Politisk korrekthet
Från Rilpedia
Politisk korrekthet (ibland förkortat pk) är en kritisk term som ofta används om ett medvetet införande av nya uttryck, vars syfte är att förändra attityder eller vara så neutrala som möjligt. Begreppet används också överfört om åsiktsströmningar som av kritiker anses göra anspråk på att vara de enda godkända och rumsrena.
Innehåll |
Definitioner
Politisk korrekthet har två ganska olika betydelser, vilket medför att ordböckerna ofta definierar begreppet på antingen det ena eller det andra sättet. I vissa, ofta engelskspråkiga, ordböcker definieras politisk korrekthet i linje med den första beskrivningen ovan.[1][2][3] En sådan definition ges till exempel av DK Illustrated Oxford Dictionary (här översatt till svenska):
- Politisk korrekthet: att undvika uttryck och handlingar som exkluderar, marginaliserar eller förolämpar vissa etniska, kulturella eller andra grupper.
Enligt denna definition skulle det exempelvis kunna ses som politiskt korrekt att byta ut Merry Christmas (god jul) mot Happy Holidays (god helg), vilket ofta görs i USA för att inte stöta sig med icke-kristna religiösa minoriteter. Definitionen visar också att det finns likheter mellan politisk korrekthet och eufemismer. Skillnaderna är dock ganska uppenbara. Till exempel bör sådant som nya termer införda av arbetsgivare som hoppas att anställda skall känna sig mer uppskattade med en mer imponerande titel, snarare klassificeras som eufemismer.
I svenska ordböcker dominerar dock den andra betydelsen av politisk korrekthet.[4][5] Exempelvis definierar Nyordsboken (Norstedts Ordbok) begreppet politiskt korrekt på följande sätt:
- Politiskt korrekt: som stämmer väl överens med åsikterna hos det (för tillfället) ledande kulturskiktet i frågor som rör politik och samhälle.
Här ses begreppet mera som en strävan att ligga rätt i tiden och vara åsiktsmässigt nära de grupper som sätter agendan i samhällsdebatten. Exempel på politisk korrekthet enligt denna definition skulle kunna vara att uttrycka åsikter som ligger nära etablerade opinionsbildares syn på feminism eller mångkultur, för att ta några frågor som varit aktuella de senaste åren.
Historik
Begreppet politiskt korrekt föddes i Sovjetunionen under utrensningarna på 1920-talet, då det användes för att klassificera vilka medborgarbeteenden som var korrekta eller inkorrekta utifrån den officiella partilinjen. Uttrycket togs upp på nytt inom delar av den europeiska och amerikanska vänstern under dess interna strider och splittringar på 1970-talet. Ibland användes det med samma allvar som det använts i det tidiga Sovjetunionen, men oftast användes det skämtsamt om dem som uppfattades som alltför asketiska och nitiska i sin politiska renlevnadsiver.
Via den amerikanska vänstern började begreppet få allmän spridning i USA under 1980-talet och political correctness kom snart att användas av folk på den politiska högerkanten som ett kritiskt uttryck gentemot medvetna strävanden att byta ut uttryck som uppfattas som diskriminerande eller stereotypa. Uttrycket har sedan tidigt 1990-tal lånats av svenskan. Den tydliga kopplingen till högergrupper finns inte riktigt i Sverige, utan begreppet används, om än möjligen i mindre omfattning, även av personer på vänsterkanten.
Även om termen politisk korrekthet är sentida är företeelsen gammal. I Gustave Flauberts satiriska skrift Lexikon över vedertagna åsikter (Dictionnaire des idées reçues, postumt 1911) framförs flera åsikter som var politiskt korrekta då, som att konkurrens är näringslivets själ, att jordbruket bör uppmuntras men saknar arbetskraft, och att ordet machiavellism inte kan uttalas utan en rysning. Även i Sverige går det att finna äldre exempel på företeelsen, även om begreppet politisk korrekthet inte användes (på det sättet) då. Det framstår exempelvis som svårt att, under 1950- och 1960-talen, driva frågor som miljövård och bevarande av äldre bebyggelse. Med en nutida term kan det alltså sägas ha varit politiskt inkorrekt att värna om miljön eller äldre bebyggelse under dessa decennier.
Den gruppsykologiska dynamik som ligger bakom utvecklandet av ett klimat av politisk korrekthet påminner enligt kritiker om vad den tyska sociologen Elisabeth Noelle-Neumann beskriver i boken Tystnadens spiral (1984).
Begreppets användning
Enligt den första typen av definition tar sig politisk korrekthet ofta uttryck i en strävan att reformera språket, då man byter ut uttryck som uppfattas som diskriminerande eller stereotypa mot andra uttryck. Enligt den andra definitionen är det snarare åsiktsströmningar som ligger rätt i tiden som ses som politiskt korrekta, till exempel frågor rörande feminism eller mångkultur.
Motståndare till begreppet politisk korrekthet anser ofta att begreppet bara används som ett retoriskt försvar när någon anklagats för diskriminering eller fördomsfullhet. Att säga att någon uttrycker politiskt korrekta åsikter innebär enligt detta synsätt att man menar att han eller hon (som beskyllts för politisk korrekthet) inte tänker själv eller vågar ta ställning. Å andra sidan kan politisk korrekt retorik användas som en härskarteknik för att tysta kritik eller känsliga debatter.
Vad som anses vara politiskt korrekt är i viss mån relativt och alltså beroende av sammmanhang och umgänge. I invandringskritiska grupper, men även bland andra människor, kan till exempel försvar av integrationspolitiken anklagas för att vara politiskt korrekt. På många sätt är det dock majoriteten av opinionsbildare som i varje given situation avgör vad som generellt i samhället ses som politiskt korrekt, och företeelsen kan inte sättas in på den politiska höger-vänsterskalan. I regel har dock regeringsmaktens politiska färg ett visst inflytande över vad som uppfattas som politiskt korrekt, men i mindre grupper kan givetvis helt andra åsikter vara det korrekta.
I västvärlden finns det ofta ett samband mellan politisk korrekthet och kulturradikalism. I Sverige stämplas till exempel ofta strävanden att åstadkomma en betygsfri skola som politiskt korrekta. En liberal syn på invandringspolitiken och betoning på mångkultur – där det särskilt påpekas att den västerländska kulturen inte är överlägsen –, samt feministiska åsikter är andra exempel på uppfattningar som i Sverige ibland benämns som politiskt korrekta. Ett annat exempel kommer från Svenska kyrkan, där det anses politiskt korrekt att bejaka homosexuella pars rätt till välsignelse och vigsel.
Ofta ses miljöhänsyn eller hänsyn till arbetares förhållanden (exempelvis Rättvisemärkt) som politiskt korrekt. [1]
Den politiska korrekthetens feministiska prägel och förkastande av etnocentrism gör att den ofta kopplas ihop med postmodernism. Populism är på många sätt en motsats till politisk korrekthet.
Kritik mot begreppet
Politiskt korrekthet är en omstridd term. De som företräder sådana åsikter eller strävanden som beskrivs som politiskt korrekta har förstås en annan uppfattning än de som använder termen. Företrädarna hävdar att de strävanden som beskrivs som politiskt korrekta är legitima strävanden för att synliggöra diskriminering i samhället, och att anklagelser om politiskt korrekthet kommer från sådana grupper som traditionellt haft en privilegerad ställning. De som använder termen menar dock ofta att politisk korrekthet kännetecknas av en intolerant attityd mot oliktänkande.
Dagens Nyheters ledarskribent Niklas Ekdal utnämnde "Politiskt korrekt" till 2006 års främsta invektiv. Motiveringen löd: "Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. "Politiskt inkorrekt" har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel negervitsar och blondinskämt. Avsikten med PC-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare."[6]
Referenser
- ↑ DK Illustrated Oxford Dictionary
- ↑ Chambers 21st Century Dictionary
- ↑ Encarta World English Dictionary
- ↑ Nyordsboken, Norstedts Ordbok
- ↑ Bonniers svenska ordbok
- ↑ DN -Skällsordens tio-i-topp
