Stagflation
Från Rilpedia
Stagflation är ett nationalekonomiskt begrepp som beskriver en situation då både inflationen och arbetslösheten är hög. Begreppet har bildats genom en sammanslagning av inflation och stagnation.
I en normal konjunkturcykel brukar inflationen öka under högkonjunktur, samtidigt som arbetslösheten är låg, och arbetslösheten öka under lågkonjunktur, då inflationen är låg. Många länder upplevde stagflation i efterdyningarna av oljeprischockerna under 1970-talet, vilket innebar en delvis annan situation än de konjunktursvängningar som förekommit under de föregående decennierna.
Tillståndet är inte bara problematiskt på grund av att det förenar negativa sidor från hög- och lågkonjunktur, utan är dessutom svårt att åtgärda. Politiska åtgärder som dämpar inflationen medför ofta höjd arbetslöshet och vice versa. Det råder alltså en grundläggande motsättning mellan prisstabilisering och BNP-stabilisering. Det är därför svårt för centralbanken att påverka denna situation med dess enda penningpolitiska vapen, styrräntan.
Den svenska riksbanken påverkas inte av stagflation då svenska riksbankens huvudsakliga och enda mål är att hålla inflationen på 2 procent (+-1 procent), till skillnad från exempelvis USA:s riksbank Federal Reserve.
