Albertus Magnus
Från Rilpedia
| Albertus Magnus | |
|---|---|
 målning av Tommaso da Modena (1352). |
|
| Biskop, Bekännare, Kyrkolärare | |
| Född | 1206, Lauingen an der Donau |
| Död | 15 november 1280, Köln |
| Vördas inom | Katolska kyrkan |
| Saligförklarad | 1622 av Gregorius XV |
| Helgonförklarad | 1931 av Pius XI |
| Förklarad kyrkolärare | 16 december 1931 av Pius XI |
| Helgedom | Sankt Andreas, Köln, och katedralen i Köln. |
| Helgondag: | 15 november |
| Skyddshelgon för | Vetenskap, filosofi, vetenskapsmän, studenter |
Albertus Magnus, egentligen Albert, greve av Bollstädt, född 1206 i Lauingen an der Donau, död 15 november 1280 i Köln, var en tysk filosof, teolog och naturforskare. Han var biskop i Regensburg 1260-1262, och tillhörde dominikanorden. Han utnämndes till kyrkolärare och helgon inom Romersk-katolska kyrkan 1931, med festdag den 15 november.
Jämte Thomas av Aquino var Albertus den viktigaste representanten för den medeltida skolastiken. Han inträdde 1223 i dominikanorden och blev efter studier i Padua och Paris lärare i flera tyska städer, bland annat Köln.
Albertus gjorde den första systematiska tolkningen av Aristoteles skrifter under medeltiden och sökte påvisa att det inte finns någon motsägelse mellan Aristoteles tänkande och kristen tro. Han var också en för sin tid framstående naturvetenskapsman.
Bibliografi (urval)
- De mineralibus et rebus metallicis (cirka 1260)
Externa länkar
- Wikisource
- Albertus Magnus: "Secrets of the Virtues of Herbs, Stones and Certain Beasts" London, 1604
|
|||||
