Ingeborg Bachmann

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Ingeborg Bachmann, född 25 juni 1926 i Klagenfurt, Österrike, död 17 oktober 1973 i Rom, Italien, var en österrikisk författare, poet och översättare, även känd under pseudonymen Ruth Keller.

Biografi

Bachmann föddes i Klagenfurt, Kärnten, 25 juni, 1926. 1945-1950 studerade hon filosofi, psykologi och germanistik vid universiteten i Innsbruck, Graz, och Wien. 1950 doktorerade hon i filosofi vid universitetet i Wien med en avhandling om Martin Heidegger.

Efter examen, arbetade Bachmann som scripta och redaktör vid den österrikiska radiostationen Rot-Weiss-Rot, ett jobb som gjorde det möjligt för henne att få en översikt över samtida litteratur samtidigt som hon hade en fast inkomst. Dessutom sändes hennes första radioteater på stationen. Hennes litterära karriär tog ytterligare fart genom kontakten med Hans Weigel och den litterära grupperingen Gruppe 47, vars medlemmar bland annat inkluderade Ilse Aichinger, Paul Celan, Heinrich Böll, Marcel Reich-Ranicki och Günter Grass.

1953 beslutade hon sig för att leva på sitt författarskap och flyttade till Rom, Italien, där hon under följande år skrev dikter, essäer, operalibretton och noveller vilka snart gav henne berömmelse och flera priser. Hennes relation med den schweiziske författaren Max Frisch, 1911-1991 förde henne senare till Schweiz.

Bachmanns verk fokuserar huvudsakligen på teman som jagets möjligheter att existera, göra motstånd mot liknöjdheten och våga bryta upp samt språkfilosofi, det senare i den österrikiska filosofen Ludwig Wittgensteins tradition. Hennes doktorsavhandling visar hennes växande desillusionering avseende Heideggers existentialism, vilken delvis löstes genom hennes växande intresse för Wittgenstein, vars bok Tractatus logico-philosophicus, 1921 signifikant påverkade hennes relation till språket.

Bachmann dog på ett sjukhus i Rom, 17 oktober 1973, tre veckor efter att en brand utbrutit i hennes sovrum. Vad hon egentligen dog av är omtvistat.

Ingeborg Bachmanns Pris

Ingeborg Bachmanns Pris som årligen utdelas i Klagenfurt, har namngetts efter henne.

Bibliografi

• Ein Geschäft mit Träumen, 1952 (hörspel)
• Die gestundete Zeit, 1953 (diktsamling)
• Die Zikaden, 1954 (hörspel)
• Das erstgeborene Land, 1956 (hörspel)
• Anrufung des Großen Bären, 1956 (diktsamling)
• Der gute Gott von Manhattan, 1958 (hörspel)
• Die Wahrheit ist dem Menschen zumutbar, 1959
• Frankfurter Vorlesungen, 1959
• Der Prinz von Homburg, 1960 (libretto) (Musik av Hans Werner Henze)
• Das dreißigste Jahr, 1961 (novellsamling)
• Ein Ort für Zufälle 1965
• Der junge Lord, 1965 (libretto) (Musik av Hans Werner Henze)
• Malina, 1971 (roman) (filmatiserad 1991)
• Simultan, 1972 (novellsamling)
• Der fall Franza, 1978 (fragment, utgivet postumt)
• Requiem für Fanny Goldmann, 1978 (fragment, utgivet postumt)
• Erzählungen, 1978 (noveller, postumt)
• Essays. Reden. Vermischte Schriften. Anhang, 1978
• Todesarten, (ofullbordad romantrilogi)
• Frankfurter Vorlesungen. Probleme zeitgenössischer Dichtung, 1980
• Wir müssen wahre Sätze finden. Gespräche und Interviews, 1983
• Die kritische Aufnahme der Existentialphilosophie Martin Heideggers, 1985
• Ich weiß keine bessere Welt 2000 (dikter)
• Poetische Korrespondenzen (med Paul Celan), 2000
• Briefe einer Freundschaft, 2004 (Brev till Hans Werner Henze)
• Kritische Schriften, 2005

Bibliografi (utgivet på svenska)

• Det trettionde året, 1963 (Das dreißigste Jahr, 1961) (översättning:Arvid Brenner)
• Bröd och salt, 1976 (Valda dikter) (översättning:Johannes Edfelt)

Priser och utmärkelser

• Gruppe 47:s litteraturpris 1953 för Die gestundete Zeit
• Georg Büchners pris 1964

Källor

• Detta är helt eller delvis en översättning från Engelskspråkiga Wikipedia
• Bonniers författarlexikon över utländsk litteratur ISBN 91-0-057321-3
• Libris