Rembrandt
Från Rilpedia
Rembrandt, egentligen Rembrandt Harmenszoon van Rijn, född 15 juli 1606 i Leiden, död 4 oktober 1669 i Amsterdam, var en nederländsk målare, tecknare och grafiker, verksam i Amsterdam. Rembrandt anses vara klärobskyrmåleriets mästare.
Rembrandt var gift med Saskia Uylenburgh och fick med henne fyra barn, varav alla utom yngste sonen Titus dog i späd ålder.
Han ligger begraven i Westerkerk i Amsterdam.
Innehåll |
Tidig karriär
Rembrandt föddes som åttonde barn av nio syskon. Hans far, Harmen Gerritszoon van Rijn, var mjölnare och hans mor, Neeltgen Willemsdochter van Zuytbrouck, var dotter till en bagare. Som de flesta andra barn i staden Leiden besökte Rembrandt från 1612 till 1616 grundskolan och från 1616 till 1620 en latinskola efter Jean Calvins grundsatser.[1] Efter skolan började han vid den filosofiska fakulteten i hemstadens universitet. Han avbröt sitt studium för att utbilda sig till målare. Rembrandt fick sin grundläggande utbildning hos historiemålaren Jacob van Swanenburgh[2] i Leiden och därefter hos Pieter Lastman i Amsterdam som var mer präglande för Rembrandts senare utveckling.[3] Under Lastman började Rembrandt med historiemålningar som vid denna tid ansågs som den viktigaste grenen i målarkonsten. Omkring år 1625 etablerade sig Rembrandt som självständig mästare tillsammans med sin vän och kollega Jan Lievens.[4] Rembrandt inledde sin bana med små målningar med bibliska motiv, i vilka kan märkas influenser från Rubens barockmåleri samt chiaroscuro-måleriet hos Caravaggios nederländska efterföljare. Tre år senare skapade han för första gången en etsning och han började även utbilda elever.[5] Rembrandt fick en gynnare i diktaren Constantijn Huygens som var anställd hos stadshållaren Fredrik Henrik av Oranien. På så sätt fick målaren flera uppdrag och två av hans målningar köptes till och med av den engelska kronan. Rembrandt flyttade till Amsterdam och arbetade i en verkstad åt konsthandlaren Hendrick van Uylenburgh där framställning av kopior och restaurationer var huvudsysselsättningen.[3] Flera köpmän beställde porträtt hos Rembrandt och för Fredrik Henrik av Oranien skapade han en serie målningar om Jesu lidande.
Berömmelse
Rembrandt skapade sig berömmelse genom grupporträttet Doktor Tulps anatomilektion (1632). Målningen kännetecknas av en krass naturalism; dr Nicolaes Tulp är i färd med att inför sina nyfikna åhörare demonstrera hur den muskel fungerar som han just frilagt vid obduktionen av kroppen framför sig.
Rembrandt var den förste att fastslå att själva färgpåläggningen, ljuset och färgen kan betyda lika mycket som själva motivet. Denna inställning gjorde det möjligt för honom att bryta med kompositionslagarna och skapa nya, baserade på hans stora känslighet.
Rembrandt målade över etthundra självporträtt, och i ett av de första, från 1629, behärskar han helt och hållet ljuset som uttrycksmedel. 1642 utförde han sitt mest berömda verk, Nattvakten (eg. Kapten Banning Cocqs skyttegille); man trodde länge att det rörde sig om en nattlig scen på grund av omfernissning och länge ackumulerad smuts. Först 1947 fick målningen en ordentlig rengöring. Målningen är enastående i sin lysande färgbehandling och extrema klärobskyr. De holländska skyttegillena hade under 1600-talets första hälft övergått till att vara dryckes- och middagssällskap för herrar. Målaren Frans Hals avporträtterade skyttegillena i Haarlem då de var bänkade runt ett bankettbord. Rembrandt har här i stället valt att skildra gillets medlemmar då de lämnar sitt högkvarter för att delta i en högtidsparad.
Rembrandt hade en virtuos begåvning som porträttmålare men skall framför allt ha betraktat sig själv som religiös målare. Han utförde under sina sista levnadsår en rad målningar med bibliska motiv, till exempel den varma, innerliga Den förlorade sonens återkomst (1669).
Som etsningskonstens mästare har han givit namn åt Rembrandts etsvätska, även kallat holländskt bad.
Senare levnadsår
Den 14 juni 1642 dog hans fru Saskia vad som förändrade Rembrandts liv grundläggande. Hans produktivitet minskade tydlig[6] och han skapade bara några etsningar. Dessutom blev han mer aktiv i sin roll som fader, huvudsakligen åt sin son Titus. Rembrandt övertog sin familjära situation i sina konstverk, till exempel målade han en man som matar sitt barn.[7] Han tog först hjälp av hushållerskan Geertghe Dircx och efter hennes svåra sjukdom av den tydlig yngre Hendrickje Stoffels som även blev Rembrandts älskarinna.[8]
Redan den 5 januari 1639 hade Rembrandt köpt ett hus som idag är ett museum. För detta ändamål tog han en kredit som han tänkte avbetala över 5 till 6 år.[3] På grund av den reducerade aktiviteten minskade hans skulder bara obetydlig och han fick fortfarande låna pengar.
Dessutom uppkom problem med Rembrandts konkubiner. Geertghe Dircx åtalade honom 1649 för ett påstått vigsellöfte som enligt henne måste upprätthållas. I rättgången vittnade Hendrickje Stoffels mot Dircx som därför fick sitta flera år i fängelse i Gouda för falskt åtal.
Rembrandt överlämnade 1656 sitt hus till sonen Titus och kort efteråt förklarades han för insolvent. Under de följande åren auktionerades huset och hans konstsamling bort. Med dessa pengar var skulderna inte helt täckt och Rembrandt flyttade till ett kvarter för social svagare personer. I området levde några av hans vänner som var mennoniter och judar. Rembrandts son Titus och Hendrickje Stoffels startade en konsthandling där han själv 1660 blev sysselsatt.
Rembrandt blev 6 år äldre än sin yngsta älskarinna och ett år äldre än sonen Titus. Den 8 oktober 1669 blev han begravad i kyrkan Westerkerk i centrala Amsterdam.
Verk (urval)
Enligt nyare uppskattningar skapade Rembrandt cirka 350 målningar, cirka 300 etsningar och över 1000 teckningar. Hans huvudämnen var historiemålningar och porträtt, däribland många självporträtt. Rembrandt målade bara ett fåtal landskap och genre. Med målningen Döda påfåglar är bara ett stilleben känt.[9]
Konstnären hade i början RH som monogram som han senare ändrade till RHL, bokstaven L syftade på hemstaden Leiden. När han blev 26 år gammal började han underteckna med Rembrant. Först i början av 1633 blev Rembrandt hans monogram som idag är den vanliga stavelsen för hans namn.
- Självporträtt (1629)
- Doktor Tulps anatomilektion (1632)
- Korsnedtagandet (1634)
- Danaë (1636)
- Nattvakten (eg. Kapten Banning Cocqs kompani) (1642)
- Kvällsvarden i Emmaus (1648)
- Man med guldhjälm (1650)
- Slaktad oxe (1655)
- Batavernas trohetsed (1661)
- Klädesvävarskråets föreståndare i Amsterdam (1662)
- Den förlorade sonens återkomst (1669)
Litteratur
- Holländsk guldålder: Rembrandt, Frans Hals och deras samtida. Red. Görel Cavalli Björkman och Ingrid Lindell. Stockholm: Nationalmuseum 2005.
Se även
Referenser
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 26 april 2009.
Tryckta källor
- Kristin Bahre et. al. (utgivare): Rembrandt. Genie auf der Suche. DuMont Literatur und Kunst, Köln 2006.
- Christian Tümpel: Rembrandt in Selbstzeugnissen und Bilddokumenten. Rowohlt, Reinbek 1977. ISBN 3-499-50251-8
Noter
- ↑ Bahre (2006), sida 24.
- ↑ Michael Kitson: Rembrandt. Phaidon Press Inc., New York City 2007. sida 25.
- ↑ 3,0 3,1 3,2 Michael Bockemühl: Rembrandt. Taschen, Köln 2001. sida 94.
- ↑ Tümpel (1977), sida 19.
- ↑ Bahre (2006), sida 27.
- ↑ Tümpel (1977), sida 90.
- ↑ Tümpel (1977), sida 92.
- ↑ Bahre (2006), sida 45.
- ↑ Niklas Maak: Rembrandt – Im Schatten goldener Zeitblüten, faz.net, besökt 18 oktober 2008.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Rembrandt
