Magnus Stagnelius

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Magnus Stagnelius, född 19 december 1746, död 5 april 1829, biskop i Kalmar stift. Föräldrar: kyrkoherden i Högby, prosten över Ölands norra kontrakt, Magnus Stagnelius

och Katarina Sundelius. Gift 1798 med Hedvig Kristina Bergstedt. Far till poeten Erik Johan Stagnelius.

Stagnelius blev, efter att ha genomgått Kalmar läroverk, student i Uppsala 1766 och promoverades 1773 till fil. doktor. 1779 förordnades han till docent i grekisk litteratur vid Uppsala universitet och blev 1783 e. o. adjunkt i filosofiska fakulteten. Det sistnämnda året avlade han jämväl teol. kand.-examen samt utnämndes 1787 till e. o. teologie adjunkt, varefter han lät prästviga sig. Då ingen snar befordran på den akademiska banan var att vänta, sökte och fick han Gärdslösa och Bredsätra regala pastorat på Öland 1788. Efter en tid som kyrkoherde i Gärdslösa blev han hedersprost 1790 och erhöll tre år senare professors namn, heder och värdighet. Vid Gustav IV Adolfs kröning 1800 utmärkt med teologie doktorsgraden, förordnades han året därefter till prost över Ölands mellersta kontrakt samt utnämndes 1807 till biskop i Kalmar. Jubelmagister i Uppsala 1824.

Den ortodoxe biskopen, lär i sin krafts dagar ha varit barsk ända till hårdhet. Om honom berättar en folkskollärare Daniel Nyström i sin självbiografi (Årsböcker i sv. undervisn.-historia 1921, III: s. 35): Det fans prester, som för okunnighet straffade konfirmationsungdomen med käppen, och mina föräldrar sade sig veta, hurusom kyrkoherden i Gärdslösa (sedermera biskopen i Kalmar stift Stagnelius, fader till skalden S.) tuktade okunnig nattvardsungdom med läderpiska,m endast för förseelsen att icke kunna.

På sin ålderdom tycks den förut så myndige biskopen ha blivit mycket skröplig. Handen trög, minnet förslappadt, tankekraften mindre redig, allt i avtagande och närmande sitt slut, så beskriver han sig själv inför Hammarsköld. Självporträttet förråder ingen senil brist på självkännedom men väl allmän ålderdomssvaghet.