Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude> {{Katolskbiskop | bild = | namn = Marcel Lefebvre | född = 29 november 1905 | biskop = [[Biskop]] [[emeritus]] av Tulle | utnämnd = 11 augusti 1962 | tidigare = [[Titulärärkebiskop]] av Synnada <br /> [[Ärkebiskop]] av [[Dakar]] | avliden = 25 mars 1991 }}'''Marcel Lefebvre''', född [[29 november]] [[1905]] i [[Tourcoing]], [[Frankrike]], död [[25 mars]] [[1991]] i [[Martigny]], [[Schweiz]], var [[fransk]] [[romersk-katolsk]] kyrkoman och dissident: ordensman, [[missionär]], [[ärkebiskop]] av [[Dakar]] och [[påvlig]] legat för fransktalande [[Afrika]], ordensgeneral för [[helgeandsfäderna]] samt ordensgrundare av [[Prästbrödraskapet S:t Pius X]]. ==Biografi== Marcel Lefebvre föddes i en from [[katolsk]] medelklassfamilj. Av hans sju syskon blev två bröder [[präst]]er och två systrar [[Nunna|nunnor]]. Hans far, René Lefebvre, dog den 4 mars 1944 i koncentrationslägret [[Sonnenburg]], dit han dömts på grund av verksamhet inom den franska motståndsrörelsen.<ref>Källa 1: [http://www.mortsdanslescamps.com/general_fichiers/l_4.html Morts dans les camps]; källa 2: [[Bernard Tissier de Mallerais|Tissier de Mallerais, Bernard]], ''Marcel Lefebvre, une vie'', ss. 143-144</ref> Marcel Lefebvre gick vid unga år in vid [[prästseminarium|prästseminariet]]. Då han ansågs begåvad, skickades han av sitt stift till det påvliga franska seminariet vid Santa Chiara i [[Rom]], där han fullföljde sina studier. Abbén Marcel Lefebvre [[prästvigning|prästvigdes]] 1929 av sin stiftsbiskop, biskop [[Achille Liénart]], sedermera [[kardinal]]. Efter ett år som [[komminister]] i en arbetarförsamling i [[Lille]]s utkant valde den unge sekularprästen att bli [[orden]]sman och gick in i den stora franska [[missionsorden]] ''[[Helgeandsfäderna]]'' ([[franska]] ''Pères Spiritains''). Han kom att verka dels med prästutbildningen inom orden, dels med [[mission]]sarbete i fransktalande Afrika, framför allt [[Gabon]]. Han [[Biskopsvigning|biskopsvigdes]] 1947 och utsågs 1955 till [[ärkebiskop]] av [[Dakar]]. ===Andra Vatikankonciliet=== Ärkebiskop Lefebvre deltog vid [[Andra Vatikankonciliet]] (1962-1965) i egenskap av [[ordensgeneral]] för [[helgeandsfäderna]]. Han kom där att tillhöra den grupp av [[prelat]]er (''[[Coetus Internationalis Patrum]]'') som motsatte sig den välorganiserade, [[radikal]]a falangen vid [[kyrkomöte]]t (t.ex. kardinalerna [[Joseph Frings]], [[Julius Döpfner]], [[Achille Liénart]], [[Paul-Émile Léger]] och [[Bernardus Alfrink]]).<ref>{{bokref |författare=Wiltgen, Ralph M. |titel=The Rhine flows into the Tiber; the unknown Council | år=1967 |id=ISBN 0-89555-186-1 }} </ref> Efter [[konciliet]], vars utgång oroade honom, trodde han kunna dra sig tillbaka efter ett långt och aktivt liv i [[kyrka]]ns tjänst. ===SSPX=== Emellertid kom regelbundet unga män till honom och beklagade sig över tillståndet vid dåtidens västeuropeiska prästseminarier, av vilka många efter konciliet snabbt blivit oroshärdar. 1970 grundade så ärkebiskopen ett [[prästseminarium]] och ett nytt prästsällskap, [[Prästbrödraskapet S:t Pius X]] (SSPX). Säte blev [[Ecône]] i [[Valais]] (fransktalande Schweiz). När Marcel Lefebvre 1970 vägrade anamma den nya [[liturgi]] som ärkebiskop [[Annibale Bugnini]] på [[Paulus VI]]:s uppdrag utarbetat, blev han en [[symbol]] för motståndet mot en viss modernisering av [[Romersk-katolska kyrkan]] (se [[romersk-katolsk traditionalism]] och [[tridentinsk liturgi]]). Under [[Johannes Paulus II]] sökte [[Rom]] och ärkebiskop Lefebvre vid flera tillfällen försoning. Det häftiga motståndet från framför allt de franska biskoparnas sida skall ha gjort dessa fredssträvanden fruktlösa. 1988 kom förhandlingar till stånd, sedan ärkebiskop Lefebvre till följd av sin höga ålder meddelat sin avsikt att för den händelse tilliten till Rom inte kunnat återställas viga egna [[biskop]]ar i syfte att säkerställa [[prästvigning]]en inom sitt prästbrödraskap. Kardinal [[Joseph Ratzinger]], senare [[påve]] under namnet [[Benedictus XVI]], ledde förhandlingarna. Efter att först ha undertecknat en överenskommelse i maj månad drog ärkebiskop Lefebvre tillbaka sin namnteckning. De planerade biskopsvigningarna ägde således rum i juni som utlovat. Inför hundratals journalister konsekrerades fyra unga biskopar, [[Bernard Fellay]], [[Bernard Tissier de Mallerais]], [[Richard Williamson]] och [[Alfonso de Galarreta]]. Samtidigt påminde ärkebiskop Lefebvre de nyvigda när den saken åter blev möjlig, måste de "lägga sitt ämbete i påvens händer". Enär en biskop vanligtvis inte får konsekrera biskopar utan [[påvestolen]]s tillstånd, föll Roms dom. Kardinal [[Bernardin Gantin]] lät brevledes meddela ärkebiskop Lefebvre, hans medkonsekrator biskop [[Antônio de Castro Mayer]] samt de fyra nyvigda biskoparna att de [[bannlysning|exkommunicerats]] ''[[latae sententiae]]''. Snart följde Johannes Paulus II:s [[motu proprio]] ''[[Ecclesia Dei]]'', som i hög grad frigav den tridentinska liturgi, om vilken oenigheten mellan Lefebvre och Rom så ofta handlat. Efter påven [[Benedictus XVI]]:s skrivelse ''[[Summorum pontificum]]'', som åter bekräftat den [[tridentinska liturgin]]s normativa ställning inom den [[Katolska kyrkan]]s [[latinsk rit|latinska rit]], råder på flera håll förnyade förhoppningar om försoning mellan Rom och [[Prästbrödraskapet S:t Pius X]]. Den 21 januari 2009 hävde påve [[Benedictus XVI]] exkommunikationen av de fyra biskopar som Lefebvre vigt i juni 1988. ==Källor== * Tissier de Mallerais, Bernard, ''Marcel Lefebvre, une vie'', Editions Clovis, 2002, ISBN 978-2-912642-82-0 * Wiltgen, Ralph, M ''Le Rhin se jette dans le Tibre'', Dominique Martin Morin, 1992, ISBN 978-2-85652-167-0 (engelsk originaltext: ''The Rhine Flows into the Tiber''). * Lefebvre, Marcel, ''ils l'ont découronné: du libéralisme à l'apostasie, la tragédie conciliaire.'' 4e partie, éditions Fideliter, Broût-Vernet * Poswick, Prosper, ''Un journal du concile. Vatican II vu par un diplomate belge'', 2005, éditions F.-X. de Guibert * Davies, Michael, ''Apologia pro Marcel Lefebvre'', (1979) ISBN 0-85172-752-2 på nätet tillgänglig [http://www.sspxasia.com/Documents/Archbishop-Lefebvre/Apologia/ här] * Leonard, George, ''Light on Archbishop Lefebvre'', 1976, ISBN 0-85183-178-8 * Johannes Paulus II, [http://www.vatican.va/holy_father/john_paul_ii/motu_proprio/documents/hf_jp-ii_motu-proprio_02071988_ecclesia-dei_en.html ''Ecclesia Dei adflicta''], skrivelse utgiven 2 juli 1988 till följd av de biskopsvigningar som ärkebiskop M. Lefebvre samma år genomfört utan påvligt mandat ==Referenser== <references/> ==Externa länkar== * [http://www.catholic-hierarchy.org/bishop/blefebvre.html ''Catholic Hierarchy'' – Marcel Lefebvre] {{DEFAULTSORT:Lefebvre, Marcel}} [[Kategori:Födda 1905]] [[Kategori:Avlidna 1991]] [[Kategori:Män]] [[Kategori:Franska biskopar]] [[Kategori:Romersk-katolska ärkebiskopar]] [[be:Марсель Лефеўр, архіепіскап]] [[cs:Marcel Lefebvre]] [[de:Marcel Lefebvre]] [[en:Marcel Lefebvre]] [[es:Marcel Lefebvre]] [[fr:Marcel Lefebvre]] [[hu:Marcel Lefebvre]] [[it:Marcel Lefebvre]] [[la:Marcellus Lefebvre]] [[lmo:Marcel Lefebvre]] [[nl:Marcel Lefebvre]] [[no:Marcel Lefebvre]] [[pl:Marcel Lefebvre]] [[pt:Marcel Lefebvre]] [[ru:Лефевр, Марсель (архиепископ)]] [[simple:Marcel Lefebvre]]

Tillbaka till Marcel Lefebvre.