Avljud

Från Rilpedia

Version från den 26 september 2008 kl. 07.32 av 129.132.225.252 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Avljud (ty. Ablaut) är en vokalväxling som sammanhänger med accenten i det indoeuropeiska urspråket. Det finns således förutsättningar för avljud i alla indoeuropeiska språk, men det har utvecklats olika och bevarats i olika utsträckning i olika språk och språkgrupper. Avljud spelar en viktig roll i de germanska språken, liksom i grekiskan, medan det förekommer mindre i latin. Vokalväxlingarna inordnas i sju avljudsklasser, som tydligast visar sig i de germanska starka verbens böjning. Med exempel från gotiskan kan avljudsklasserna illustreras sålunda:

  1. ī – ai – i – i: greípan – gráip – gripum – gripans ( står för /iː/)
  2. eu – au – u – u: biudan – báuþ – budum – budans (d står för /ð/)
  3. e – a – u – u: swiltan – swalt – swultum – swultans (urg. /e/ > got. /i/)
  4. e – a – ē – u: niman – nam – nēmum – numans
  5. e – a – ē – e: giban – gaf – gēbum – gibans (b står för /β/)
  6. a – ō – ō – a: faran – fōr – fōrum – farans
  7. ē – ō – ō – ē: lētan – laílōt – laílōtum – lētans (laí-, /lɛ/, är reduplikationsprefix)

/u/ har utvecklats ur sonantiskt /l, r, m, n/.

I isländskan blir detta

  1. í – ei – i – i: grípa – greip – gripum – gripinn
  2. jó, jú – au – u – o, u: bjóða – bauð – buðum – boðinn
  3. e, i – a – u – o, u: svelta – svalt – sultum – soltinn
  4. e – a – á – o, u: nema – nam – námum – numinn
  5. e – a – á – e: gefa – gaf – gáfum – gefinn
  6. a – ó – ó – a: fara – fór – fórum – farinn
  7. á – é – é – á: láta – lét – létum – látinn

Motsvarande verbformer i modern svenska:

  1. gripa – grep – gripit – gripen
  2. bjuda – bjöd – bjudit – bjuden
  3. svälta – svalt – svultit – svulten
  4. (förnimma – förnam – ... – ...)
  5. giva – gav – givit – given
  6. fara – for – farit – faren
  7. låta – lät – låtit – låten

Avljud spelar en viktig roll också inom ordbildningen. Substantiv bildade till ett starkt verb innehåller ofta preteritum singular-roten, till exempel vred till vrida, klöv till klyva o.s.v.



Språkvetenskapliga discipliner
Dialektologi
Fonetik
Fonologi
Grammatik
Historisk lingvistik
Lexikologi
Morfologi
Ortografi
Pragmatik
Semantik
Semiotik
Språkfilosofi
Språksociologi
Språktypologi
Retorik
Personliga verktyg