Santa Maria del Fiore
Från Rilpedia
Basilica di Santa Maria del Fiore, Heliga Marias blommas basilika, är en katedral i Florens, säte för den Romersk-katolska kyrkans ärkebiskop i Florens. Kyrkan är berömd bland annat för sin stora kupol ritad av Filippo Brunelleschi.
Vad namnet på katedralen anspelar på är något omtvistat. Somliga anser att det anspelar på liljan, som är Florens symbol, men ett dokument från 1400-talet menar att det är Kristus som avses.
Katedralen, eller Il Duomo, byggdes på samma plats där en äldre katedral funnits, Santa Reparata från 800-talet. Vid slutet av 1200-talet var den katedralen gammal och för liten. Arnolfo di Cambio anlitades som arkitekt 1296, och han avsåg att skapa den största kyrkobyggnaden världen skådat, byggd som en basilika. Den nya katedralen har plats för 30 000 personer, och var mycket riktigt vid färdigställandet världens största kyrka. Sedan dess har den dock passerats av bland andra den nya Peterskyrkan i Vatikanstaten, St Pauls-katedralen i London och Katedralen i Milano. Påven Eugenius IV konsekrerade katedralen 25 mars 1436, vilket enligt den florentinska kalendern var årets första dag.
När Santa Reparata revs fann man relikerna av Florens förste biskop, sankt Zenobius, och hans urna förvaras nu i katedralen. I kryptan finns alla Florens biskopar begravda.
År 1419 hölls en tävling om vilken arkitekt som skulle få bygga katedralens kupol. De två huvudkonkurrenterna var Filippo Brunelleschi och Lorenzo Ghiberti. Brunelleschi var den som slutligen fick uppdraget, mycket tack vare stöd från Cosimo de Medici.
Arbetet med kupolen startade 1420 och slutfördes 1436. Den enorma konstruktionen väger 37.000 ton och vidden är 42 meter. Utvändigt är den täckt av polykroma marmorpaneler i olika nyanser av grönt och rosa med vita kantlinjer.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Santa Maria del Fiore
