Giuditta Pasta
Från Rilpedia
Giuditta Pasta, född Negri av en judisk familj 26 oktober 1797 i Saranno nära Milano, död 1 april 1865 i sin villa vid Comosjön, Blevio, var en italiensk sångerska.
Hon utbildades vid konservatoriet i Milano och blev tidigt gift med en tenorsångare. I början väckte hon inget uppseende, hennes första två uppträdanden i Brescia 1815 och i London 1817 var misslyckade, och först efter förnyade studier för Scappa, 1819 gjorde hon en framgångsrik debut i Venedig. Åren 1821-22 orsakade hon sensation och la grunden till sitt rykte i Paris. Till omkring 1834 uppträdde hon med utomordentlig framgång flerstädes i Europa, mest i London och Paris; sedan var rösten ruinerad. Den hade i sina glansdagar synnerlig välklang samt omfattade 2½ oktav (a-d³), och hennes föredrag skildras som hänförande genom lidelse och uttrycksfullhet, ehuru tillika något ojämnt och forcerat. Hon behärskade dock den italienska bel canton perfekt, med mycket stora variationer av färg och skuggningar. Bellini skrev sina operor La sonnambula och Norma särskilt för henne och hennes röst i åtanke (han kallade hennes röst för sublimt tragisk). Även Donizetti skrev sin Anna Bolena för henne. Hon sjöng även Mercadantes Emma d' Antiochia, Pacinis Niobe och Coccias Maria Stuart och förde dom till dopet.
Man brukar kalla henne för 1800-talets Maria Callas då många av de stora operarollerna skrevs just för henne och hon var en en stor diva.
Källa
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Pasta, Giuditta, 1904–1926 (Not).
