Jahve
Från Rilpedia
Jahve, är en vokalisering av hebreiskans JHVH (Tetragrammaton, יהוה) som anses trolig av de flesta forskare. Namnets översätts i Bibel 2000 med "HERREN". Egennamnet han härledas till det hebreiska verbet hāyāh, "att vara" med 3ms subjekt. Det gör att Guds egennamn skulle kunna översattas "han är".
Guds namn förekommer 6828 gånger i den hebreiska texten (första gången i 1 Moseboken 2:4) med de fyra ovanstående bokstäver som kallas tetragrammaton eller tetragrammet (av grekiskans tetra-, "fyra", och gramma, "bokstav"). Det har länge varit tradition att byta ut Guds egennamn mot olika titlar, till exempel "Gud", "Herren" eller "Adonaj".
Jahve är den högste guden i många religioner. Gemensamt för alla uttolkningar av honom är hans roll som skapare, laggivare, upprätthållare av ordning och absoluta auktoritet. Till skillnad från "den högste guden" i många andra religioner tar Jahve aktiv del i sin skapelse: Han ingriper gärna i skeendena på jorden men medger ändå människorna stor handlingsfrihet och fri vilja. Han försöker vägleda människorna genom sina profeter.
Enligt hebreisk tradition skapade Jahve människan efter sin egen förebild och då israeliterna traditionellt beskrivit sig som ett nyckfullt och upprorisk folk beskrivs även Javhe som en mångbottnad fadersgestalt med mänskliga drag: Han kräver total underkastelse och kan drabbas av raseriutbrott vid försumlighet men han är också mottaglig för uppmärksamhet och förlåter dem han älskar. Ibland beskrivs han till och med som svartsjuk.
I den judiska kabbalan är inte Jahve den högste guden, utan en av tio utstrålningar (Sefirot) som kommer från den dolde, högsta guden En-Sof (Den utan slut).
Innehåll |
Uttalet
Det exakta uttalet av tetragrammaton är inte känt. I den grekiska Septuaginta som används idag, den syriska Peshitta och den latinska Vulgata används oftast titlar i stället för namnet.
Det finns en handskrift i Sankt Petersburg, Ryssland, Codex Leningradensis B 19A, där tetragrammet är försett med vokaltecken så att uttalet blir Jewah, Jehwih, med betoning på a respektive i. Denna handskrift används som huvudtext i Biblia Hebraica Stuttgartensia (BHS). I Ginsburgs hebreiska textutgåva anger vokaltecknen uttalet Jehowah med betoning på a. Ett uttal som många översättare dock föredrar är Jahve, Jahwe eller Yahwe. Jehova bevarar de fyra konsonanterna i många av världens språk, till exempel engelska: "Jehovah" med betoning på o.
Guds namn ersatt
Exegetisches Wörterbuch zum Newen Testament (utgiven av Horst Balz och gerdard Schneider, Stuttgart 1978-1983), band II, spalt 816: "I de stora pergamentkodexarna med LXX (Septuaginta) översätts det hebr. jhvh med [kyrios]."
Theologisches Wörterbuch zum Newen Testament (utgiven av Gerhard Kittel, och Gerhard Friedrich, Stuttgart 1933-1979), band 3, sidan 1056: "Som regel står emellertid [kyrios] som en förklarande omskrivning för gudsnamnet [JHWH]." (Jämför Henry George Liddell, Robert Scott: A Greek-English Lexicon, reviderad av Henry Stuart Jones, Oxford 1968, sidan 1013; E. A. Sophocles: Greek Lexicon of the Roman and Byzantine Periods, Cambridge [USA] och Leipzig 1914 [nytryck: Hildesheim/Zürich/New York 1983], sidan 699.)
Dictionaire de la Bible, av Vigouroux, Paris 1926, band 1, spalt 223: "Septuaginta och Vulgata har [kyrios] och Dominmus, 'Herre', där gruntexten har Jehova".
A Compendious Syriac Dictionary, utgiven av J. Payne Smith, Oxford 1903 [nytryck 1979] sidan 298: Marja' i [den syriska] Peshittaöversättningen at G[amla] T[estamentet] står för tetragrammet".
Guds namn i tidiga engelska översättningar
William Tyndale beslöt sig för att använda Guds egennamn i sin översättning av Bibelns fem första böcker (1530). Han använde formen "Iehouah" på följande ställen: 1 Moseboken 15:2; 2 Moseboken 6:3; 15:3; 17:16; 23:17; 33:19; 34:23. I 5 Moseboken 3:24 användes formen "Iehoua". Enligt honom var detta Guds namn, "och varje gång man ser HERREN med stora bokstäver (frånsett att det kan vara ett tryckfel) är det Iehovah på hebreiska." I King James Version (1611) förekommer Guds namn fyra gånger: 2 Moseboken 6:3; Psalm 83:18; Jesaja 12:2 och 26:4.
