William Edmund Ironside

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

William Edmund Ironside
6 maj 1880-22 september 1959
Ironside (m) med den polske stabchefen general Wacław Stachiewicz (v).
Smeknamn	Tiny
Födelseort	Edinburgh, Skottland
Dödsort	London, Storbritannien
I tjänst för	Mall:Landsdata Storbritannien Storbritannien
Försvarsgren	British Army
Tjänstetid	1899-1941
Grad	Fältmarskalk
Befäl	99:e infanteribrigaden (1918) Allierade trupperna Arkhangelsk (1918 - 1919 Ismid Force (1920) North Persian Force (1921) Staff College, Camberley (1922 - 1926) 2:a divisionen (1926 - 1928) Meerutdistriktet, Indien Eastern District (1936 - 1938) Guvernör och ÖB, Gibraltar (1938 - 1939) Generalinspektör för utlandsstyrkorna (1939) CIGS (1939 - 1940) ÖB Home Forces
Slag/Krig	Andra boerkriget Första världskriget Ryska inbördeskriget Andra världskriget
Utmärkelser	DSO (1915) CMG (1918) KCB (1918) GCB (1938) CBE (1952) Croix de Guerre avec Palme (andra klassen) Order of St. Vladimir Order of the Rising Sun, Third class (1922) Croix d'Officier de la Légion d'Honneur Grand Croix de la Légion d'Honneur (1946)

William Edmund Ironside, 1:e baron Ironside född 6 maj 1880 i Edinburgh, död 22 september 1959 i London, var en brittisk fältmarskalk, som var det brittiska imperiets stabschef 1939-1940.

Han deltog redan i boerkriget 1899-1902 som underrättelseofficer och därefter på västfronten under första världskriget. 1918 blev han chef för den allierade expeditionskåren, som sändes till Archangelsk i norra Ryssland, för att slåss mot bolsjevikerna. Följande år tvingades kåren lämna Ryssland. Under 1930-talet hade han diverse kommenderingar utanför de brittiska öarna.

När Lord Gort 1939 utsågs till chef för den brittiska expeditionsstyrkan efterträdde Ironside honom som chef för brittiska imperiets generalstab (CIGS). Redan på våren 1940 avgick han och efterträddes av John Greer Dill samt blev istället chef för hemmaarmén.