Jetbränsle
Från Rilpedia
Jetbränsle är bränsle för flygplan som drivs med jetmotorer eller turbopropmotorer, eller helikoptrar som drivs med turbinmotorer och kallas även för flygfotogen. Det senare är ett väl beskrivande namn, då jetbränslet består av sådana kolväten som kan finnas i fotogen. Kolvätena har storleken C8 till C12 och är lite större än kolvätena i bensin, samt lite mindre än kolvätena i dieselolja/lätt eldningsolja.
Jetbränsle är högpresterande fotogen och det ställs betydligt högre krav på jetbränsle än på till exempel lysfotogen. Jetbränsle ska produceras så att det uppfyller de högt ställda krav som finns specificerade i tekniska standarder. De två största standarderna för jetbränsle är brittiska DEF-STAN 91-91 samt amerikanska ASTM D 1655. Jetbränsle måste ha mycket goda köldegenskaper, god kemisk stabilitet och goda förbränningsegenskaper såsom lämplig förbränningstemperatur och goda återtändningsegenskaper vid motorstopp. Vidare får det inte skada packningar, metaller och andra material i bränslesystemet. Bränslet får inte komma i kontakt med vatten och lagras oftast i stora tankar under jord vid flygplatser. Energiinnehållet i flygfotogen är minst 42,8 megajoule per kilogram .
Jetbränsle framställs ur råolja, men långt ifrån alla råoljor duger till produktion av jetbränsle. Inte heller alla raffinaderier har teknik att framställa jetbränsle. Jetbränsle finns i olika kvaliteter, såsom Jet A1, Jet A och Jet B. Civila luftfartyg flyger nästan alltid på Jet A1, som är den bästa kvaliteten, dock sker utveckling emot att använda diesel då den är lättare att lagra och är billigare i inköp.
Jetbränsle kan framställas ur andra råvaror än råolja via så kallade Fischer-Tropsch-processer. Redan idag flyger alla jetflygplan från Johannesburg i Sydafrika på delvis syntetiskt jetbränsle. I Sverige har EcoPar AB i Göteborg utvecklat ett syntetiskt jetbränsle. Detta jetbränsle är mycket rent och är icke-toxiskt (ej giftigt), till skillnad från vanligt jetbränsle.
