I hoppet sig min frälsta själ förnöjer

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

I hoppet sig min frälsta själ förnöjer är en sång om himlen och den sista psalmen, nr 325, i psalmbokens ekumeniska del utgiven 1986. Förlagan är från Danmark 1639, troligen skriven av Elle Andersdatter, översatt av Olaus Forsselius 1668 och slutligen bearbetad och förkortad av Johan Olof Wallin 1819.

Melodin (D-dur, 6/4) är en svensk variant av en tysk folkmelodi från 1589.

Publicerad som

• Nummer 487 i 1819 års psalmbok under rubriken "Med avseende på de yttersta tingen: En trogen själs försmak av en salig evighet".
• Nummer 109 i Stockholms söndagsskolförenings sångbok 1882 med verserna 1, 3, 4 och 7, under rubriken "Psalmer".
• Nummer 702 i Sionstoner 1935 under rubriken "Uppståndelsen, domen och det eviga livet".
• Nummer 599 i 1937 års psalmbok under rubriken "Uppståndelsen, domen och det eviga livet".
• Nummer 325 och därmed den sista psalmen i den ekumeniska delen av den svenska psalmboken (dvs psalm 1-325 i 1986 års psalmbok, Cecilia 1986, Psalmer och Sånger 1987, Segertoner 1988 och Frälsningsarméns sångbok 1990) under rubriken "Himlen".
• Nummer 708 i Lova Herren 1988 under rubriken "Det kristna hoppet inför döden".

Externa länkar

• Hos Psalmskatten återfinns texten i 1819 års version och texten i 1937 års version.

Originaltexten till I hoppet sig min frälsta själ förnöjer finns på Wikisource.