Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude> {{hästras | namn= Achaltekeer | bild = Achaltekkiner.jpg | bildtext = Achaltekeer | ursprung = [[Turkmenistan]], södra Ryssland | utbredning = [[Centralasien]] | typ = [[fullblodshäst]] | mankhöjd = 150 till 160 | färg = fux, brun, skimmel, svart, perlino, cremello, isabell, black | användning = tävlingshäst, [[dressyr]] | miljö = Stäpp och öken }} '''Achaltekeer''' eller '''akhal-teké''' är en [[hästras]] från regionen [[Achal]] i [[Turkmenistan]] med stor kraft och uthållighet, en god [[galopphäst]] som även passar för [[distansritt]], [[Dressyr (ridsport)|dressyr]] och [[hoppning]]. Hästrasen upptäcktes 3000-2000 f.Kr och är en direkt ättling till den [[Turkmensk häst|turkmenska hästen]] som levde under [[antiken]]. Achaltekeern kan vara världens äldsta hästras och deras förfäder var troligtvis de första hästarna som deomesticerades. Achaltekeern är en [[fullblodshäst]] och har en [[mankhöjd]] på omkring 150 centimeter. Rasen kan ha alla färger utom [[skäck]] och [[tigrerad]], men vanligast är en gulbrun färg och pälsen har alltid en metallisk glans. Rasens exteriör är slank och smidig med väl utvecklade leder. ==Historia== [[Fil:Coat of arms of Turkmenistan.png|thumb|left|Achaltekeern finns avbildad i mitten av det turkmenska statsvapnet.]] Achaltekeern anses härstamma från [[Hästens förfäder|Häst typ 3]] som har bidragit till en ökenhäst med mental styrka, stor uthållighet och förmåga att utstå hetta. Även den numera utdöda [[Turkmensk häst|Turkmenska hästen]] bör ligga i grunden till Achaltekeern. Achaltekeern, som är lite av hästvärldens mysterium, är den moderna motsvarigheten till häst typ 3, en av de fyra typer som anses ligga till grund för alla dagens hästar. Den representerar den tunnhudade och värmetåliga ökenhästen med fin [[hårrem]] och det kan finnas ett samband mellan achaltekeern och en gren av arabiska [[galopphäst]]ar (munaghi). Enligt ryska sägner, som dock inte går att bekräfta, så är achaltekeerna en ren och egen ras som är lika gammal som det [[Arabiskt fullblod|arabiska fullblodet]]. Vare sig detta är sant eller inte så är rasen nästan identisk med de lämningar man hittat av hästarnas förfäder typ 3. Fornlämningar av turkmenska hästar, liknande Achaltekeerna hittades i frysta gravar i Pazyryk i nuvarande [[Sibirien]]. Hästarna hade begravts med utrustning på och vatten från floderna i närheten hade läckt ner i gravarna och sedan fryst, vilket gjorde att både hästarna och deras utrustning var i perfekt skick. Fornmlämningarna har daterats till ca 500-200 -talet f.Kr och då de turkmenska stäpperna ansågs vara en av de första platser där hästen domesticerades kan Achaltekeern vara en av världens äldsta renrasiga hästraser och härstamma från de första domesticerade hästarna. Achaltekeerns ursprung är dock det största av mysterierna runt denna ras. Redan runt år 1000 f.Kr var huvudstaden [[Asjchabad]] berömd för sina kapplöpningshästar och de turkmenska hästarna avlades även i oaserna i [[Karakum]]öknen. Asjchabad är fortfarande centrum för avel av denna [[hästras]]. Under den här tiden var achaltekeern mycket känd som galopphästar och även som kavallerihästar. Den persiska kungen [[Dareios I]] under erövringen av [[Baktrien]] där över 30 000 turkmenska hästar användes av de persiska arméerna. När perserriket föll använde även [[Alexander den store]]s armé de turkmenska achaltekeerna inom sitt eget kavalleri. Alexander skulle bland annat ha tagit över 50 000 hästar som krigsbyte efter segern. Även nomadfolk som invandrade eller ockuperade stäpperna i västra [[Asien]] avlade upp turkmenska ökenhästar men den grupp som hade de mest framträdande Achaltekeerna var Tekestammen som levde i oaserna i Karakamöknen. Rasen fick sitt namn från stamman, samt Achal som betydde "renrasig". Mellan 1700- och 1900talet exporterades en stor mängd av dessa hästar till [[Ryssland]] och även [[England]] och [[Tyskland]]. Efter slaget vid Geok Tepe där Tekestammen besegrades av det Ryska kejsardömet förändrades förutsättningarna för hästhållning i området och många hästar såldes av eller togs med av de flyende stammarna. Bland annat hamnade hästarna i [[Indien]], [[Iran]] och [[Afghanistan]]. 1897 skulle dock även en rysk general bli den man som skulle rädda Achaltekeerna när han startade det "''Transkaspiska stuteriet''". Han beordrade att alla hästar som fanns kvar skulle samlas in för att bedömas och de bästa avelshästarna skulle behållas. 1926-27 upptäckte även en rysk vetenskapsman att stamtavlor hade hållts över hästarna genom en muntlig tradition och hästarna började stambokföras. Man försökte även att förbättra Achaltekeerna med importerade [[Engelskt fullblod|engelska fullblod]] för att göra hästarna större och göra exteriören mer tilltalande för de europeiska och amerikanska köparna. Men resultatet blev att hästarna inte klarade av klimatet och 1941 stängdes stamboken för gott för andra raser. Enbart hästar med stamboksförda föräldrar fick registreras. Sedan 1973 krävs även att hästarna [[DNA]]-testas. För att förbättra rasen fick man nu istället satsa på renrasiga [[hingst]]ar. 5 hingstar valdes ut för att starta olika hingstlinjer där ättlingarna skulle ha olika egenskaper, men under mitten av 50talet blev rasen nästan utrotningshotad på grund av en mass-slakt av hästar i området, då man var tvungen att nå det mål inom köttproduktionen som hade satts upp. Idag finns det dock ca 17 hingstlinjer och det finns ca 3000 Achaltekeer registrerade. Rasen föds upp i oaserna i [[Karakum]]öknen och i södra Ryssland och avelns centrum ligger i [[Ashkhabad]]. Achaltekeern har bidragit till många andra raser, men har inte själv påverkats utifrån och har behållit sitt utseende sedan 900-talet. Folket i Turkmenistan använder akhal-tekén till kapplöpningar och förbereder hästarna inför tävlingarna med stor omsorg. I alla år har hästarna fodrats med [[alfalfa]], kulor av fårfett, [[havre]] och stekta degkakor och den sveps in i filtar för att skyddas mot hetta och kyla. I Sverige finns det ca 16 registrerade Achaltekeerhästar. ==Egenskaper== [[Bild:Akhal-Teke Mele Koush born 1909 2.jpg|thumb|Den här Achaltekeern på ett foto från 1909 visar den typiska karaktäristiska halsen och den metalliska glansen i pälsen]] Akhal-tekén har ett särpräglat utseende, som enligt våra västerländska riktlinjer skulle anses vara allt annat än vackert. Halsen är vad vi skulle kalla hjorthals, som gör att det ser ut som att akhal-teken ständigt håller upp huvudet högt och går över tygeln. Detta betyder på våra sätt att hästen försöker undvika bettet och är ovillig att jobba, då vi i västerländska teorier gör allt för att hästarna ska gå med sänkta huvuden och böjd nacke, eller som vi säger, gå på tygeln eller gå i form. I dag är akhal-tekén en [[galopphäst]], en distanshäst och en tävlingshäst i hoppning och [[dressyr]]. Guldvinnaren i dressyr under olympiska spelen 1960 i [[Rom]], var en akhal-tekehingst vid namn Absent. Så man måste ju anta att även akhal-teken kan gå ner på tygeln eftersom det är ett krav att hästarna ska gå i form på dressyrtävlingar. Achaltekeerna har även vägvinnande och smidiga rörelser och är mycket bekväm att rida. En av de mest framträdande egenskaperna hos Achaltekeerna är den metalliska glansen i pälsen, som är mjuk, ganska tunn och silkeslen. Den vanligaste färgen är gulbrun men även svart, brun, [[fux]], [[isabell]], [[skimmel]] och mer ovanliga färger förekommer. Dock är inte brutna färger som [[tigrerad]] eller [[skäck]] tillåtet. Hästarna är oftast kraftigt [[apelkastad]]e. Akhal-tekén har dock mer och mer blivit distanshäst än kapplöpningshäst eftersom det engelska fullblodet har gått om Achaltekeerhästen som de mest framstående [[galopphäst]]arna. Istället kan de springa långa sträckor under dåliga förhållanden. Det mest kända uthållighetsrekordet sattes under ritten på 415 [[mil]] mellan Ashkhabad och [[Moskva]] på 84 dagar med ett minimum av vatten och foder. 96 mil av vägen gick nämligen genom ökentrakter. Denna distansritt genomfördes 1935. == Källor == *[http://www.achaltekeer.se/ Svenska Achal tekeer-föreningen] *{{bokref |författare=Elwyn Hartley Edwards |redaktör=Bengt Gustafson |år=2003 |titel=Bonniers stora hästlexikon |översättare=Alf Agdler |utgivningsort=Stockholm |utgivare=Bonnier |id=ISBN 91-34-51920-3}} [[Kategori:Varmblodshästar]] [[Kategori:Hästraser från Asien]] [[cs:Achaltekinský kůň]] [[de:Achal-Tekkiner]] [[en:Akhal-Teke]] [[eo:Aĥalteko]] [[et:Ahhal-tekiini hobune]] [[fi:Ahaltekhevonen]] [[fr:Akhal-Teke]] [[hu:Akhal tekini]] [[it:Akhal-Teke]] [[kk:Ақалтеке жылқысы]] [[lt:Achaltekai]] [[lv:Ahalteke zirgs]] [[nl:Akhal-Teke]] [[no:Akhal-Teke]] [[pl:Koń achał-tekiński]] [[ro:Ahaltechin]] [[ru:Ахалтекинская лошадь]] [[tk:Ahal-teke aty]] [[tr:Ahal Teke atı]] [[uk:Ахалтекінський кінь]]

Tillbaka till Achaltekeer.