Rättsvetenskap

Från Rilpedia

Version från den 21 maj 2009 kl. 09.11 av Brox (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Justitias vågskål

Rättsvetenskap eller jurisprudens är huvudsakligen teorin och filosofin om rätt, det vill säga det vetenskapliga studiet av juridik. Rättsvetenskapliga studenter (juris studenter, jur.stud.) försöker förstå den grundläggande rättens natur och försöker analysera dess ändamål, struktur och praktiska användning. Rättsvetenskapliga akademiker hoppas att erhålla en djupare förståelse för av rätten, den makt som den utövar och dess roll i det mänskliga samhället. På praktiska nivåer hoppas vissa jurister på att förbättra samhället genom att studera vad rätten är, vad den borde vara och hur den egentligen fungerar. De söker en djupare förståelse för, vad som verkar vara, ett rättsystems oförutsebara och osäkra natur.

Innehåll

Utgångspunkt

En vanlig utgångspunkt i förståelsen av rättsvetenskapen är målet för en lag att uppnå rättvisa. Den positiva rätten som infattas i de skrivna lagarna och författningarna och rättspraxisen i en rättsvetenskap används som basen för att 'testa' filosofiska teorier mot denna. Därför kan den vetenskapliga rättsvetenskapliga naturen argumenteras. De tre mest tydliga synpunkterna om rätt och rättvisa (det finns dock hundratals synpunkter) är rättslig positivism, naturlig rätt, rättsrealism (Uppsalaskolan) och interpretivism. Positivism betyder att lagen är 'positionär': rätten skapas i enlighet med, till exempel socialt accepterade regler. Man kan försöka stärka rättvisan, moralitet, eller vilket annat normativt slut som helst med lagar, men deras framgång eller brist på sådan avgör inte deras validitet. Såvida lagen är korrekt utformad, i enlighet med de regler som erkänts i samhället i fråga, är den en rättfärdig lag, oavsett den är rättvis enligt någon annan standard. En annan princip är att rätt inte är någonting mera än ett regelverk för att upprätthålla ordning och styrbarhet över ett samhälle. Därför måste de mest inhumana och orättfärdiga antagelserna efterlydas (från rättssystemet utgångspunkt och moraliska utgångspunkter). Kritiker av lagen borde lobba för lagändring men måste ändå respektera lagens bokstav, eller åtminstone inte förneka att den är en korrekt skapad lag.

I motsats associeras naturlig rätt med moralitet och i teistiska synvinklar, Guds avsikter. För att göra dessa begrepp enklare försöker den naturliga rätten att identifiera en moralisk kompass för den rättskipande makten i en stat. Uppfattningar om vad som är rätt och fel bildar grunden till den naturliga rätten. Vad som är rätt eller fel kan variera mycket beroende på vilka intresseområden man fokuserar på. Naturlig rätt säger ofta att 'en orättfärdig lag är ingen lag' och teistiskt inriktade naturrättsteoretiker menar att vilken som helst orättvisa kommer att rättas till av 'högre makter'.

Andra naturliga rättsteoretiker, däribland Lon L. Fuller, understryker att rätten måste möta vissa formella behörighetskrav (såsom att vara ojävig och i allmänt vetande). Till den utsträckning som ett institutionellt system för social kontroll inte räcker till, i avseende på dessa krav argumenterar Fuller att vi är mindre böjda att erkänna denna som ett rättssystem eller att respektera denna. Därmed har rätten en intern moralitet som går förbi de sociala reglerna av vilka rättfärdiga lagar skapas från.

Sofistikerade positivist- och naturliga rättsteorier påminner ibland om varandra mera än vad beskrivningen ovan föreslår och de kan dela på vissa punkter med den andra teorin. Att identifiera en enskild teoretiker som en positivist eller en naturlig rättsteoretiker kräver ibland inblandning av ärenden såsom betoning, grad och enskilda källor för inflytelse på teoretikerns arbete.

Rättsvetenskap söker att utnyttja orestrikterades element från livet och från världen för att hjälpa den kritiska studien av rätt. De mera fastställda ämnena är listade här nedan:

  • Rättsfilosofi och mera generell filosofiska tankegångar;
  • Rättshistoria, vilket inkluderar rättslig historiografi och hermeneutik;
  • Rättslig vetenskap, till exempel den rättsliga filosofin, rättslig antropologi, etc.;
  • Rättslig teori, den samlade delen av rättslig teori som exemplifieras i arkiven över rättsliga fall, kontroverser och frågor;
  • Tillämpningen av rättsliga principer och teorier på rättsliga problem, speciellt klassiska och återkommande rättsliga frågor;
  • Tillämpningen inom rätten av utomrättsliga teorier och praktiker, såsom användningen av distributiva undersökningstekniker i rättslig analys;
  • Jämförande undersökningar av rätten som ett område inom andra områden av studier eller bemödanden, till exempel, analys av västvärlden domstolsprocedurer i fråga om klassisk grekisk teater; and
  • Underkategorier av rättsvetenskap, eller undersökning av rätt i speciella sociala, politiska och andra sammanhang, såsom -
  • 1. Etnorättsvetenskap, jurisprudens i och av en speciell etno-kulturell grupp, såsom hävderätt i stamsamhällen i Afrika (troligen en derivation av termen genom analogin med etnomusikologi)
  • 2. Sociopolitisk rättsvetenskap, jurisprudens som en dokumenterad källa av sociala och politiska förändringar (till exempel, studien av rätt och hur den relaterar till kvinnors status är en form av sociopolitisk rättsvetenskap).

Rättsvetenskap inkluderar även juridisk pedagogik vilket innebär utlärandet av rätt och juridiska ämnen till den utsträckning som juridisk pedagogik berör utbildningen av advokater och deras roll; därför kan den även inkludera reflektioner över använda juridiska färdigheter och metodologi (d.v.s. "juridisk tillämpning"), såsom väl fungerande advokatfärdigheter, förhandlingstekniker, förlikning, skapandet av dokument, undersökningstekniker, och så vidare.

Etymologi

Ordet jurisprudens (rättsvetenskap) kommer från latinets jurisprudentia. Detta är den senlatina formen av ett sammansatt ord, ursprungligen juris + prudens (sammandragning av providens, från verbet providere, "att tillhandahålla"). Den bästa svenska definitionen för jurisprudentia är troligen "[abstrakt] juridisk kunskap."

'Juris' är genitivformen för Jus som betyder "rätt." Så, 'juris' betyder "av lag" eller "rätt." 'Juris' refererar speciellt till den muntliga rättsliga traditionen och till funktionella tillämpningar av lagen, till och vid speciella förutsättningar och ansamlingar av fakta. Ordet "jury" kommer även från 'jus/juris,' och juryer gör precis som ordet förutser: tillämpar lagen till fakta och omständigheter och drar sedan en slutsats därifrån om den svarandes straffrättsliga ansvar.

'Prudentia,' betyder "kunskap" i latinet och kan översättas direkt till svenska som "prudens." Ordet innebär att man verkar korrekt och vist eftersom man har kunskapen om de möjliga konsekvenserna av en enskild handling.

Modern rättsvetenskap

Den rättsvetenskapliga teorin delas vanligtvis in i två större analysfält: analytisk rättsvetenskap, som studerar vad lag "är," och normativ rättsvetenskap, som studerar vad lag "borde vara." Ordet "jurisprudence" på franska refererar till rättspraxis inom sedvanerätten, den lagsamling som fastställs genom beslut av en enskild domstol eller ett domstolssystem.

Analytisk rättsvetenskap använder en neutral utgångspunkt för att beskåda och ett beskrivande språk när den refererar till olika aspekter av rättssystem. Fokus ligger på vad systemet är, inte på vad den skulle eller borde vara. När man därmed går in i analytiska rättsvetenskapliga moralfrågor, behandlas enbart värdefrågor till den utsträckning att man beskriver de som tankeställande frågor och lämnar frågan därhän.

De mest viktiga frågorna inom analytisk rättsvetenskap är: Vad är en lag? Vad är ett rättssystem? Vad är förhållandet mellan lag och makt/sociologi? Vad är förhållandet mellan lag och rättvisa/moralitet? Har varje samhälle ett rättssystem? Hur ska vi förstå begrepp såsom laglig rätt och laglig skyldighet?

Normativ rättsvetenskap berör vad lag borde vara, vilka värden som är viktiga och som ser på frågor om moralitet. Viktiga frågor inom den normativa rättsskipningen är dessa: Vad är den rätta lagfunktionen? Vilka typer av handlingar ska bli föremål för bestraffning, och vilka sorters bestraffningar ska tillåtas? Vad är rättvisa? Vilka rättigheter har vi? Är det en skyldighet att följa lagen? Vilka värden har rättsreglerna?

Historia

Ordet rättsvetenskap hade redan samma mening i det antika Rom, trots att även fall dess ursprung the yrkesutövningen var monopoliserad av påvekollegiet (Pontifex), som behöll en den exklusiva bestämmanderätten över fakta, genom att de var de enda experterna (periti) i jus av den traditionella rätten (mos maiorum, en del av muntlig rätt och seder som verbalt fördes från "far till son"). Påvarna skapade indirekt ett lagsystem genom deras uttalanden (sententiae) i enskilda konkreta (juridiska) fall.

Deras domar var från början menade att vara enkla tolkningar av de traditionella sedvanorna men förändrades snart från en aktivitet som formellt beaktade vad som var traditionsenligt i varje enskilt fall i den rättsliga vanan till en mera jämbördig tolkning som antog lagen till de nyare sociala instanserna. Lagen implementerades med de nya utvecklande Institutiones (rättskoncept), som förblev i det traditionella schemat. Påvarna ersattes i det 3:e århundradet före Kristus av en laglig kropp av prudentes. Antagning till detta rättsväsende var villkorligt vid uppvisande av kompetensbevis eller bevis för erfarenhet.

Under den Romerska republiken skapades lagskolor och dessa blev hela tiden mera akademiska. I den tidsålder som sträckte sig från det tidiga Romerska imperiet till det tredje århundradet skrevs viktig litteratur inom ämnet av några noterbara grupper, däribland Proculians och Sabinians. Det vetenskapliga djupet i dessa skrifter var oöverträffat i den antika tidsåldern och den nådde ändå oemotsägbar hög skicklighet. På grundval av detta brukar man säga att romarna skapade en konstform av juridiken.

Efter det tredje århundradet blev Juris prudentia mer en byråkratisk syssla, med få noterbara författare. Det var under det Bysantiska imperiet (5:e århundradet) som juridikstudier ånyo återupptogs på djupet och det är från denna kulturrörelse som Justinianus Corpus Juris Civilis föddes.

Se även

Herman Dooyeweerd (1894-1977), Encyclopedia of the Science of Law: Volume I - Introduction (den 1:a delen av ett 5-volymers verk; Holländskt original, engelsk översättning, Mellen, 2002. Dooyeweerd var professor inom juridik och antik nationell rätt vid Fria universitet i Amsterdam från och me hans utnämnande år 1926 tills hans emeritation år 1965. Se: Herman Dooyeweerd, Juridical scholar

Externa länkar

(engelska)[1] Navigera till sidan som kallas Encyclopedia of the Science of Law (Mellen, 2002).

(engelska)John Witte, Jr: A Brief Biography of Dooyeweerd, based on Hendrik van Eikema Hommes, Inleiding tot de Wijsbegeerte van Herman Dooyeweerd (Haag, 1982; ss 1-4,132)[2]

(engelska)LII Law about... Jurisprudence

(engelska)The Case of the Speluncean Explorers: Nine New Opinions, by Peter Suber (Routledge, 1998.) Lon Fuller's classic of jurisprudence brought up to date 50 years later.

Personliga verktyg