Sir Anselm, i silver eller guld) och påbörjar sin röjdykartjänst på ett militärt fartyg.

Röjdyk

Röjdykarna dyker idag med blandgassystem, nitrox, ner till 57 meter. Introducerat 1979 framtog AGA ett blandgassystem kallat ACSC (Alternative Closed Semi Closed Breathing Demand System) De första apparaterna utprovades av 1978 års röjdykarkontingent. Systemet består av en trimix (helium, kväve, syre) i ett halvslutet system som lämnar lite utandningsgas i vattnet. Koldioxiden tas bort via en kalkbehållare och sensorer ser till att upprätthålla rätt syremängd och gasblandning. Fördelarna med systemet är något längre aktionstider vid dyk i intervallen upp till 57 meters djup. Samt avsaknad av gasbuller i utandningen samt en kompensationslunga för att kunna vara avvägd helt utan fluktuering i höjdled. Nackdelarna med systemet är dess vikt (ca 50 kg) och komplexitet samt vid utprovningarna många barnsjukdomar. Nämnas kan apparaturens infästningar till bärmesen som ofta lossnade på grund av ett spärrhandtag som satt för nära viktbälten och midja för dykare i torrdräkt och föga ergonomiska mustycken som gärna läckte in saltvatten i det cirkulära andningssystemet. Teoretiskt medger ASCS samma exponeringstider ned till 57 m som luft ned till 40 m. Under utprovningar 1979 fann man dock att djupberusningen (kvävenarkosen) var fortsatt påtaglig vid 57 m och därmed inte utgjorde några större operativa fördelar jämfört med luft. (Gullmarsfjorden 1979)

Externa länkar

Personliga verktyg