Glasåtervinning
Från Rilpedia
Glasåtervinning, återvinning av glasförpackningar såsom dryckesflaskor och andra livsmedelsförpackningar, med separata processer för färgat respektive ofärgat glas, där färgat glas står för ca två tredjedelar av den sammanlagda glasmängden i omlopp. I genomsnitt genererar varje svensk knappt 20 kg glasförpackningar om året.
Materialet har en specifik vikt av 325 kg per kubikmeter. I motsats till exempelvis pappersfibrer, kan glas återvinnas i princip hur många gånger som helst. Återvinningsprocessen är mycket känslig, både för inblandning av porslin, keramik och konstglas och blandning av skilda glasfraktioner.
Det material som används i förpackningar är huvudsakligen s k sodaglas, som till tre fjärdedelar består av kiseldioxid. Vid återvinning kan energiåtgången minskas med 20%. I Sverige administreras insamlingen och återvinningen av använda glasförpackningen av Svensk Glasåtervinning.
Glasförpackningar för mat och dryck började användas i stor skala först under 1960-talet och det första systematiska återvinningsprojektet startades under 1970-talet. 1983 introducerades för första gången den s k glasigloon av Göteborgs Stad, vilken senare kom att bli ett standardutförande för glasåtervinningens insamlingsbehållare.