Paulus Utsi
Från Rilpedia
Paulus Utsi, född 1918 i Ivgumuotki, Norge, död 1975, samisk poet och slöjdare. Han talade en blandning av nord- och lulelapska dialekter, och skrev även på denna blandning. Såsom samisk författare var han en förgångsman. Det finns ingen äldre samisk litteratur, då samiskan inte har haft ett traditionellt skriftspråk.
Hans familj bodde i Norge under sommaren, och flyttade vintertid till trakter nära den svensk-finska gränsen. Medan han var ett litet barn tvingades familjen flytta långt söderut till nya renbetesmarker i trakterna av Jokkmokk, då de nya regler som följde på unionsupplösningen mellan Sverige och Norge närmast omöjliggjorde för samer att som förr röra sig mellan de två länderna med sina renhjordar. Som vuxen och bosatt vid Stora Lulevattens källflöden fick han flera gånger flytta, då nya vattenmagasin byggdes för att kunna utnyttja Lule älvs vattenkraft. Flera av hans dikter ger uttryck för det samiska folkets kamp och vanmakt; andra handlar om kärlek till naturen och till renen.
Den enda bok med Paulus Utsis poesi som kom ut under hans livstid är Giela giela från 1974. 1992 kom en samling av hans verk ut under Nils Aslak Valkeapääs försorg, Don čanat mu alccesat. Den norrbottniska musikgruppen Norrlåtar har spelat in en översatt och tonsatt dikt av honom, Strandlös strand.
