Solberga kloster
Från Rilpedia
Solberga var ett nunnekloster tillhörigt cisterciensorden och beläget vid den så kallade Korsbetningen öster om Visby ringmur på Gotland.
Historik
I ett brev från biskop Laurentius i Linköping daterat 12 augusti 1246 framgår att denne översänt "Christi tjänarinnor, nunnorna" till Gotland. Eftersom Solberga var det enda nunneklostret på ön är det med största säkerhet dit kvinnorna sändes. De kom troligtvis från Vreta kloster i Östergötland och blev dotterkloster till Vreta.
Relativt lite är känt om klostret. Det ska ha varit litet med endast tolv nunnor förutom abbedissan. Tre abbedissor är kända vid namn; Christina Wipperfördha 1387, Gertrud Herentreys 1482 samt en fru Emgard. Vid arkeologiska utgrävningar under 1900-talet har rester av klosterkyrkan påträffats. Dess grund ska ha haft formen av ett grekiskt kors. Likaså har man återfunnit de massgravar som grävdes vid Korsbetningen 1361.
Diskussioner om var klostret egentligen var beläget har förekommit. Ett flertal äldre urkunder nämner "Mons Solis in Wisby" - Solberga i Visby, vilket tolkats som att klostret låg innanför stadsmuren. I Birgitta Knutsdotters gåvobrev 1349 nämns klostret som "circa Wysby", alltså "i närheten av Visby". Troligtvis flyttade nunnorna in i staden efter 1361, då slaget om Visby stod vid Korsbetningen. Troligt är att klostret skadades i och med striden. Senare under medeltiden talar källor om nunnor i S:t Jacobi kyrka, vilket förmodas vara Solberganunnorna.
Litteratur
- Thordeman, Bengt: Korsbetningen och Solberga kloster utanför Visby, 1930, ISBN-91-7192-513-9.
|
||||||||
