Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Tibets historia''' går tillbaka till [[600-talet]] och karaktäriseras av ett starkt [[buddhistisk]]t inflytande. Flera olika länder som [[Indien]], [[Kina (region)|Kina]] och [[Mongoliet]] har också utövat en stark påverkan på Tibets historia. ==Tidig historia== [[Bild:Songstengampo.jpg|thumb|Staty av Songsten Gampo]] Landet Tibet formades under [[600-talet]] och enades för första gången under kung [[Songtsen Gampo]]. Songtsen Gampo gifte sig med två prinsessor, [[Brikuti]] från [[Nepal]] och [[Wen Cheng]] från [[Kina]]. De båda prinsessorna var båda buddhister och förde läran med sig till Tibet. Tibet har alltid haft komplicerade relationer till omkringliggande länder. Många krig har utkämpats med de olika folken i [[Kina (kulturellt område)|Kina]], [[Mongoliet]], [[Manchuriet]] och [[Turkestan]]. De många krigen har avlösts av en stor mängd vänskapliga förbindelser och fredsfördrag. Det var bland annat genom ett sådant fördrag under [[1200-talet]] som [[Djingis Khan]]s son, [[Altan Khan]] grundade [[Dalai lama]]-traditionen. Under [[Mingdynastin]] förlorade Kina överhögheten över Tibet och landet var i praktiken självständigt.<ref>Goldstein (1997), 4–5.</ref> Ming-kejsarna gav olika kejserliga titlar till tibetanska härskare, men utövade ingen suveränitet över Tibets inre eller yttre politik.<ref>Tuttle (2008).</ref> ==Tibet under Qing-väldet== Från år [[1720]] blev Tibet beroende av [[Qing]]-dynastin och lydde administrativt under [[vicekung]]en i [[Sichuan]]. Qing-myndigheten representerades av tre kejserliga, för 3 år utsedda fullmäktiga [[ståthållare]] (''amban'') som ledde de utländska och militära ärendena, men ledningen av civila och religiösa frågor överläts åt den tibetanska regeringen.<ref>Goldstein (1997), 14–15.</ref> Under Qing-dynastin var Tibet länge stängt för utlänningar, som regelmässigt utvisades ur landet. Bland de som lyckades ta sig in i landet var den [[Katolicismen|katolsk]]e [[mission]]ären [[Évariste Régis Huc]] som vistades där [[1846]] tillsammans med en missionärskollega. [[1903]]–[[1904]] invaderades Tibet av en [[Förenade kungariket Storbritannien och Irland|brittisk]] expedition ledd av [[Francis Younghusband]] med 3000 soldater och 7000 bärare, [[sherpas]] som nådde [[Lhasa]] efter hårda strider. Från brittisk sida hävdades det att ett av motiven bakom expeditionen var att förekomma [[Ryssland]] som påstods vilja annektera Tibet. När expeditionen nådde Lhasa har [[Thubten Gyatso|den trettonde Dalai lama]] redan flytt till [[Mongoliet]]. Den brittiska expeditionen tvingas till återtåg i september [[1904]] inför den annalkande vintern. [[Qing]]-hovet i [[Peking]] vägrade emellertid att acceptera ett för britterna mycket förmånliga avtal, det skulle ge britterna rätt till kontroll över telekommunikationer och mineralrättigheter osv, som britterna med vapenhot tvingat fram i Lhasa.<ref>[http://tibet.cn/en/history/tib/t20050309_14950.htm BIANGYI:Tibetans' fight against British invasion]</ref> Under det tidiga [[1900-talet]] fanns det utländska rådgivare i Tibet utsedda av den brittiska regeringen som såg till att Tibet gynnande brittiska intressen. Under vissa perioder innan 1913 kan man betrakta Tibet som ett brittiskt protektorat. Efter en kortvarig Brittisk militär expedition i Tibet ingicks dock avtal mellan Qing, Storbritannien och Ryssland om att Tibet tillhörde Kina. I ett avtal mellan Kina och Storbritannien [[1906]] lovade Storbritannien att inte annektera tibetanskt territorium eller blanda sig i administrationen av Tibet. Därmed erkände Storbritannien också att det avtal som undertecknade i Lhasa [[1904]] inte gällde.<ref>[http://tibetjustice.org/materials/treaties/treaties11.html CONVENTION BETWEEN GREAT BRITAIN AND CHINA RESPECTING TIBET Signed at Peking, 27 April 1906]</ref> Följande år erkände Storbritannien Kinas överhöghet (ordagrant ''suzerain rights'') i Tibet i ett avtal med [[Ryssland]].<ref>[http://tibetjustice.org/materials/treaties/treaties12.html CONVENTION BETWEEN GREAT BRITAIN AND RUSSIA the 18th August 1907]</ref> [[Xinhairevolutionen]] [[1911]]–[[1912|12]] tvingade änkekejsarinnan [[Longyu]] att avstå från regeringsmakten i sin minderårige sons namn, den 8-årige kejsaren [[Puyi]], och [[Republiken Kina (1912–1949)|Republiken Kina]] bildades. Den nya regeringen under [[Yuan Shikai]] hävdade att Republiken Kina övertagit den avsatte kejsarens och hans regerings överhöghet i Tibet, men på grund av Kinas inre splittring kunde inte Peking utöva någon politisk makt i Tibet och landet blev i praktiken självständigt [[1913]].<ref>Goldstein (1997), ss. 30-36.</ref> ==Det självständiga Tibet 1913–1951== [[Bild:Flag of Tibet.svg|thumb|höger|250px|Tibets flagga som användes mellan [[1912]] och [[1950]] är förbjuden i [[Kina]], men används fortfarande av exilregeringen]] Tibets status under perioden [[1912]]–[[1951]] har varit mycket omstridd. [[1913]]–[[1914]] slöts ett [[Simlakonferensen|avtal]] mellan [[Republiken Kina (1912–49)|Republiken Kina]], Tibet och [[Storbritannien]] i den indiska staden [[Shimla|Simla]] som aldrig ratificerades av Kina. Ett ömsesidigt erkännande mellan [[Mongoliet]], som gjort sig självständigt, undertecknades i [[Alliansavtalet mellan Mongoliets regering och Tibet|ett avtal]] år 1913. Från slutet av [[1800-talet]] fram till [[1935]] ledde den svenske upptäcktsresanden [[Sven Hedin]] flera årslånga expeditioner i Tibet. Det resulterade bland annat i kartor över stora delar av Tibet, böcker och ett stort antal volymer med vetenskaplig dokumentation. Enligt [[Nordisk Familjebok]], Uggleupplagan tryckt 1919 var Tibet indelat i två administrativa områden som officiellt lydde under den kinesiska beskickningen. Enligt samma källa var dock det engelska inflytanden minst lika stort som det kinesiska efter Englands militära expedition till [[Lhasa]] 1904. [[Svensk Uppslagsbok]], tryckt 1936, nämner att England och Ryssland i ett fördrag av 1907 erkände Kinas överhöghet över Tibet. Enligt Svensk Uppslagsbok skulle kineserna emellertid aldrig haft någon större makt i Tibet eftersom landet var svåråtkomligt och av ringa värde ur materiell synpunkt, att kineserna inte vinnlagt sig om att bemästra Tibet och att inre oroligheter i Kina fram till 1934 gjort att "man icke haft tid över för T." <ref>Artikeln Tibet i [[Svensk Uppslagsbok]], Malmö. 1936</ref> I en rapport publicerad år [[1960]] av ''The International Commission of Jurists'' var slutsatsen däremot att Tibet 1913–1950 hade en allmänt accepterad status som en stat enligt internationell rätt.<ref name="a">[http://tibet.com/Resolution/icj60.html ICJ Report on Tibet 1960]</ref><ref name="b">[http://www.tibet.com/WhitePaper/white1.html The Status of Tibet]</ref> Det inflytande som Kina hade haft i Tibet betraktade kommissionen närmast som rent symboliskt. Kinesiska regeringar har däremot, under hela 1900-talet, hävdat att Tibet sedan många hundra år är en del av Kina. 1940 tillsattes den fjortonde "reinkarnationen" av [[Dalai lama]], då var han endast fyra år gammal. [[Andra världskriget]] och [[Kinesiska inbördeskriget|inbördeskrig i Kina]] bidrog till att Tibet var mycket isolerat under 1930 och 1940-talet. Västerlänningar var under lång tid förbjudna att besöka [[Lhasa]]. ==Tibet under kinesiskt styre== ===De första åren=== [[Bild:Seventeen-Point Plan Chinese 8.jpg|thumb|left|17-punktsöverenskommelsen.]] Den [[7 oktober]] [[1950]] omringade trupper ur Folkets befrielsearmé Tibet för att införliva regionen med den nyupprättade [[Folkrepubliken Kina]]. Den tibetanska regeringen försökte förgäves vädja till [[FN]] om intervention, men då detta misslyckades sände [[Tenzin Gyatso|Dalai Lama]] en delegation till Peking, som leddes av [[Ngabö Ngawang Jigme]] och bestod av Dzasak Khemey Sonam Wangdi, Khentrung Thuptan, Tenthar, Khenchung Thuptan Lekmuun Rimshi och Samposey Tenzin Thondup. Den kinesiska delegationen bestod av [[Li Weihan]], [[Zhang Jingwu]], [[Zhang Guohua]] och [[Sun Zhiyuan]]. Den båda delegationerna undertecknade en överenskommelse på 17 punkter den [[23 maj]] [[1951]] gav Tibet långtgående inre autonomi inom Folkrepubliken Kina.<ref>[http://www.friends-of-tibet.org.nz/17-point-agreement.html 17 Point Agreement]</ref> De första åren förflöt ganska väl och Dalai Lama upprätthöll goda förbindelser med Kinas centralregering och [[Mao Zedong]], men [[1955]]-[[1959]] försämrades relationerna avsevärt. Kollektiviseringen av jordbruket i övriga Kina drabbade de [[tibetaner|tibetanska]] minoriteterna i [[Sichuan]], [[Gansu]] och [[Qinghai]] hårt. Det [[stora språnget]] försämrade situationen ytterligare och flyktingar från dessa regioner strömmade in i Tibet och destabiliserade regionen. Relationerna mellan den lokala tibetanska regeringen och de kinesiska myndigheterna försämrades därmed avsevärt. Även USA börjar blanda sig i Tibets angelägenher och hjälpte [[CIA]] till att utrusta tibetanska upprorsmakare, vilket frös relationerna mellan [[USA]] och [[Kina]] ytterligare. ===Upproret 1959=== {{Fördjupning|Tibetanska upproret 1959}} I mars 1959 spreds ett rykte i [[Lhasa]] om att kineserna tänkte kidnappa Dalai Lama. Tibetanerna försökte skydda Dalai Lama genom att under flera dagar ockupera [[Norbulingka]], Dalai Lamas sommarpalats, som då låg strax utanför Lhasas centrum. De vilda protester utanför Norbulinka ledde till att samarbetet mellan Dalai Lama och ockupationsmakten rasade helt. Dalai Lama flydde från Lhasa till fots natten [[10 mars]] [[1959]]. Han tog sin tillflykt till Indien och grundade i [[Dharamsala]] en exilregering och ett exilsamhälle. Enligt den kinesiska regeringen låg missnöje bland de före detta stora jordägarna i Tibet som förlorat jord och makt bakom försöket till uppror 1959.<ref>Shakya (1999)</ref> Några dagar efter flykten påbörjas strider mellan [[kommunism|kommunisterna]] och tibetanerna vilket resulterar i att 10 000 – 15 000 [[tibetaner]] stupar.<ref>Taylor (1995), s. 23.</ref> [[Tenzin Gyatso|Dalai Lama]] börjar från [[Indien]] arbeta för ett självständigt Tibet. [[Panchen Lama]] stannade kvar i Kina men fängslades efter att ha skrivit en protestbrev till den kinesiska regeringen. [[1965]] omskapades Tibet som en [[autonom region]] i Folkrepubliken Kina. ===Kulturrevolutionen=== I augusti [[1966]] bröt [[kulturrevolutionen]] ut i det [[egentliga Kina]] och [[Rödgardister|Röda garden]] bildades även i Tibet, där det snart bildades olika lokala fraktioner. "Rebellerna" organiserade sig i en fraktion som kallades "Gyenlog" efter det tibetanska ordet för "revolt" (གྱེན་ལོག་; [[wylie]]: gyen-log), medan representanter från den lokala partieliten skapade "Nyamdrel"-fraktionen efter det tibetanska ordet för "allians" (མཉམ་སྦྲེལ་; [[wylie]]: mnyam-sbrel). Gyenlog fick stöd av den regionale befälhavaren för den fjärde fältarmén, [[Zeng Yongya]], som hade starka band till [[Lin Biao]], medan Nyamdrel backades upp av [[Ren Rong]] som var politisk kommissarie i regionen. Hankineser och tibetaner fanns representerade i båda fraktionerna, men hankineser hade monopol på alla ledande ställningar.<ref>Shakya(1999), ss. 329, 343.</ref> Hårda stridigheter bröt ut mellan de två fraktionerna, som båda gjorde anspråk på att företräda [[Mao Zedong]], och kring [[1968]] rådde det i praktiken inbördeskrig i Tibet och den regionala partiavdelningen hade upphört att fungera. 1968 utgick Zeng Yongya som tillfällig segrare i maktkampen och utropade sig till ordförande i den revolutionära kommittén i Tibet, som nu ersatt både den civila regeringen och kommunistpartiet. Striderna mellan de två fraktionerna fortsatte dock, vilket bland annat gav upphov till en blodig incident i [[Nyemo]] i juni [[1969]], då anhängare till Gyenlog-fraktionen slaktade verkliga och föregivna anhängare till Nyamdrel under religiösa former.<ref>Shakya (1999), ss. 343-47.</ref> I samband med Lin Biaos försvagade ställning avsattes Zeng av sin rival Ren Rong, som nu blev utnämnd både till partisekreterare i det återupprättade regionala kommunistpartiet och till ordförande i den autonoma regionen. Ren lyckades behålla sin ställning även efter Maos död [[1976]], vilket bidrog till att fördröja reformpolitikens införande i Tibet med flera år.<ref>Shakya(1999), s. 369.</ref> Under hela kulturrevolutionen utsattes den tibetanska kulturen utsattes också för svår förstörelse och under åren 1966-[[1976]] skall mer än 6 000 kloster ha förstörts i Tibet.<ref>Taylor (1995), s. 24.</ref> Ett stort antal sekulära och religiösa ledare utsattes för ''thamzing'' (འཐབ་འཛིང་; wylie: ʼthab-ʼdzing), ett slags politiska kampsessioner som ibland urartade i våldsamheter. En annan konsekvens av kulturrevolutionen i Tibet är att en grupp politisk radikala etniskt tibetanska partikadrer, som [[Ragdi]] och [[Pasang]], lyckades skapa sig en relativ maktställning under kulturrevolution. Till skillnad från många andra grupper som tjänade på kulturrevolutionen lyckades dessa kadrer behålla sin ställning i partiapparaten efter de [[Fyras gäng]]s fall och de framträdde sedan som en viktig opposition mot reformpolitiken<ref>Shakya (1999), s. 389.</ref> ===Tibet under reformåren=== [[1976]] avled [[Mao Zedong]] och förtrycket av den tibetanska kulturen lindrades. På 1980-talet lovade den nye ledaren [[Hu Yaobang]] att samtliga lamor i exil skulle kunna återvända till Tibet, varpå Dalai Lama sände en utvärderingsgrupp till Tibet, som mottogs entusiastiskt av lokalbefolkningen. [[Choekyi Gyaltsen|Panchen Lama]] släpptes ut från fängelset och [[1980]] fick Tibet ökad [[religionsfrihet]]. I maj [[1984]] skedde dock en kursändring och partisekreteraren [[Yin Fatang]] förklarade att Dalai Lamas eventuella återkomst inte var önskvärd så länge som denne inte "medgav sina misstag".<ref>Shakya (1999), s. 398f.</ref> Åren [[1984]]-[[85]] ökade den hankinesiska invandringen till Tibet markant sedan den kinesiska regeringen slagit in på den "öppna dörrens" politik.<ref>Goldstein (1997), s. 94.</ref> Den [[27 september]] [[1987]] gick munkar och nunnor ut i öppen protest mot regeringen i [[Peking]] och flera öppna protester följde de närmaste åren, vilket åter väckte omvärldens intresse för regionen. Upploppen ledde till att den dåvarande partisekreteraren [[Wu Jinghua]] avskedades och ersattes med den mer hårdföre [[Hu Jintao]], som införde [[undantagstillstånd]] under oroligheterna 1989. [[1989]] fick också [[Dalai Lama]] [[Nobels fredspris]] för sin förespråkande av en icke-våldslösning på Tibet-konflikten, men de tibetansk-kinesiska lider ett hårt bakslag då den tionde Panchen Lama avlider samma år. [[1995]] erkände Dalai Lama en 6-årig pojke som den nye [[Panchen Lama]] kort efter fängslades pojken och hans familj på okänd ort. samtidigt erkände den [[Kinas kommunistiska parti|kinesiska regeringen]] en annan pojke erkänns som [[Panchen Lama]] av <ref>Shakya (1999), s. 440-7f.</ref> [[2006]] öppnades [[Qingzang-järnvägen]] mellan Golmud och Lhasa, vilket skapade bättre kommunikationer mellan Tibet och det egentliga Kina. 2007 fick [[Dalai Lama]] USA:s högsta utmärkelse, vilket Kinas regering protesterade emot. En till synes spontan kampanj mot centralregeringen inkluderande uppvigling och kravaller dras i gång av okända element i mars 2008. Våldsamheterna resulterar i flera oskyldiga skadade, och vandalisering mot lokal kommers, ambulanser, brandbilar och skolor. <ref>Dokumentär: "Tibet riot documentary" CCTV 14 mars 2008</ref> Kinesiska polisiära insatser har i bemötandet av upploppen gått lugnt fram då de kinesiska ledarna "betonat behovet av att lyssna på klagomål, medla i tvistemål, undvika totalkonfrontation och undvika behovet av att sätta in militär, men när trupp inkallas tenderar de hellre att arrestera än att skjuta ner demonstranter".<ref>International Herald Tribune 15 mars</ref> Kinas representanter anser att det rör sig om upplopp organiserade av Dalai Lama och hans "klick"<ref>Dokumentär: "Tibet riot documentary" CCTV 14 mars 2008</ref>. Se vidare [[Oroligheterna i Tibet 2008]]. April 2008 Vid en presskonferens i Japan säger Dalai Lama att Kina "förtjänar verkligen" att hålla OS. - Trots de olyckliga händelserna i Tibet har min inställning inte förändrats.<ref>[http://www.expressen.se/nyheter/1.1117726/dalai-lama-kina-vardigt-os Expressen 2008-04-11]</ref> Kinas president [[Hu Jintao]] hävdadar att Kina är redo att tala med Dalai lama - förutsatt att denne avstår från att försöka splittra fäderneslandet, uppvigla till våld och sabotera Pekings olympiska spel.<ref>[http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1123805.svd Svd 2008-04-12]</ref> ===Utvärdering av det kinesiska styret=== Ockupationen av Tibet har kostat hundratusentals tibetaners liv. Antalet offer i Tibet är svåra att skatta. Den tibetanska exilregeringen uppgav [[1984]] 1&nbsp;200&nbsp;000 döda, det vill säga 25 procent av landets befolkning, vilket kan vara överskattat.<ref>Uppgifterna från [[Kommunismens svarta bok]] som återger [[Pierre-Antoine Donnet]] ''Tibet mort ou vif'' (1990), [[Jasper Becker]] ''Hungry Ghosts: China's Secret Famine'' (1996), [[Vanya Kewley]] ''Tibet: Behind the Ice Curtain'' (1990)</ref> Å andra sidan visar de officiella folkräkningarna från 1953 och 1964 att folkmängden minskade från 2,8 till 2,4 miljoner, korrigerat för de som gick i exil, föddes och dog naturligt. Detta ger en svårtolkad ”över[[Mortalitet|dödlighet]]” på 800&nbsp;000.<ref>Räkneresonemanget enligt [[Kommunismens svarta bok]]</ref> Bevisvärdet i denna siffra är dock låg eftersom åtminstone folkräkningen 1953 torde ha skett under mycket osäkra förhållanden. Enligt statistik för senare perioder skall tibetaner ha haft en snabbare folkökning än [[hankineser]] och medellivslängden ökat mycket kraftigt. Tibetfrågan och stödet till exilregeringen och tibetanska befrielseorganisationer sågs av [[CIA]] att ingå i den antikommunistiska verksamheten<ref>[http://www.tibet.ca/en/wtnarchive/1998/9/16_2.html World Tibet Network News, September 16, 1998: CIA Gave Aid to Tibetan Exiles in '60s, Files Show (LAT)]</ref><ref>http://www.etext.org/Politics/MIM/faq/tibet.html Maoist Internationalist Movement: "What about Tibet?"]</ref> På grund av Tibets geografiska isolering och att Tibet-frågan blev en del av det kalla kriget så finns det på väldigt många områden många helt motstridiga uppgifter om vad som egentligen hände i Tibet under 1950-talet. Troligen sände CIA fram till Nixons besök i Kina o början av 1970-talet systematiskt in agenter med uppdrag att stödja ett tibetanskt motstånd mot kommunismen. Dalai Lama själv ställer sig numera utanför den politiska skalan: ''”I'm not anti-communist or anti-Chinese, I want to develop peaceful relations with the Chinese. We should get over the unpleasant past.”''<ref>[http://www.tibet.ca/en/wtnarchive/1997/3/26_4.html Dalai Lama på ett möte arrangerat av den antikommunistiska World League for Freedom and Democracy]</ref>, men har lovat på den tibetanska exilregeringens sida att aldrig återfödas på ett territorium kontrollerat av Folkrepubliken Kina<ref>[http://www.tibet.com/DL/next-reincarnation.html den tibetanska exilregeringens sida]</ref>. Den kinesiska regeringens kontroll över regionen ses av tibetanerna som sammanvävd med kränkningarna av de mänskliga och demokratiska rättigheterna och uppmärksammades internationellt. Rasistisk diskriminering av tibetaner avhandlades vid FN:s ''Världskonferensen mot rasism'' 2001 <ref>[http://www.savetibet.org/documents/reports/jampa-the-story-racism-tibet Jampa: The Story of Racism in Tibet], läst 2009-04-20.</ref>. [[Amnesty International]] har kontinuerlig bevakning av situationen i landet. Till exempel i årsrapporten från [[2005]] redovisar organisationen att i den autonoma regionen Tibet under Kinas styre har fängslats över 100 personer som Amnesty kvalificerat som [[Samvetsfånge|samvetsfångar]] <ref>[http://web.amnesty.org/report2005/chn-summary-eng Amnestys Rapport 2005 (summering)]</ref>. Likaså [[Human Rights Watch]] regelbundet följer upp och rapporterar om situationen i Tibet med övergreppen mot den tibetanska befolkningen <ref>[http://www.hrw.org/doc?t=asia&c=china Human Rights Watch Kina och Tibet sida]</ref>. Årsrapporten från [[2006]] tar upp situationen i Tibet.<ref>http://hrw.org/wr2k6/</ref> ==Källor== <references/> *{{bokref |efternamn=Goldstein |förnamn=Melvyn C. |medförfattare=Rimpoche Gelek |titel=A history of modern Tibet, 1913-1951: the demise of the Lamaist state |år=1989 |utgivare=Univ. of California Press |utgivningsort=Berkeley |språk=eng |isbn=0-520-06140-3 (alk. paper) |libris=5005342 }} *{{bokref |efternamn=Goldstein |förnamn=Melvyn C. |titel=A history of modern Tibet. 2, The calm before the storm, 1951-1955 |år=2007 |utgivare=University of California Press |utgivningsort=Berkeley |språk=eng |isbn=0-520-24941-0 (cloth : alk. paper) |libris=10709387 }} *{{bokref |efternamn=Goldstein |förnamn=Melvyn C. |titel=The snow lion and the dragon [Elektronisk resurs] : China, Tibet, and the Dalai Lama |url=http://content.cdlib.org/xtf/view?docId=ft2199n7f4&query=&brand=ucpress |år=1997 |utgivare=University of California Press |utgivningsort=Berkeley |språk=eng |libris=10028375 }} *{{bokref |författare=Tsering Shakya |titel=The dragon in the land of snows: a history of modern Tibet since 1947 |år=1999 |utgivare=Pimlico |utgivningsort=London |språk=eng |isbn=0-14-019615-3 (hft., Penguin Compass, 2000) |libris=5489242 }} *{{bokref |efternamn=Tuttle |förnamn=Gray. |titel=Tibetan Buddhists in the making of modern China |år=2004 |utgivare=Columbia University Press |utgivningsort=New York |språk=eng |isbn=0-231-13446-0 |libris=9510735 }} *{{bokref |efternamn=Tuttle |förnamn=Gray |redaktör=Schneewind Sarah. |titel=Long live the emperor!: uses of the Ming founder across six centuries of East Asian history |serie=Ming studies research series ; no. 4 |år=2008 |utgivare=Society for Ming Studies |utgivningsort=Minneapolis |språk=eng |isbn=0-9800639-0-6 |libris=11448276 |sid=413-29 |kapitel=Using Zhu Yuanzhang's Communications with Tibetans to Justify PRC Rule in Tibet }} [[Kategori:Tibets historia]] [[cs:Dějiny Tibetu]] [[de:Zeittafel Tibet]] [[en:History of Tibet]] [[eo:Historio de Tibeto]] [[es:Historia del Tíbet]] [[fr:Histoire du Tibet]] [[id:Sejarah Tibet]] [[it:Storia del Tibet]] [[lt:Tibeto istorija]] [[lv:Tibetas vēsture]] [[ms:Sejarah Tibet]] [[nl:Geschiedenis van Tibet]] [[ru:История Тибета]] [[sl:Zgodovina Tibeta]] [[sq:Historia e Tibetit]] [[th:ประวัติศาสตร์ทิเบต]] [[vi:Lịch sử Tây Tạng]] [[zh:西藏历史]]

Tillbaka till Tibets historia.