Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude> {{språk|namn=turkiska|inhemskt namn=Türkçe |familycolor=|stat=[[Turkiet]], [[Iran]], [[Cypern]], [[Nordcypern]], [[Bulgarien]], [[Tyskland]], [[Frankrike]], [[Azerbajdzjan]], samt 30 andra länder |region= [[Anatolien]] |talare=omkring 63-80 miljoner som modersmål |status= [[världsspråk]] |språkfamilj=[[altaiska språk|altaiska]] (''omstridd'')<br /> &nbsp;[[turkiska språk|turkiska]]<br /> &nbsp;&nbsp;[[sydvästturkiska språk|sydvästturkiska]]<br /> &nbsp;&nbsp;&nbsp;'''turkiska''' |land=[[Turkiet]], [[Nordcypern]], [[Cypern]], [[Makedonien]], [[Kosovo]] och [[EU]] |myndighet=''Türk Dil Kurumu'' ([[Turkiska språkkommittén]]) |iso1=tr|iso2=tur|sil=TRK}} '''Turkiska''' (''Türkçe'') är ett [[turkspråk]] som talas som modersmål av ungefär 62 miljoner människor,<ref>2007 enligt [[Nationalencyklopedin]]s nätversion</ref> främst i [[Turkiet]] där det är [[officiellt språk]], av mindre grupper på [[Cypern]], i [[Grekland]] och i [[Östeuropa]], samt av flera miljoner [[invandrare]] i [[Västeuropa]], särskilt [[Tyskland]]. Det är det mest talade av [[turkspråk]]en (de turkiska språken). För att inte förväxlas med dessa kallas turkiska ibland '''turkietturkiska''' (''Türkiye Türkçesi''). Språkets rötter kan spåras till [[Centralasien]] och de första skriftliga lämningarna är närmare 1200 år gamla. [[Osmanska]]n, den omedelbara föregångaren till dagens turkiska, spreds åt väster när det [[osmanska riket]] utvidgades. Som en av [[Atatürk]]s reformer i början av den nya turkiska republiken ersattes 1928 det osmanska alfabetet (en variant av [[arabiska alfabetet]]) av en variant av det [[latinska alfabetet]]. Samtidigt inledde den nyligen grundade Turkiska språkkommittén en kampanj för att reformera språket genom att avlägsna [[persiska]] och [[arabiska]] [[lånord]] till förmån för inhemska varianter och nybildningar från turkiska rötter. Typiskt för turkiskan är dess [[vokalharmoni]] och utpräglat [[agglutinerande språk]]struktur med många [[suffix]], vilket innebär att mycket långa ord kan bildas. [[Grundordföljd]]en i turkiskan är [[SOV-språk|subjekt objekt verb]]. Turkiskan har inget [[grammatiskt genus]]. == Klassificering == Turkiskan ingår i den turkiska, eller västra, undergruppen av de [[sydvästturkiska språk|sydvästturkiska]] (eller [[oghuziska]]) [[turkspråk]]en. Närliggande språk är [[gagauziska]] (talat främst i [[Gagauzien]] i [[Moldavien]]), [[balkangagauziska]] och [[khorasanturkiska]], samt, på något längre håll, [[azerbajdzjanska]] och [[turkmeniska]]. Turkspråken är en språkfamilj som omfattar ungefär 30 levande språk som talas i [[Östeuropa]], [[Centralasien]] och [[Sibirien]], och som av en del forskare ingår i en större familj, [[altaiska språk]],<ref name="Ethnologue Altaic">{{cite web|author=Gordon, Raymond G., Jr. (ed.)|authorlink=Ethnologue|url=http://www.ethnologue.com/show_family.asp?subid=90009|title=Ethnologue: Languages of the World, Fifteenth edition. Language Family Trees - Altaic|accessdate=2007-03-18|date=2005}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> en familj som även inkluderar [[mongolspråk]], och som av vissa lingvister (främst under 1800-talet) har hävdats vara en del av den [[ural-altaiska]] storfamiljen, vilket skulle göra turkiskan avlägset släkt med [[finska]]n och [[ungerska]]n med flera. Omkring 40 procent av dem som talar turkspråk talar turkiska.<ref name="LanguagesOfTheWorld">Katzner, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> Turkiskans karakteristiska drag, som vokalharmoni, agglutinering och frånvaro av grammatiskt genus, är genomgående inom turkspråken och de altaiska språken.<ref name="LanguagesOfTheWorld"/> Det finns en hög grad av [[ömsesidig förståelse]] mellan turkiska och de andra oghuziska språken, inklusive azeri, turkmeniska, [[qashqai]] och gagauziska.<ref name="Language Materials Project">{{cite web|publisher=[[UCLA]] International Institute, Center for World Languages|url=http://www.lmp.ucla.edu/Profile.aspx?LangID=67&menu=004|title=Language Materials Project: Turkish|accessdate=2007-04-26|date=February 2007}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> == Historia == [[Fil:Kyzyl orkhon inscription.jpg|thumb|right|120px|[[Fornturkiska|Fornturkisk]] inskrift med [[orchonskrift]] (cirka 700-talet). [[Kyzyl]], [[Ryssland]]]] Turkiskan går tillbaka till [[fornturkiska]]n. De tidigaste kända turkspråkiga inskrifterna återfinns i nuvarande [[Mongoliet]], som Bugut-inskrifterna med [[sogdiska alfabetet]] under det [[Gökturkar|första gökturkiska khanatet]], vilka dateras till andra hälften av [[500-talet]].<ref name="Bazin">{{cite journal|last=Bazin|first=Louis|title=Turcs et Sogdiens: Les Enseignements de L'Inscription de Bugut (Mongolie), Mélanges Linguistiques Offerts à Émile Benveniste|journal=Collection Linguistique, publiée par la Société de Linguistique de Paris|issue=LXX|year=1975|pages=37–45}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref><ref name="Alyilmaz">{{bokref|författare=Cengiz Alyılmaz|redaktör=Matteo, C., Paola, R., Gianroberto, S.|titel=Eran ud Aneran. Studies presented to Boris Il'ic Marsak on the occasion of his 70/th birthday|kapitel=On the Bugut Inscription and Mausoleum Complex|id=ISBN 88-7543-105-1|url= http://www.transoxiana.org/Eran/Articles/alyilmaz.html|format=PDF|hämtdatum=2007-06-28|år=2006|utgivare=Cafoscarina|utgivningsort=Venedig}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> De två monumentala [[Orchoninskrifterna]], som restes till fursten [[Kul Tigin]]s och hans bror kejsaren [[Bilge Khan]]s ära och härstammar från något tillfälle mellan 732 och 735, utgör en annan betydelsefull tidig lämning. Efter att dessa monument upptäckts och utgrävts av ryska arkeologer i området kring Orchondalen vid floden [[Orchon]] i nuvarande [[Mongoliet]] från 1889 till 1893 fastslogs att språket i inskrifterna var [[fornturkiska]] skrivet med [[orchonskrift]], som också har kallats "turkiska runor" på grund av yttre likhet med de [[germanska språk|germanska]] [[runor]]na.<ref name="Ishjatms">Ishjatms, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> Fornturkiskan kom att delas i flera grenar, däribland den västligt [[oghuziska]]. Under tidig [[medeltid]] (cirka [[500-talet|500-tal]] till [[1000-talet|1000-tal]]) spreds folkgrupper som talade turkspråk över [[Centralasien]] så att de täckte ett vidsträckt geografiskt område från [[Sibirien]] till [[Europa]] och [[Medelhavet]]. [[Seldjuker]]na i synnerhet spred sitt oghuziska språk, den direkta föregångaren till dagens turkiska, till [[Anatolien]] från 1071, då de fick herravälde över den östra delen av halvön efter [[slaget vid Manzikert]]. I och med [[islam]]s spridning på 1000-talet började turkspråk skrivas med det [[arabiska alfabetet]] ([[karachanidiska]]n). Under 1000-talet publicerade också en tidig [[språkvetenskap|språkforskare]], [[Mahmud al-Kashgari|Kaşgarlı Mahmud]] från [[Karachanidkhanatet]], den första större ordboken över turkspråk,<!--the ''Compendium of the Turkic Dialects''--> ''Divânü Lügati't-Türk'', vilken också innehöll den första kända kartan över turkspråkstalares geografiska utbredning.<ref name="Soucek">Soucek, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> === Osmanska === {{Huvudartikel|Osmanska}} [[Seldjuker]]na spred under 1200-talet turkiskan till [[Anatolien]]. Där inleddes på 1200-talet fornanatoliskturkiskan, ett förstadium till [[osmanska]]n (den turkiska som kom att utvecklas i det [[osmanska riket]]). Den osmanska turkiskan delas in i tre perioder: fornosmanskan (fram till 1400-talet), medelosmanskan (1500- och 1600-talen) samt nyosmanskan (1700- och 1800-talen). Osmanskan hade en stor mängd [[arabiska]] och [[persiska]] lånord (dessa utgjorde som mest omkring 20 procent av ordförrådet).{{kb}} Efter att karachaniderna och seldjukerna, som betraktas som de kulturella föregångarna till [[osmanska riket|osmanerna]], antagit [[islam]] omkring år 950, upptog dessa staters administrativa språk en ganska stor samling lånord från [[arabiska]] och [[persiska]]. [[Turkisk litteratur]] från den osmanska perioden, i synnerhet osmansk divanpoesi, var starkt influerad av persiska. Bland annat upptogs persiska [[versmått]] och en stor mängd lånord. Under de över 600 år då det osmanska riket existerade (cirka 1299–1922) var dess litterära och officiella språk en blandning av turkiska, persiska och arabiska, vilken skilde sig avsevärt från den vardagliga talade turkiskan, och betecknas [[osmanska]]. === Språkreform och nutida turkiska === Den moderna turkiskan anses ofta ha skapats av Turkiets förste president, [[Kemal Atatürk]], som införde det [[latinska alfabetet]] (och därmed också förbjöd användning av det arabiska) och lät genomföra omfattande språkreformer. De arabiska och persiska lånorden ersattes i stor utsträckning av synonymer, dialektala eller syntetiska ord. Språkliga reformer har fortgått sedan dess och nya ord introduceras fortfarande i stor utsträckning. Efter att republiken [[Turkiet]] hade bildats och efter alfabetsreformen bildades [[Turkiska språkkommittén]] (''Türk Dil Kurumu'' - TDK) under [[Mustafa Kemal Atatürk]]s beskydd 1932, med syftet att bedriva forskning om turkiskan. En av kommitténs uppgifter var att påbörja en [[språkreform]] för att byta ut lånord av arabiskt och persiskt ursprung mot turkiska motsvarigheter.<ref>Se Lewis (2002) för en genomgående beskrivning av den turkiska språkreformen.</ref> Genom att förbjuda användning av ersatta lånord i pressen lyckades kommittén rensa ut flera hundra ord med icke-turkiskt ursprung ur språket. De flesta ord som infördes i språket av TDK var nya avledningar från [[turkspråk]]iga rötter, men TDK valde också att återuppliva fornturkiska ord som inte hade använts på århundraden.<ref name="TDK History"/> På grund av denna plötsliga förändring av språket började äldre och yngre personer i Turkiet skilja sig i fråga om det ordförråd de använde. Medan de generationer som föddes före [[1940-talet]] tenderar att använda äldre termer av arabiskt eller persiskt ursprung, föredrar de yngre generationerna nya uttryck. Exempelvis använde Atatürk själv i sitt stora tal till parlamentet 1927 en osmansk talarstil som idag låter så främmande att man har varit tvungen att "översätta" den två gånger till nutida turkiska: först 1963, sedan 1986.<ref>Lewis (2002): 2–3, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007].</ref> Det finns också en politisk dimension i språkdebatten, då konservativa grupper tenderar att använda mer arkaiska ord i pressen eller i vardagsspråk. Under de senaste årtiondena har TDK fortsatta att mynta nya turkiska ord för att uttrycka nya begrepp och teknologier när de kommer in i språket, mestadels från [[engelska]]n. Många av dessa ord, särskilt termer inom [[informationsteknologi]], har blivit allmänt accepterade, men TDK kritiseras emellanåt för att mynta ord som låter påhittade och konstgjorda. Vissa tidigare nyskapade ord, såsom ''bölem'' (som skulle ersätta ''fırka'', "politiskt parti"), fick inte allmänhetens gillande. Istället har ''fırka'' ersatts av det [[franska]] lånordet ''parti''. Vissa ord som återupplivats från fornturkiskan har antagit specialiserade betydelser: till exempel används ''betik'' (som ursprungligen betydde "bok") nu med betydelsen ''[[skript]]'' i [[datavetenskap]]. Många av de ord som har myntats av TDK samexisterar med sina äldre motsvarigheter. Detta sker vanligen när ett lånord får en ny betydelse. Exempelvis används ordet ''dert'', som härstammar från det persiska ordet ''dard'' (درد "smärta"), i turkiskan med betydelsen "problem" eller "bekymmer", medan det inhemska turkiska ordet ''ağrı'' används för kroppslig smärta. Ibland har lånordet en något annorlunda betydelse än det inhemska turkiska ordet, vilket leder till en situation liknande samexistensen i [[engelska]]n mellan [[germanska språk|germanska]] och [[romanska språk|romanska]] ord. Bland de gamla ord som ersattes finns termer inom [[geometri]], [[väderstreck]], några månadsnamn och många substantiv och adjektiv. Några exempel på nutida turkiska ord och de gamla lånorden är: {| class = "wikitable" |- ! align=left | Osmanska ! align=left | Nutida turkiska ! align=left | Översättning ! align=left | Kommentar |- valign=top |- |müselles || ''üçgen'' || triangel || Sammansättning av substantivet ''üç'' ("tre") och det mycket gamla turkspråkiga substantivet ''gen'' ("spänning", "sida") |- |tayyare || ''uçak'' || flygplan || Avlett från verbet ''uçmak'' ("att flyga") |- |nispet || ''oran'' || proportion || Det gamla ordet används ännu idag i språket tillsammans med det nya. Det nya ordet kommer från det fornturkiska verbet ''or-'' (att skära). |- |şimal || ''kuzey'' || norr || Avlett från det [[fornturkiska]] substantivet ''kuz'' ("kall och mörk plats", "skugga"). Ordet är återupplivat från [[medelturkiska]]n.<ref>{{bokref|författare=Mütercim Asım|titel=Burhân-ı Katı Tercemesi|utgivningsort=İstanbul|år=1799|id={{OCLC|165951573}}}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> |- |teşrinievvel || ''ekim'' || oktober || Substantivet ''ekim'' betyder "handlingen att plantera", och syftar på planterandet av sädesfrön på hösten, vilket är vanligt i Turkiet |} == Utbredning == [[Fil:TurkishRoadSign-WelcomeToEurope Modified.jpg|thumb|right|200px|Vägskylt vid den europeiska änden av [[Bosporenbron]] i [[Istanbul]].]] Turkiskan talas som modersmål av [[turkar]] i Turkiet och i den [[turkiska diasporan]] i runt 30 andra länder. Turkisktalande minoriteter finns i synnerhet i länder som tidigare (helt eller delvis) tillhörde [[Osmanska riket]], såsom [[Bulgarien]], [[Cypern]], [[Grekland]] (främst i [[Västra Thrakien]]), [[Makedonien]], [[Rumänien]] och [[Serbien]].<ref name="Ethnologue Turkish">{{cite web|author=Gordon, Raymond G., Jr. (red.)|authorlink=Ethnologue|url=http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=tur|title=Ethnologue: Languages of the World, Fifteenth edition. Report for language code:tur (Turkish)|accessdate=2007-03-18|date=2005}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> Över två miljoner turkisktalare bor i [[Tyskland]], och det finns stora turkiskspråkiga grupper i [[Nederländerna]], [[Österrike]], [[Belgien]], [[Schweiz]] och [[Storbritannien]].<ref name="Turks in the European Union">{{cite web|author=[http://www.zft-online.de Center for Studies on Turkey], [[Universitetet i Essen]]|publisher=Turkish Industrialists' and Businessmen's Association|url=http://www.tusiad.org/haberler/basin/ab/9.pdf|title=The European Turks: Gross Domestic Product, Working Population, Entrepreneurs and Household Data|format=PDF|accessdate=2007-01-06|date=2003}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> Alla etniskt turkiska invandrare talar dock inte turkiska flytande. Antalet modersmålstalare i Turkiet är omkring 60-67 miljoner, vilket motsvarar ungefär 90-93 procent av befolkningen, och 65-73 miljoner modersmålstalare finns över hela världen.<ref name="LanguagesOfTheWorld"/><ref name="Eurobarometer">{{cite web|author=[http://www.tns-opinion.com TNS Opinion & Social]|publisher=[[EU-kommissionen|European Commission]] Directorate of General Press and Communication|url=http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_243_en.pdf|title=Special Eurobarometer 243 / Wave 64.3: Europeans and their Languages|format=PDF|accessdate=2007-03-28|date=februari 2006}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> Turkiska talas som första eller andra språk av nästan alla invånare i Turkiet, medan [[kurdiska]] är första språk för större delen av de övriga (omkring 3&nbsp;950&nbsp;000 enligt uppskattningar 1980).<ref name="Ethnologue Kurdish">{{cite web|author=Gordon, Raymond G., Jr. (ed.)|authorlink=Ethnologue|url=http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=kmr|title=Ethnologue: Languages of the World, Fifteenth edition. Report for language code:kmr (Kurdish)|accessdate=2007-03-18|date=2005}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> De flesta språkliga minoriteter i Turkiet är dock tvåspråkiga och talar turkiska som andra språk upp till flytande nivå. Turkiskans vidsträckta utbredning beror till stor del på [[Osmanska riket]]s erövringar i Mellanöstern och på Balkan samt på den senare turkiska arbetskraftsinvandringen till europeiska länder, främst Tyskland. === Officiell ställning === Turkiska är det officiella språket i Turkiet och är ett av de officiella språken på [[Cypern]]. Det har också officiell ställning i [[Prizrendistriktet]] i [[Kosovo]] samt i flera kommuner i [[Makedonien]], beroende på koncentrationen av turkiskspråkiga i lokalbefolkningen. [[Turkiska språkkommittén]] (''Türk Dil Kurumu'' eller TDK) är i Turkiet den myndighet som kontrollerar det turkiska språket. Kommittén har stort inflytande och har sedan den bildades [[1932]] av [[Kemal Atatürk]] under namnet ''Türk Dili Tetkik Cemiyeti'' ("Sällskapet för forskning om turkiska språket") låtit genomföra åtskilliga inte alltid helt okontroversiella reformer av det turkiska språket. Turkiska språkkommittén var influerad av [[språklig purism]], och en av dess främsta målsättningar var att ersätta lånord och utländska grammatiska konstruktioner med motsvarigheter av turkiskt ursprung.<ref>Själva namnet TDK ger ett exempel på denna process. Orden ''tetkik'' och ''cemiyet'' i det ursprungliga namnet är båda arabiska lånord (det finala ''-i'' i ''cemiyeti'' är ett turkiskt possessivsuffix); ''kurum'' är ett inhemskt turkiskt ord avlett från verbet ''kurmak'', "grunda".</ref> Dessa förändringar, tillsammans med införandet av det nya [[turkiska alfabetet]] 1928, formade den [[#Språkreform och nutida turkiska|nutida turkiska]] som talas idag. TDK blev ett självständigt organ 1951, då man avskaffade kravet på att utbildningsministern skulle vara ordförande. Denna ställning fortsatte till augusti 1983, då TDK åter blev ett statligt organ i 1982 års turkiska författning efter militärkuppen 1980.<ref name="TDK History">{{cite web|author=Turkiska språkkommittén|url=http://www.tdk.gov.tr/TR/BelgeGoster.aspx?F6E10F8892433CFFAAF6AA849816B2EF2858DA18F4388CDD|title=Türk Dil Kurumu - Tarihçe (History of the Turkish Language Association)|hämtdatum=2007-03-18|}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> === Dialekter === [[Fil:Tu-map.png|thumb|right|300px|Karta över Turkiet]] Turkiskan är ett språk med ganska stora dialektala skillnader. Framför allt varierar uttalet av konsonanterna c, ç, ğ, h, k, s, ş och z.<ref>Güner, Musa. ''Turkisk grammatik''. 1997.</ref> [[Istanbul]]turkiska är etablerat som Turkiets officiella [[standardspråk]]. Trots det utjämnande inflytandet från standarden som används i [[massmedier]] och utbildning sedan 1930-talet finns den dialektala variationen kvar.<ref name="Johanson">{{cite web|author=Johanson, Lars|title=Discoveries on the Turkic linguistic map|publisher=Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul|date=2001|url=http://www.srii.org/Map.pdf|format=PDF|accessdate=2007-03-18}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> Forskare från Turkiet hänvisar ofta till turkiska dialekter som ''ağız'' eller ''şive'', vilket medför en tvetydighet med det lingvistiska begreppet [[accent]], vilket också täcks av dessa ord. Projekt som undersöker turkiska dialekter utförs av flera universitet, samt av en särskild arbetsgrupp i Turkiska språkföreningen, och för närvarande genomförs arbete med att samla och publicera forskningen som en uttömmande dialekt[[atlas]] över turkiskan.<ref name="Dialects Workshop">Özsoy</ref><ref name="Dialects TDK">{{cite journal|last=Akalın|first=Şükrü Haluk|title=Türk Dil Kurumu'nun 2002 yılı çalışmaları (Turkish Language Association progress report for 2002)|journal=Türk Dili|issn= 1301-465X|volume=85|issue=613|url=http://www.tdk.gov.tr/TR/dosyagoster.aspx?DIL=1&BELGEANAH=2693&DOSYAISIM=calismalar2002.pdf|format=PDF|accessdate=2007-03-18|year=2003|month=January}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> Turkiskans standarddialekt är ''İstanbul''. ''Rumelice'' (rumeliska) talas i [[Rumelien]] på [[Balkan]] och av invandrare därifrån, och inbegriper de distinkta dialekterna i [[Deliorman]], Dinler and Adakale som är influerade av [[Balkanspråk]]förbundet. ''Kıbrıs'' är namnet på [[cypriotisk turkiska]], som talas av [[turkcyprioter]]. ''Edirne'' är dialekten i [[Edirne]] i [[Trakien]]. ''Ege'' talas i området vid [[Egeiska havet]] och används även i [[Antalya]]. De nomadiska [[Yörük]]-stammarna i Medelhavsområdet och [[Balkanhalvön]] har också sin egen turkiska dialekt.{{kb}} ''Güneydoğu'' talas i sydöst, öster om [[Mersin]]. ''Doğu'', en dialekt i [[Östanatolien]], bildar ett [[dialektkontinuum]] med [[azeriska]], särskilt med [[Karapapak]]dialekter i vissa områden. I regionen [[Centralanatolien]] talas ''Orta Anadolu''.{{kb}} ''Karadeniz'', som talas i den östliga [[Svarta havsregionen]] och främst företräds av dialekten i [[Trabzon]], uppvisar [[substrat]]inflytande från [[grekiska]] i [[fonologi]] och [[syntax]].<ref name="Brendemoen">{{cite journal|last=Brendemoen|first=B.|article=Phonological Aspects of Greek-Turkish Language Contact in Trabzon|date=1996|title=Conference on Turkish in Contact, Netherlands Institute for Advanced Study (NIAS) in the Humanities and Social Sciences, Wassenaar, 5–6 February, 1996}}</ref> ''Kastamonu'' talas i [[Kastamonu]] och dess omgivningar. Dialekten ''Hemşince'' talas av den västra gruppen av [[hamsheni]]er omkring [[Rize]] och är influerad av [[armeniska]].<ref name="Hamshenis">{{cite web|author=[[Bert Vaux|Vaux, Bert]]|title=Hemshinli: The Forgotten Black Sea Armenians|publisher=[[Harvard University]]|url=http://www.uwm.edu/~vaux/hamshen.pdf|format=PDF|accessdate=2007-04-24|year=2001}}</ref> ''Karamanlıca'' talas i [[Grekland]], där den också kallas ''Kαραμανλήδικα'' (Karamanlidika). Den är [[karamanlider]]nas skriftliga standard.{{kb}} Andra turkiska dialekter är danubiska, eskişehir (i provinsen [[Eskişehir]] i västra [[Anatolien]]), razgrad, karamanska (i provinsen [[Karaman]] i centrala Anatolien), gaziantep (i provinsen [[Gaziantep]] i södra Turkiet), urfa (i provinsen [[Şanlıurfa]] i sydöstra Turkiet), goynuk (runt en by i [[Bolu]]).{{kb}} == Fonologi == === Konsonanter === Flera av de turkiska [[konsonant]]erna har främre och bakre [[allofon]]er; [[artikulationsställe]]t varierar något beroende på om den efterföljande [[vokal]]en är främre eller bakre (till exempel [l] före främre vokaler men [ɫ] före bakre). {| border="2" cellpadding="4" cellspacing="0" style="margin: 1em 1em 1em 0; border: 1px #aaa solid; border-collapse: collapse; font-family: Arial Unicode MS, Lucida Sans Unicode" |- ! ! colspan="2" | [[Bilabial]] ! colspan="2" | [[Labiodental|Labio]]-</br>[[labiodental|dental]] ! colspan="2" | [[Dental]] ! colspan="2" | [[Alveolar]] ! colspan="2" | [[Postalveolar|Post]]-</br>[[Postalveolar|alveolar]] ! colspan="2" | [[Palatal]] ! colspan="2" | [[Velar]] ! colspan="2" | [[Glottal]] |- align=center |[[Klusil]]er | p | b | colspan="2" | | t | d | colspan="2" | | colspan="2" | | c | ɟ | k | g | colspan="2" | |- align=center |[[Nasal]]er | colspan="2" | m | colspan="2" | | colspan="2" | n | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | |- align=center |[[frikativa|Frikativor]] | colspan="2" | | f | v | s | z | colspan="2" | | ʃ | ʒ | colspan="2" | | | ɣ | h | |- align=center |[[Affrikata|Affrikator]] | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | | ʧ | ʤ | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | |- align=center |[[Tapp]] | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | ɾ | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | |- align=center |[[Approximant]] | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | j | colspan="2" | | colspan="2" | |- align=center | [[Lateral]]a</br>approximanter | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | ɫ | colspan="2" | | colspan="2" | l | colspan="2" | | colspan="2" | | colspan="2" | |} Fonemet {{IPA|/ɣ/}}, vanligtvis kallat "mjukt g" (''yumuşak ge''), skrivet '[[ğ]]', har ett mycket speciellt värde. Mellan två främre vokaler representerar det egentligen en ganska svag främre [[velar approximant]], [ɰ], men kan även [[kontraktion|kontraheras]] till en [[palatal approximant|palatal]], [j]. Då den är i slutet av ord eller före en konsonant förlängs den föregående vokalen.<ref name="IPA 1999" /> I övriga positioner uttalas den inte alls. Dialektalt förekommer många varianter, däribland att den uttalas [ʁ] eller [ɣ] efter bakre vokal och [g] efter främre, samt ibland även [x]. Ljuden {{IPA|[c]}}, {{IPA|[ɟ]}} och {{IPA|[l]}} är i ursprungligen turkiska ord [[allofon]]er i [[komplementär distribution]] med {{IPA|[k]}}, {{IPA|[g]}} och {{IPA|[ɫ]}}. De förra förekommer med främre vokaler och de senare med bakre vokaler. I stavningen skrivs båda serierna <k>, <g> och <l>. I vissa lånord kan dock [c] och [ɟ] förekomma med bakre vokaler, till exempel ''kâr'' [caɾ] "vinst" gentemot ''kar'' [kaɾ] "snö".<ref name="IPA 1999" /> När en vokal läggs till substantiv som slutar med postvokaliskt <k> blir <k> <ğ> genom konsonant[[alternation (lingvistik)|alternation]].<ref>Denna regel gäller inte för enstaviga substantiv. Lewis (2001):10.</ref> === Vokaler === [[Fil:Turkish vowel chart.png|210px|right]] {|border="1" align="left" cellpadding="4" cellspacing="0" style="margin: 1em 1em 1em 0; border: 1px #aaa solid; border-collapse: collapse; text-align:center;width:250px; font-family: Arial Unicode MS, Lucida Sans Unicode" ! ! ! Främre ! Bakre |- | rowspan="2" | Stängd |Orundad | i | ɯ |- | Rundad | y | u |- | rowspan="2" | Öppen |Orundad | e | a |- | Rundad | œ | ɔ |} <br clear=all> Turkiskans [[vokal]]er är, i alfabetisk ordning, ''a'', ''e'', ''ı'', ''i'', ''o'', ''ö'', ''u'', ''ü''. Det förekommer inga [[diftong]]er i turkiskan och när två vokaler möts, vilket sker sällan och endast i [[lånord]], behåller varje vokal sitt individuella ljud. === Vokalharmoni === Ett typiskt drag i turkiskan är [[vokalharmoni]]n, vilket innebär att alla vokaler i ett ord måste överensstämma med varandra i uttalsposition. Om den första vokalen i ett ord är främre blir i regel även övriga vokaler främre. Detta är särskilt påtagligt i ändelser vars vokaler alltid är antingen främre eller bakre beroende på [[ordstam]]mens vokal. Det turkiska vokalsystemet kan betraktas som tvådimensionellt, där vokaler kännetecknas av två egenskaper: [[främre vokal|främre]]/[[bakre vokal|bakre]] och [[rundad vokal|rundad]]/[[orundad vokal|orundad]]. Vokalharmoni är den princip enligt vilken ett inhemskt turkiskt ord innehåller antingen uteslutande bakre vokaler (''a'', ''ı'', ''o'', ''u'') eller uteslutande främre vokaler (''e'', ''i'', ''ö'', ''ü''). Vokalmönstret visas i tabellen nedan.<ref>Notera att denna tabell är i stort sett den samma som IPA-vokalschemat som visas ovan: både tabell och schema visar varje vokals fysiska läge och kvalitet.</ref> {| align="right" class="wikitable" style="margin-left: 1em" |+ Turkiska vokaler |- ! || colspan="2" | Främre || colspan="2" | Bakre |- ! || Orundad || Rundad || Orundad || Rundad |- ! Hög | ''i'' || ''ü'' || ''ı'' || ''u'' |- ! Låg | ''e'' || ''ö'' || ''a'' || ''o'' |- |} Grammatiska [[affix]] har "en [[kameleont]]liknande beskaffenhet",<ref>Lewis (1953):21</ref> och följer någon av följande vokalharmonimönster: * '''tvåfaldig (''-e/-a'')''':<ref>För termerna ''tvåfaldig'' (''twofold'') och ''fyrfaldig'' (''fourfold''), samt den upphöjda notationen, se Lewis (1953):21–22. I sina senare verk föredrar Lewis att utelämna de upphöjda sifforna, med motiveringen att "det inte finns något behov för detta när väl principen har förståtts" (Lewis [2001]:18).</ref> exempelvis är [[lokativ]]suffixet ''-de'' efter främre vokaler och ''-da'' efter bakre vokaler. Notationen ''-de''² är en bekväm förkortning för detta mönster. * '''fyrfaldig (''-i/-ı/-ü/-u'')''': exempelvis är [[genitiv]]suffixet ''-in'' eller ''-ın'' efter orundade vokaler (främre respektive bakre), och ''-ün'' eller ''-un'' efter motsvararande rundade vokaler. I detta fall används notationen ''-in''⁴. Följande exempel, som utgår från [[kopula]]n ''-dir''⁴ ("[det] är"), illustrerar vokalharmonins principer i praktiken: ''Türkiye''''dir''''' ("det är Turkiet"), ''kapı'''dır''''' ("det är dörren"), men ''gün'''dür''''' ("det är dagen"), ''palto'''dur''''' ("det är kappan"). Det finns några undantag från reglerna om vokalharmoni. I [[sammansatt ord|sammansatta ord]] behöver inte vokalerna harmoniera mellan de ord som utgör delar av sammansättningen (alltså är former som ''bu''|''gün'' ("idag") och ''baş''|''kent'' ("huvudstad") tillåtna). Dessutom tillämpas inte vokalharmoni för lånord och vissa oföränderliga affix, såsom ''-yor'' (presens) och ''-bil-'' (potentialis). Vissa lånord uppvisar dock partiell eller fullständig vokalharmoni (till exempel ''mümkün'' "möjlig" < arabiska ''mumkin'', och ''dürbün'' "kikare" < persiska ''dūrbīn'').<ref>Med Lewis formulering: "The effect of vowel harmony extends to non-Turkish words too, bringing as many vowels as possible of a foreign borrowing into one class, or pressing a foreign borrowing whose vowels happen to be all of one class still further into Turkish form." Lewis (2001): 17.</ref> Det finns också några få inhemska turkiska ord som inte följer regeln, såsom ''anne'' ("moder"). I sådana ord - och i lånord - harmonierar suffixen med den ''sista'' vokalen: alltså ''annedir'' ("hon är mor"). [[#Utbredning|Vägskylten på bilden]] ovan illustrerar alla dessa egenskaper: * ett inhemskt sammansatt ord som inte lyder under vokalharmoni: ''Orta|köy'' ("mellanby"—ett ortnamn) * ett lånord som också bryter mot vokalharmoni: ''viyadük'' ("viadukt" < franska ''viaduc'') * possessivsuffixet'' -i''⁴ harmonierar med slutvokalen (och mjukar ''k''-et genom konsonantförändring: ''viyadüğü'' === Betoning === [[Betoning (språk)|Betoningen]] är vanligtvis på den sista stavelsen,<ref name="IPA 1999">''Handbook of the IPA'', s. 155</ref> med undantag för vissa ändelsekombinationer och vissa fåstaviga ord, som till exempel ''masa'', "bord", som uttalas ['mɑsɑ]. Undantag utgör dessutom vissa lånord, särskilt från [[italienska]] och [[grekiska]], liksom många [[egennamn]]. Sådana lånord har oftast betoning på den näst sista stavelsen (/ɫoˈkanta/ ''lokanta'' "restaurang" och /isˈkele/ ''iskele'' "kaj"), men betoningen av egennamn är mindre förutsägbar (/isˈtanbuɫ/ ''İstanbul'', /ˈaŋkaɾa/ ''Ankara''). == Grammatik == Turkiskan är ett [[agglutinerande språk|agglutinerande]] och [[vokalharmoni]]serande språk som ofta använder [[affix]], särskilt [[suffix]] (ändelser).<ref>Detta avsnitt bygger i hög grad på Lewis (2001) och, i mindre utsträckning, Lewis (1953). Endast de viktigaste referenserna anges med fotnoter.</ref> Ordföljden är [[subjekt]]–[[objekt]]–[[predikat]]. === [[Affix]] === [[Suffix]] används vid ordbildning samt för att indikera den grammatiska funktionen hos ett ord. De kan uttrycka ett ords kasus och ägarens person, vilket gör att ett ord kan fylla en hel menings funktion (till exempel ''evinizdeyiz'', "vi är vid ert hus"). Agglutinationen innebär att många [[suffix]] läggs på [[ordstam]]marna vilket innebär att mycket långa ord kan bildas. I stort sett kan hur många suffix som helst fogas på ett ord efter varandra. Suffix kan också användas för att skapa nya ord, såsom att skapa ett verb från ett substantiv, eller ett substantiv från en verbrot (se avsnittet om [[#Ordbildning|ordbildning]]). De flesta affix anger ordets grammatiska funktion.<ref>se Lewis (2001) Ch XIV.</ref> [[Prefix]] är dock betydligt ovanligare. De enda inhemska [[prefix]]en är [[alliteration|allitererande]] intensifierande stavelser som används med adjektiv eller adverb: till exempel '''''sım'''sıcak'' ("kokhet" < ''sıcak'') och '''''mas'''mavi'' ("klarblå" < ''mavi'').<ref>"Prefixet, som uppbär accent, är utformat efter den första stavelsen i det enkla adjektivet eller adverbet men med substitution av '''m, p, r''' eller '''s''' för den sista konsonanten i den stavelsen." Lewis (2001):55. Prefixet behåller grundformens första vokal och uppvisar därmed en sorts omvänd vokalharmoni.</ref> Prefix förekommer även i lånord. Den vidsträckta användningen av affix kan ge upphov till långa ord. Det sägs skämtsamt att det längsta turkiska ordet är ''Çekoslovakyalılaştıramadıklarımızdanmışsınız'', som betyder "Ni sägs vara en av dem som vi inte lyckades omvända till tjeckoslovak". Detta exempel är förstås påhittat, men långa ord förekommer faktiskt ofta i normal turkiska, som i denna rubrik till en dödsannonskolumn i en tidning: ''Bayramlaşamadıklarımız'' (Bayram [festival]-recipr-impot-partic-plur-posspl1; "De av oss med vilka vi inte kan utbyta bayramhälsningar").<ref>Detta "lysande ord" förekom vid tiden för ''Bayram'', den festival som markerar slutet på fastemånaden. Lewis (2001):287.</ref> === Genus === Turkiskan saknar [[genus]]. Detta innebär att det till exempel endast finns ett tredje persons personligt pronomen, ''o'', som är oberoende av den tillsyftades kön (och som alltså kan översättas till svenska som både "han", "hon" och "den"/"det"). Likaså saknas genusvarianter på flertalet substantiv; dessa specificeras vanligtvis genom ett genusbestämmande adjektiv (till exempel ''erkek çocuk'', "pojke", egentligen "manligt barn"). === Substantiv === Det finns ingen [[bestämd artikel]] i turkiskan, men bestämdhet hos objektet impliceras när ackusativändelsen används (se nedan). Den obestämda artikeln är ''bir''. Pluralis bildas genom tillägg av suffixet -''lar'' respektive -''ler'' (beroende på föregående stavelses vokal). [[Plural]]märket ''-ler''² följer omedelbart på substantivet före kasus- eller andra suffix (till exempel ''köylerin'' "byarnas"). ==== Kasus ==== Turkiska substantiv böjs genom att de tillförs [[kasus]]ändelser, liksom i exempelvis [[latin]]. Det finns sex substantivkasus i turkiskan: [[nominativ]] ([[grundform]]), [[genitiv]] (ägande), [[ackusativ]] ([[direkt objekt]]), [[dativ]] ([[indirekt objekt]], riktning mot), [[lokativ]] (läge eller plats) och [[ablativ]] (riktning från). Alla dessa ändelser följer vokalharmoni (visas i tabellen med hjälp av [[#Vokalharmoni|den upphöjda notationen]]). {|class="wikitable" |- !rowspan="2"|Kasus !rowspan="2"|Ändelse !colspan="2"|Exempel !rowspan="2"|Betydelse |- !''köy'' "by" !''ağaç'' "träd" |- |[[Nominativ]] |Ø (ingen) |''köy'' |''ağaç'' |by(n)/träd(et) |- |[[Genitiv]] |''-in''⁴ |''köyün'' |''ağa'''c'''ın'' |byns/trädets |- |[[Dativ]] |''-e''² |''köye'' |''ağa'''c'''a'' |till byn/trädet |- |[[Ackusativ]] |''-i''⁴ |''köyü'' |''ağa'''c'''ı'' |byn/trädet |- |[[Ablativ]] |''-den''² |''köyden'' |''ağaç'''t'''an'' |från byn/trädet |- |[[Lokativ]] |''-de''² |''köyde'' |''ağaç'''t'''a'' |i byn/på trädet |} Böjningen av ''ağaç'' illustrerar två viktiga drag i turkisk [[fonologi]]: att konsonanter [[Assimilation (lingvistik)|assimileras]] i suffix (''ağaç'''t'''an, ağaç'''t'''a'') och att slutkonsonanter blir [[Tonande konsonant|tonande]] framför vokaler (''ağa'''c'''ın, ağa'''c'''a, ağa'''c'''ı''). Kasusmärket för ackusativ används bara för bestämda objekt; jämför ''ağaç gördük'' "vi såg '''ett träd'''" med ''ağacı gördük'' "vi såg '''trädet'''".<ref>Eftersom den även används för obestämda ackusativobjekt, använder Lewis termen "absolutkasus" (''"absolute case"'') istället för "nominativ". Lewis (2001):28.</ref> Pluralmärket ''-ler''² används inte när en klass eller kategori avses: ''ağaç gördük'' kan lika gärna betyda "vi såg träd [när vi gick genom skogen]"—i motsats till ''ağaçları gördük'' "vi såg träden [i fråga]". Dessutom kan substantiv ta suffix som tilldelar [[Person (grammatik)|person]]: exempelvis ''-imiz''⁴, "vår". Med tillägg av kopulan (till exempel ''-im''⁴, "jag är") kan fullständiga meningar bildas. Den [[interrogativ]]a partikeln ''mi''⁴ följer omedelbart det ord som frågan gäller: ''köye mi?'' "[på väg] till byn?", ''ağaç mı?'' "[är det ett] träd?". {|class = "wikitable" |- !Turkiska !Svenska |- |''ev'' |align="right"|hus(et) |- |''evler'' |align="right"|hus(en) |- |''evin'' |align="right"|ditt hus |- |''eviniz'' |align="right"|ert (plural/formellt) hus |- |''evim'' |align="right"|mitt hus |- |''evimde'' |align="right"|vid mitt hus |- |''evlerinizin'' |align="right"|dina hus'/edra hus' |- |''Evinizdeyim.'' |align="right"|Jag är vid ditt hus. |- |''Evinizde miyim?'' |align="right"|Är jag vid ditt hus? |} De turkiska [[personligt pronomen|personliga pronomenen]] i nominativ är ''ben'' (1s), ''sen'' (2s), o (3s), biz (1pl), siz (2pl, eller formellt/artigt 2s) och onlar (3pl). De böjs regelbundet med några undantag: ''benim'' (1s gen.); ''bizim'' (1pl gen.); ''bana'' (1s dat.); ''sana'' (2s dat.); och de [[oblik]]a formerna av ''o'' använder roten ''on''. Alla andra pronomen (reflexiv ''kendi'' och så vidare) böjs regelbundet. === Adjektiv === Turkiska [[adjektiv]] böjs inte. De flesta adjektiv kan dock även användas som substantiv, i vilket fall de böjs: exempelvis ''güzel'' ("vacker") → ''güzeller'' ("(de) vackra personer(na)"). Adjektiv som används [[attribut]]ivt föregår de substantiv som de utgör bestämning till. Adjektiven ''var'' ("befintlig") och ''yok'' ("obefintlig") används i många fall där svenskan skulle använda "det finns" eller "har", ''till exempel'' ''süt yok'' ("det finns ingen mjölk", ''bokstavligt'' "mjölk(en) (är) obefintlig"); konstruktionen "''substantiv 1''-GEN ''substantiv 2''-POSS var/yok" kan översättas "''substantiv 1'' har/har inte ''substantiv 2''"; ''imparatorun elbisesi yok'' "kejsaren har inga kläder" ("kejsare(n)s kläder-''hans'' obefintlig(a)"); ''kedimin ayakkabıları yoktu'' ("min katt hade inga skor", ''bokstavligt'' "katt-''min''-''s'' sko-''plur.''-''dess'' obefintlig(a)-''dåtid''"). Som förstärkning kan den första stavelsen i ett ord dubbleras (till exempel kan ''beyaz'', "vit", bli ''bembeyaz'', "mycket vit", och ''sıcak'', "varm", kan bli ''sımsıcak'', "mycket varm"). === Verb === Turkiska [[verb]] uppvisar en mångfald av [[tempus]], [[modus]] och [[aspekt]]. Verben anger [[person (grammatik)|person]]. De kan göras negativa, potentiala ("kan") eller impotentiala ("kan inte"). Dessutom anger turkiska verb [[tempus]] ([[presens]], [[preteritum]], [[inferentialis]]<!--? [[Grammatical mood#Inferential|inferential]]-->, [[futurum]] och [[aorist]]), [[modus]] ([[konditionalis]], [[imperativ]], necessitativ och [[optativ]]) och [[aspekt]]. [[Negation]] uttrycks med [[infix]]et ''-me²-'' omedelbart efter [[verbstam]]men. {|class = "wikitable" |- !Turkiska !Svenska |- |''gel-'' |align="right"|(att) komma |- |''gelebil-'' |align="right"|(att) kunna komma |- |''gelme-'' |align="right"|(att) inte komma |- |''geleme-'' |align="right"|(att) inte kunna komma |- |''gelememiş'' |align="right"|jag sluter mig till att han/hon inte kunde komma |- |''gelebilecek'' |align="right"|han/hon kommer att kunna komma |- |''gelebilirsen'' |align="right"|om du kan komma |- |''gelinir'' |align="right"|(passiv) man kommer, det koms |} Alla turkiska verb [[konjugation|konjugeras]] på samma sätt, förutom det oregelbundna och [[defekt verb|defekta verbet]] ''i-'', turkiskans [[kopula]], som kan användas i sammansatta former (den förkortade formen kallas [[enklitisk]]): ''Gelememişti'' = ''Gelememiş idi'' = ''Gelememiş + i- + -di'' === Particip === Turkiska har flera [[particip]], däribland presens (med ändelsen ''-en''²), futurum (''-ecek''²), preteritum (''-miş''⁴) och [[aorist]] (-''er''² eller -''ir''⁴). Dessa former kan fungera antingen som adjektiv eller substantiv: ''oynamayan çocuklar'' "barn som inte leker", ''oynamayanlar'' "de som inte leker"; ''okur yazar'' "läsare-skrivare = läs- och skrivkunnig", ''okur yazarlar'' "läs- och skrivkunniga". Participens viktigaste funktion är att bilda modifierande fraser<!--modifying phrases--> motsvarande de [[relativsats]]er som finns i de flesta europeiska språk. De particip som används i dessa konstruktioner är futurum particip (''-ecek''²) och en äldre form (-''dik''⁴), som täcker både presens- och dåtidsbetydelser.<ref>Se Lewis (2001):163–165, 260–262 för en utförlig beskrivning.</ref> Användningen av dessa "personliga" eller "relativa" particip illustreras i följande tabell, där exemplen visas enligt det grammatiska kasus som skulle ses i motsvarande relativsats i svenskan.<ref>För termerna ''personlig'' och ''relativ'' particip se Lewis (1958):98 respektive Lewis (2001):163. De flesta exemplen är hämtade från Lewis (2001).</ref> {|class="wikitable" |- !colspan="2"|Svensk motsvarighet !rowspan="2"|Exempel !colspan="2"|Översättning |- !Relativpronomenets kasus !Pronomen !Bokstavligen !Idiomatiskt |- |Nominativ |som, vilken |''şimdi konuşan adam'' |"nu talande man" |mannen som talar nu |- |Genitiv |vars (nom.) |''babası şimdi konuşan adam'' |"far-hans nu talande man" |mannen vars far talar nu |- | |vars (ack.) |''babasını dün gördüğüm adam'' |"far-hans-ACK igår sedd-min man" |mannen vars far jag såg igår |- | |på vars |''resimlerine baktığımız ressam'' |"tavlor-hans-på tittat-vår konstnär" |konstnären vars tavlor vi tittade på |- | |av vilken |''muhtarı seçildiği köy'' |"borgmästare-dess blivit-vald-hans by" |byn av vilken han valdes till borgmästare |- | |av vilken |''muhtarı seçilmek istediği köy'' |"borgmästare-dess att-bli-vald önskande-hans by" |byn av vilken han önskar bli vald till borgmästare |- |resterande kasus (inkl. prepositioner) |som, vilken |''yazdığım mektup'' |"skrivit-min brev" |brevet (som) jag skrev |- | |från vilken |''çıktığımız kapı'' |"kommen ut-vår dörr" |dörren från vilken vi kom ut |- | |på vilken |''geldikleri vapur'' |"kommen-deras skepp" |skeppet som de kom på |} === Ordföljd === [[Grundordföljd|Ordföljden]] i enkla turkiska meningar är i allmänhet [[SOV-språk|subjekt objekt predikat]], som i [[japanska]] och [[latin]], men till skillnad från svenska och engelska. I mer komplexa meningar är grundregeln att bestämningen föregår det bestämda. Den princip inkluderar, som ett viktigt särskilt fall, [[#Particip|participbestämningarna]] som beskrivs ovan. Det bestämda föregår det obestämda: därmed ''çocuğa hikâyeyi anlattı'' "hon berättade historien för barnet", men ''hikâyeyi bir çocuğa anlattı'' "hon berättade historien för ett barn".<ref>Lewis (2001): 239–240, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007].</ref> Det går att ändra ordföljden för att betona vikten av ett visst ord eller en viss fras. Huvudregeln är att ordet före verbet har betoningen utan undantag. Om man till exempel vill säga "Hakan gick till skolan" och betona ordet "skola" (''okul'') skulle det bli "Hakan ''okula'' gitti". Om betoningen ska läggas på "Hakan" (subjektet), skulle det bli "Okula ''Hakan'' gitti", vilket betyder "det var Hakan som gick till skolan". == Ordförråd == Den [[osmanska]] turkiskan hade, genom sina omfattande lån från persiskan och arabiskan, ett mycket stort ordförråd, rikt på [[synonym]]er från de tre språken. Dessa lånord utgjorde omkring 20 % av den dåvarande turkiskans ordförråd. Under det osmanska rikets sista århundrade lånades allt fler ord från de västerländska språken, såsom franska, engelska och tyska, i och med att den europeiska kulturen hade större genomslagskraft än den traditionella arabiska vid sultanens hov. I och med språkreformen på 1920-talet avskaffades det stora flertalet av de arabiska och persiska lånorden; de ersattes av dialektala, arkaiska och syntetiska ord, men även av synonymer, vilket gjorde turkiskan något ordfattigare. Arabiska och persiska lånord förekommer fortfarande, till exempel ''cami'', "[[moské]]", av arabiskans ''jāmi`''. Efter språkreformen är nylånen företrädesvis tekniska eller kulturellt betingade benämningar, främst från [[franska]] (till exempel ''duş'' av ''douche'', "dusch") och [[engelska]] (till exempel ''sandviç'' av ''sandwich'', "smörgås"; ''futbol'' av ''football'', "fotboll"). [[Fil:TurkishVocabulary.png|thumb|right|200px|Det turkiska ordförrådets ursprung]] 2005 års upplaga av ''Güncel Türkçe Sözlük'', den officiella turkiska ordboken som ges ut av Turkiska språkkommittén, innehåller 104&nbsp;481 uppslagsord, av vilka ungefär 14% är av främmande utsprung.<ref name="Dictionary">{{cite web|url=http://www.tdk.gov.tr/TR/BelgeGoster.aspx?F6E10F8892433CFFAAF6AA849816B2EFB40CE59E171C629F|title=Güncel Türkçe Sözlük|accessdate=2007-03-21|date=2005|publisher=[[Turkiska språkkommittén]]}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> Bland de mest betydande bidragsgivarna till turkiskans ordförråd är [[arabiska]], [[franska]], [[persiska]], [[italienska]], [[engelska]] och [[grekiska]].<ref name="Loanwords">{{cite web|url=http://www.tdk.gov.tr/TR/BelgeGoster.aspx?F6E10F8892433CFFAAF6AA849816B2EF1A46C5FBFA979D0C|title=Türkçe Sözlük (2005)’teki Sözlerin Kökenlerine Ait Sayısal Döküm|accessdate=2007-03-21|date=2005|publisher=[[Turkiska språkkommittén]]}}, refererad i [http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080 engelskspråkiga Wikipedias artikel ''Turkish language'', läst 9 juli 2007]</ref> === Ordbildning === Ordbildning sker i turkiskan oftast genom [[avledning]], det vill säga genom att lägga till suffix. I stort sett alla substantiv kan avledas till adjektiv. De flesta turkiska ord har tillkommit genom att avledningsstuffix har förts till ord från ett relativt litet grundläggande ordförråd. Exempel på en uppsättning ord som avletts från en substantivrot: {|class = "wikitable" |- !Turkiska !Beståndsdelar !Svenska !Ordklass |- |''göz'' |''göz'' |öga |Substantiv |- |''gözlük'' |''göz + -lük'' |glasögon |Substantiv |- |''gözlükçü'' |''göz + -lük + -çü'' |optiker |Substantiv |- |''gözlükçülük'' |''göz + -lük + -çü + -lük'' |optikers yrke |Substantiv |- |''gözlem'' |''göz + -lem'' |observation |Substantiv |- |''gözlemek'' |''göz + -le + -mek'' |att observera |Substantiv |- |''gözlemci'' |''göz + -lem + -ci'' |observatör |Substantiv |} Ett annat exempel, som utgår från en verbrot: {|class = "wikitable" |- !Turkiska !Beståndsdelar !Svenska !Ordklass |- |''yat-'' |''yat-'' |att ligga ner |Verb |- |''yatık'' |''yat- + -(ı)k'' |lutande |Adjektiv |- |''yatak'' |''yat- + -ak'' |säng, sovplats |Substantiv |- |''yatay'' |''yat- + -ay'' |horisontell |Adjektiv |- |''yatkın'' |''yat- + -gın'' |böjd för; ansträngd (av att ha legat för länge) |Adjektiv |- |''yatır-'' |''yat- + -(ı)r-'' |att ligga ned |Verb |- |''yatırım'' |''yat- + -(ı)r- + -(ı)m'' |nedläggande; deposition, investering |Substantiv |- |''yatırımcı'' |''yat- + -(ı)r- + -(ı)m + -cı'' |deponent, investerare |Substantiv |} Nya ord bildas också ofta genom sammansättning av två befintliga ord till ett nytt, liksom i svenskan. Några exempel på sammansatta ord ges nedan: {|class = "wikitable" |- !Turkiska !Svenska !Ingående ord !Bokstavlig betydelse |- |''pazartesi'' |måndag |''pazar'' ("söndag") och ''ertesi'' ("efter") |efter söndag |- |''bilgisayar'' |dator |''bilgi'' ("information") och ''say-'' ("att räkna") |informationsräknare |- |''gökdelen'' |skyskrapa |''gök'' ("sky") och ''del-'' ("att genomborra") |skygenomborrare |- |''başparmak'' |tumme |''baş'' ("huvud") och ''parmak'' ("finger") |huvudfinger |- |''önyargı'' |fördom |''ön'' ("före") och ''yargı'' ("klyvning; dom") |fördom |} == Skrift == {{Huvudartikel|Turkiska alfabetet}} [[Fil:LIllustrationCover13October1928.jpg|thumb|right|180px|[[Mustafa Kemal Atatürk|Atatürk]] introducerar det nya [[turkiska alfabetet]] för folket i [[Sivas]]. 20 September 1928. (Omslag till den franska tidningen ''L'Illustration'')]] Turkiska skrivs med [[turkiska alfabetet]], en modifierad version av [[latinska alfabetet]] som infördes 1928 av [[Kemal Atatürk|Atatürk]] för att ersätta det gamla [[arabiska alfabetet|arabisk]]-baserade osmanska alfabetet. Det osmanska alfabetet angav endast tre olika vokaler-långa ''ā, ū'' och ''ī''—och innehöll flera redundanta konsonanter såsom varianter av ''z'' (vilka var åtskilda i arabiskan men inte i turkiskan). Att korta vokaler saknades i det arabiska alfabetet gjorde det särskilt dåligt lämpat för turkiskan, som har [[#Vokalharmoni|åtta vokaler]]. Skriftreformen var ett viktigt steg i den periodens kulturella reformer. Uppgiften att utarbeta det nya alfabetet och välja de nödvändiga modifieringarna för ljud som är särskilda för turkiskan gavs till en språkkommission som bestod av framträdande lingvister, akademiker och författare. Införandet av det nya turkiska alfabetet hade stöd av utbildningscenter som öppnades runtom i landet, samarbete med förlag och uppmuntran från Atatürk själv, som åkte runt i landet och lärde ut de nya bokstäverna till allmänheten.<ref name="Dilacar">{{tidskriftsref|författare=Agop Dilaçar|titel=Atatürk ve Yazım|tidskrift=Türk Dili|id={{ISSN|1301-465X}}|volym=35|nummer=307|url= http://www.dildernegi.org.tr/TR/BelgeGoster.aspx?F6E10F8892433CFFAAF6AA849816B2EFC3C6D81741DBEB05|hämtdatum=2007-03-19|år=1977}}</ref> Läskunnigheten ökade dramatiskt.<ref>Coulmas, s. 243–244</ref> Turkiskan har nu ett alfabet som är lämpat för dess språkljud. Stavningen är i stort sett fonematisk, med en bokstav för varje [[fonem]]. Utöver det latinska standardalfabetet finns bokstäverna [[ç]], [[ğ]], ı (som versalt motsvaras av&nbsp;'I'), İ (som gement motsvaras av 'i'), [[ş]], [[ö]] och [[ü]]. Vidare ingår inte [[q]], [[w]] och [[x]] i alfabetet men används i stavningen av namn på andra språk. {| cellpadding="3" cellspacing="0" ! bgcolor="#CCCCFF" | Bokstav ! bgcolor="#CCCCFF" | Ljudvärde ([[IPA]]) ! bgcolor="#CCCCFF" | Motsvarighet ! bgcolor="#CCCCFF" | Kommentar |-– | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''A a''' | align="center" | {{IPA|[ɑ]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''a'' i ''lat'' |-– | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''B b''' | align="center" | {{IPA|[b]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''b'' i ''båt'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''C c''' | align="center" | {{IPA|[ʤ]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | engelskt ''j'' i ''jam'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''Ç ç''' | align="center" | {{IPA|[ʧ]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | engelskt ''ch'' i ''church'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''D d''' | align="center" | {{IPA|[d]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''d'' i ''duk'' |-– | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''E e''' | align="center" | {{IPA|[e]}} eller {{IPA|[ɛ]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''e'' i ''hem'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''F f''' | align="center" | {{IPA|[f]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''f'' i ''fisk'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''G g''' | align="center" | {{IPA|[g]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''g'' i ''gå'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''Ğ ğ''' | align="center" | {{IPA|[ɰ]}} eller {{IPA|[j]}} ¹ | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | spanskans ''g'' i ''lago'' eller som ''j'' i ''jag'' ¹ | uttalas endast ibland (främst mellan vokaler) ¹ |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''H h''' | align="center" | {{IPA|[h]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''h'' i ''hatt'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''I ı''' | align="center" | {{IPA|[ɯ]}} eller {{IPA|[ɨ]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | nästan som ''u'' i ''brunn'' eller som ljust ''i'' | Nästan ett [[schwa]], det vill säga som e i svenska ''pojke'' (kan även beskrivas som svenskt e och svenskt kort u i brunn samtidigt). |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''İ i''' | align="center" | {{IPA|[i]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''i'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''J j''' | align="center" | {{IPA|[ʒ]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | tonande sje-ljud (zj-ljud) som franskt ''j'' i ''jour'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''K k''' | align="center" | {{IPA|[k]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''k'' i ''kummin'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''L l''' | align="center" | {{IPA|[l]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''l'' i ''liv'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''M m''' | align="center" | {{IPA|[m]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''m'' i ''mat'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''N n''' | align="center" | {{IPA|[n]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''n'' i ''näsa'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''O o''' | align="center" | {{IPA|[o]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''å'' i ''svål'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''Ö ö''' | align="center" | {{IPA|[ø]}} eller {{IPA|[œ]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''ö'' i ''mjöl'' eller i ''kött'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''P p''' | align="center" | {{IPA|[p]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''p'' i ''palsternacka'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''R r''' | align="center" | {{IPA|[r]}} eller {{IPA|[ɾ]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | tungspets-''r'' i ''rädisa'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''S s''' | align="center" | {{IPA|[s]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''s'' i ''sova'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''Ş ş''' | align="center" | {{IPA|[ʃ]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | främre ''sje-ljud'' som i ''äsch'', uppsvenska ''rs'' i ''fors'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''T t''' | align="center" | {{IPA|[t]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''t'' i ''tät'' |-– | bgcolor="#f9f9f9 align="center" | '''U u''' | align="center" | {{IPA|[u]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''o'' i ''os'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''Ü ü''' | align="center" | {{IPA|[y]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''y'' i ''yla'', men mer åt ''u'' i ''mula'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''V v''' | align="center" | {{IPA|[v]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''v'' i ''väder'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''Y y''' | align="center" | {{IPA|[j]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | ''j'' i ''jag'' |- | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | '''Z z''' | align="center" | {{IPA|[z]}} | bgcolor="#f9f9f9" align="center" | tonande ''s'' som ''z'' i engelska ''zone'' |} ¹ Se [[#mjukt g|avsnittet om mjukt g]] under [[#Fonologi|fonologi]] ovan. == Referenser == <!-- Detta referensavsnitt är utplacerat med hjälp av mallen Mall:Referenser --> === Noter === <references/> === Webbkällor === * {{översatt|url=http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turkish_language&oldid=143024080|språkversion=engelskspråkiga}} * Där angavs följande källor: '''Tryckta källor''' * {{cite journal|last=Akalın|first=Şükrü Haluk|title=Türk Dil Kurumu'nun 2002 yılı çalışmaları (Turkish Language Association progress report for 2002)|journal=Türk_Dili|volume=85|issue=613|issn= 1301-465X |url= http://www.tdk.gov.tr/TR/dosyagoster.aspx?DIL=1&BELGEANAH=2693&DOSYAISIM=calismalar2002.pdf|format=PDF|accessdate=2007-03-18|year=2003|month=January}} * {{Cite journal|last=Brendemoen|first=B.|contribution=Phonological Aspects of Greek-Turkish Language Contact in Trabzon|date=1996|title=Conference on Turkish in Contact, Netherlands Institute for Advanced Study (NIAS) in the Humanities and Social Sciences, Wassenaar, 5–6 February, 1996}} * {{bokref|författare=Florian Coulmas|titel=Writing Systems of the World||utgivare=Blackwell Publishers Ltd, Oxford|år=1989|id=ISBN 0-631-18028-1}} * {{cite journal|last=Dilaçar|first=Agop|authorlink=Agop Dilaçar|title=Atatürk ve Yazım|journal=Türk Dili|volume=35|issue=307|url=http://www.dildernegi.org.tr/TR/BelgeGoster.aspx?F6E10F8892433CFFAAF6AA849816B2EFC3C6D81741DBEB05|accessdate=2007-03-19|year=1977|issn=1301-465X}} * {{bokref|författare=Carter V. Findley|titel=The Turks in World History|publisher=Oxford University Press|år=2004|månad=oktober|id=ISBN 0-19-517726-6}} * {{cite journal|author=Johanson, Lars|title=Discoveries on the Turkic linguistic map|publisher=Swedish Research Institute in Istanbul|date=2001|url=http://www.srii.org/Map.pdf|format=PDF|accessdate=2007-03-18}} * {{cite journal|last=Ishjatms|first=N.|chapter=Nomads In Eastern Central Asia|title=History of civilizations of Central Asia|publisher=UNESCO Publishing|year=1996|volume=2|month=October|isbn=92-3-102846-4}} * {{bokref|last=Katzner|first=Kenneth|titel=Languages of the World, Third Edition|publisher=Routledge, an imprint of Taylor & Francis Books Ltd.|år=2002|månad=mars|id=ISBN 978-0-415-25004-7}} * {{bokref|författare=Geoffrey Lewis|titel=Teach Yourself Turkish|utgivare=English Universities Press|år=1953|id=ISBN 0-340-49231-7}} (andra upplaga 1989) * {{bokref|författare=Geoffrey Lewis|titel=Turkish Grammar|utgivare=Oxford University Press|år=2001|id=ISBN 0-19-870036-9}} * {{bokref|författare=Geoffrey Lewis|titel=The Turkish Language Reform: A Catastrophic Success|utgivare=Oxford University Press|år=2002|id=ISBN 0-19-925669-1}} * {{bokref|författare=Sevan Nişanyan|titel=Sözlerin Soyağacı: Çağdaş Türkçenin Etimoloji Sözlüğü (Etymological Dictionary of Contemporary Turkish)|utgivare=Adam Yayınları, Revised and Enlarged 3rd Edition|date=2007|id=ISBN 975-418-868-4}} * {{bokref|författare=A. Sumru Özsoy|first=A. Sumru|redaktör=Taylan, Eser E.|titel=Türkçe’nin ağızları çalıştayı bildirileri (Workshop on the dialects of Turkish)|utgivare=[[Boğaziçi Üniversitesi]] Yayınevi|date=2000|id=ISBN 975-518-140-7}} * {{bokref|författare=Svat Soucek|titel=A History of Inner Asia|utgivare=Cambridge University Press|år=2000|månad=March|id=ISBN 978-0-521-65169-1}} * {{cite web|author=[[Bert Vaux|Vaux, Bert]]|title=Hemshinli: The Forgotten Black Sea Armenians|publisher=[[Harvard University]]|url=http://www.uwm.edu/~vaux/hamshen.pdf|format=PDF|accessdate=2007-04-24|year=2001}} '''Webbkällor''' * {{cite web|author=[http://www.zft-online.de Center for Studies on Turkey], [[Universitetet i Essen]]|publisher=Turkish Industrialists' and Businessmen's Association|url=http://www.tusiad.org/haberler/basin/ab/9.pdf|title=The European Turks: Gross Domestic Product, Working Population, Entrepreneurs and Household Data|format=PDF|accessdate=2007-01-06|date=2003}} * {{cite web|author=Gordon, Raymond G., Jr. (ed.)|authorlink=Ethnologue|url=http://www.ethnologue.com/show_family.asp?subid=90009|title=Ethnologue: Languages of the World, Fifteenth edition. Language Family Trees - Altaic|accessdate=2007-03-18|date=2005}} * {{cite web|author=Gordon, Raymond G., Jr. (ed.)|authorlink=Ethnologue|url=http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=kmr|title=Ethnologue: Languages of the World, Fifteenth edition. Report for language code:kmr (Kurdish)|accessdate=2007-03-18|date=2005}} * {{cite web|author=Gordon, Raymond G., Jr. (ed.)|authorlink=Ethnologue|url=http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=tur|title=Ethnologue: Languages of the World, Fifteenth edition. Report for language code:tur (Turkish)|accessdate=2007-03-18|date=2005}} * {{cite web|url=http://www.tdk.gov.tr/TR/BelgeGoster.aspx?F6E10F8892433CFFAAF6AA849816B2EFB40CE59E171C629F|title=Güncel Türkçe Sözlük|accessdate=2007-03-21|date=2005|publisher=[[Turkiska språkkommittén]]}} * {{cite web|publisher=[[UCLA]] International Institute, Center for World Languages|url=http://www.lmp.ucla.edu/Profile.aspx?LangID=67&menu=004|title=Language Materials Project: Turkish|accessdate=2007-04-26|date=February 2007}} * {{cite web|author=[http://www.tns-opinion.com TNS Opinion & Social]|publisher=[[EU-kommissionen|European Commission]] Directorate of General Press and Communication|url=http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_243_en.pdf|title=Special Eurobarometer 243 / Wave 64.3: Europeans and their Languages|format=PDF|accessdate=2007-03-28|date=February 2006}} * {{cite web|author=Turkiska språkkommittén|authorlink=Turkiska språkkommittén|url=http://www.tdk.gov.tr/TR/BelgeGoster.aspx?F6E10F8892433CFFAAF6AA849816B2EF2858DA18F4388CDD|title=Türk Dil Kurumu - Tarihçe (History of the Turkish Language Association)|accessdate=2007-03-18}} * {{cite web|url=http://www.tdk.gov.tr/TR/BelgeGoster.aspx?F6E10F8892433CFFAAF6AA849816B2EF1A46C5FBFA979D0C|title=Türkçe Sözlük (2005)’teki Sözlerin Kökenlerine Ait Sayısal Döküm (Numerical list on the origin of words in ''Türkçe Sözlük (2005)'')|accessdate=2007-03-21|date=2005|publisher=[[Turkiska språkkommittén]]}} === Tryckta källor === * {{bokref|författare=Musa Güner|år=1997|titel=Turkisk grammatik|utgivare=Graphic Systems|utgivningsort=Malmö|id=ISBN 91-630-5399-3}} * {{bokref|författare=International Phonetic Association|år=1999|titel=Handbook of the International Phonetic Association: A guide to the use of the International Phonetic Alphabet|utgivningsort=Cambridge|utgivare=Cambridge University Press|id=ISBN 0-521-65236-7 (inbunden); ISBN 0-521-63751-1 (pocket)|kapitel= Turkish|sid=155}} == Se även == === Externa länkar === {{interwiki|språkkod=tr}} * [http://www.omniglot.com/writing/turkish.htm Omniglot om turkiska] * [http://www.slav.gu.se/~slaag/BalkanTurkiska.pdf Det turkietturkiska språket - Göteborgs universitet, institurionen för slaviska språk (PDF-fil)] * [http://lexin.nada.kth.se/sve-tur.shtml Svensk-turkiskt lexikon] {{Utmärkt}} {{Link FA|en}} [[Kategori:Turkspråk]] [[Kategori:Turkiska| ]] [[Kategori:Språk på Cypern]] [[Kategori:Rilpedia:Basartiklar]] [[Kategori:Språk i Turkiet]] [[als:Türkische Sprache]] [[an:Idioma turco]] [[ar:لغة تركية]] [[arc:ܠܫܢܐ ܛܘܪܩܝܐ]] [[arz:توركى]] [[ast:Turcu]] [[az:Türk dili]] [[ba:Төрөк теле]] [[bat-smg:Torku kalba]] [[be:Турэцкая мова]] [[be-x-old:Турэцкая мова]] [[bg:Турски език]] [[bn:তুর্কি ভাষা]] [[br:Turkeg]] [[bs:Turski jezik]] [[ca:Turc]] [[ceb:Pinulongang Turko]] [[crh:Türk tili]] [[cs:Turečtina]] [[cv:Турккă чĕлхи]] [[cy:Tyrceg]] [[da:Tyrkisk (sprog)]] [[de:Türkische Sprache]] [[diq:Tırki]] [[el:Τουρκική γλώσσα]] [[en:Turkish language]] [[eo:Turka lingvo]] [[es:Idioma turco]] [[et:Türgi keel]] [[eu:Turkiera]] [[fa:زبان ترکی استانبولی]] [[fi:Turkin kieli]] [[fr:Turc]] [[ga:Tuircis]] [[gl:Lingua turca]] [[gv:Turkish]] [[hak:Thú-ngí-khì-ngî]] [[he:טורקית]] [[hi:तुर्की भाषा]] [[hif:Turkish bhasa]] [[hr:Turski jezik]] [[hsb:Turkowšćina]] [[hu:Török nyelv]] [[hy:Թուրքերեն]] [[id:Bahasa Turki]] [[io:Turkiana linguo]] [[is:Tyrkneska]] [[it:Lingua turca]] [[ja:トルコ語]] [[ka:თურქული ენა]] [[kk:Түрік тілі]] [[ko:터키어]] [[kv:Туреч кыв]] [[kw:Turkek]] [[la:Lingua Turcica]] [[lad:Turko]] [[li:Törks]] [[lt:Turkų kalba]] [[lv:Turku valoda]] [[mdf:Туркань кяль]] [[mk:Турски јазик]] [[ml:തുര്‍ക്കി ഭാഷ]] [[ms:Bahasa Turki]] [[nl:Turks]] [[nn:Tyrkisk språk]] [[no:Tyrkisk]] [[oc:Turc]] [[os:Туркаг æвзаг]] [[pl:Język turecki]] [[pt:Língua turca]] [[qu:Turku simi]] [[ro:Limba turcă]] [[ru:Турецкий язык]] [[sah:Түрк тыла]] [[sco:Turkish leid]] [[se:Durkagiella]] [[sh:Turski jezik]] [[simple:Turkish language]] [[sk:Turečtina]] [[sl:Turščina]] [[sq:Gjuha turke]] [[sr:Турски језик]] [[su:Basa Turki]] [[sw:Kituruki]] [[szl:Turecko godka]] [[ta:துருக்கிய மொழி]] [[tg:Забони туркӣ]] [[th:ภาษาตุรกี]] [[tk:Türk dili]] [[tl:Wikang Turko]] [[tr:Türkçe]] [[tt:Törek tele]] [[ug:تۈرك تىلى]] [[uk:Турецька мова]] [[ur:ترک زبان]] [[uz:Turk tili]] [[vec:Lengua turca]] [[vi:Tiếng Thổ Nhĩ Kỳ]] [[zh:土耳其语]]

Tillbaka till Turkiska.