Lidokain
Från Rilpedia
Lidokain, 2-(dietylamino)-N-(2,6-dimetylfenyl)acetamid, är en aktiv substans i läkemedel, bland annat Xylocain, Xylocain adrenalin och EMLA. Lidokain har två användningsområden:
- Lokalbedövningsmedel
- Antiarytmika, används vid ventrikulära takyarytmier, speciellt i samband med hjärtinfarkt
Som andra bedövningsmedel där slutledet av ordet är -cain, har medlet syntetiserats med den kemiska strukturen för kokain som modell. Läkemedlet upppfanns i början av 1940-talet av kemisterna Nils Löfgren och Bengt Lundqvist på Stockholms högskola.
Företaget Astra kom att marknadsföra Xylocain, som blev firmans första stora försäljningssuccé[1]. Medlet blev vida känt då USAs president Eisenhower behandlades för sina hjärtproblem med Xylocain år 1960. Redan 1954 hade även påven Pius XII behandlats för hicka.
I Xylocain adrenalin används lidokain tillsammans med adrenalin. Detta är ett av de vanligaste bedövningsmedel som används av tandläkare i Sverige. Det är populärt då det med adrenalininnehållet gör att bedövningens verkningstid förlängs på grund av adrenalinets vasokonstriktoreffekt – lidokainet förs ej lika fort bort med blodbanan. Denna effekt kan även bidra till mindre blödning.
EMLA är en bedövningskräm som innehåller en blandning av 2,5 % lidokain och 2,5 % prilokain. Den används exempelvis av tandläkare på barn så att de slipper känna nålsticket vid bedövning och på motsvarande sätt på sjukhus vid sättning av perifer venkateter till exempel på barn. Krämen underlättar vid så kallad nålskräck.
Källor
- ↑ Lindqvist, Kjell; Sven Sundling: Xylocain - en uppfinning - ett drama - en industri, Astra, Södertälje 1993.
Externa länkar
Denna läkemedels- eller farmakologi-relaterade artikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
