P.G. Vinge

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Per Gunnar (P.G.) Vinge, född 9 januari 1923 i Vinköl, Skaraslätten, Västergötland, svensk ämbetsman och direktör.

P.G. Vinge var son till jordbrukaren Emil Vinge och hans hustru Naemi. Han tog studenten på latinlinjen i Skara 1942, och fortsatte efter militärtjänstgöring vid P4 sedan sina studier vid Stockholms högskola där han tog jur.kand. 1948. 1946 gifte han sig med sjuksköterskan Asta. Efter tingtjänstgöring i Linde domsaga hade han åklagartjänstgöring i Stockholm, utbildade sig till polischef, och hade tjänst vid poliskammaren i Stockholm 1953-61, med ett uppehåll för åklagartjänstgöring. Under densamma tiden hade han posten som sekreterare i den statliga polisskolans styrelse. 1961-62 var han förste polisassessor och biträdande polisintendent i Stockholm.

1962 utsågs han av han av polismästaren Nils Lüning till att efterträda Åke Hasselrot som chef för den särskilda polisverksamheten, "spionpolisen" - befattningen bytte 1964 namn till avdelningschef vid rikspolisstyrelsen. Som säpochef fick han avslöjandet och gripandet av spionen Stig Wennerström på sitt bord som ett av hans första uppdrag, och arbetet med detta upptog hela hans ämbetstid. Efter en händelse, som Vinge själv kallat ”grotesk”, där Vinge påstods ha uppfattat dåvarande statsminister Olof Palme vara en säkerhetsrisk, avgick han från befattningen 1 oktober 1970. Han har även blivit förknippad med kontroversiella påståenden, som att Kinas ambassad langade narkotika till svenska ungdomar. Han efterträddes av Hans Holmér.

1970-87 var Vinge direktör vid Industriförbundet. Han rekryterades även som ledamot av Datainspektionens styrelse, Datasamordningskommittén, Sårbarhetskommittén och Sårbarhetsutredningen.

Han gav ut sina memoarer 1988 med dagboksanteckningar och kommentarer för åren som säpochef.

Källor

• Bosse Brink, "FNL-rörelsens kontor övervakades", SvD 18/12 2002
• P.G. Vinge, Säpochef 1962-70, Wahlström & Widstrand Stockholm 1988