Bleiburgmassakern
Från Rilpedia
 |
Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
Bleiburgmassakern är benämningen för de händelser som ägde rum från och med 15 maj 1945 och veckorna därefter då den jugoslaviska armén massakrerade antikommunister, medlemmar och sympatisörer av Ustaša, inklusive deras familjer, kvinnor och barn. De flesta offer var kroater och till en viss del även slovener och bosnier som hade sympatiserat med tyskarna och nazisterna under andra världskriget. Siffran på hur många som mördades är omtvistad men brukar röra sig mellan 10 000-55 000 dödade[1].
Innehåll |
Massakern
Massakern på 10 000–55 000 kroater började i österrikiska Bleiburg, en stad i delstaten Kärnten i södra Österrike som även har fått ge namn åt massakern. Den utfördes av Titos partisaner och britterna hade en tvivelaktig roll.
I början av maj 1945 hade brittiska trupper tillhörande åttonde arméns 5:e kår intagit området och upprättat ett högkvarter i staden. Samtidigt retirerade de besegrade tyskarna från Jugoslavien norrut in i Österrike och med dem följde en stor del av den kroatiska armén, inklusive kvinnor och barn, som alla flydde för Titos segerrika partisaner. I dalgångarna strax söder om Bleiburg slog de kroatiska flyktingarna läger. Hur många de var är omstritt. En beräkning talar om cirka 100 000 soldater och 80 000 civila. Den kroatiska armén hoppades på att kunna kapitulera till britterna och sedan tillsammans med dem få tjänstgöra i en ny kamp, denna gång mot kommunisterna. I brittisk ockupationszon på österrikisk mark kände sig flyktingarna säkra för angrepp från de förföljande partisanerna.
Men att kapitulera till britterna visade sig vara tämligen svårt. Den brittiske generalen Patrick Scott avvisade den kroatiske befälhavaren Herenčićs begäran. De krävde att kroaterna istället skulle kapitulera till partisanerna. Partisanernas representant lovade att alla som återvände till Jugoslavien skulle behandlas humant och att ingen hade något att frukta. Men om kroaterna inte kapitulerade till partisanerna skulle britterna rent av med vapenmakt tvinga dem till det. Den kroatiske befälhavaren böjde sig för övermakten.
Dagen därpå, den 16 maj 1945, började Titos partisaner beskjuta flyktingarnas läger. Det uppstod panik. "Några dussin" flyktingar dödades. Men därefter började den påtvingade repatrieringen. Kroaterna sattes i tusental på tåg till den jugoslaviska gränsen. Där blev många skjutna direkt. De flesta skickades emellertid ut på "dödsmarscher" till läger längre in i landet. Dessa dödsmarscher har i Kroatien fått benämningen Križni put (Korsets väg). Med sammanbundna händer drevs de genom byar och städer, män, kvinnor och barn, utsatta för trakasserier och hån. Efterhand sköts allt fler.
Efter massakern
I Jugoslavien kom illdåden att förnekas så länge som kommunisterna satt vid makten. Anledningen var att massakerns offer var kroater och nazisympatisörer. De hade i stor utsträckning samarbetat med tyskarna och den kroatiska staten hade uppstått som en tysk lydstat 1941. Den kroatiska milisen, Ustaša, hade själva utfört massmord på serber, judar, romer och kommunister. 1945 slog hämndens timme. Då var det inte många som brydde sig om vad som hände med "tysksympatisörer". Det var egentligen först efter att Kroatien och Slovenien blivit självständiga från Jugoslavien som utredningar och forskning kom igång. Kroatien och Slovenien har gjort stora insatser för att klarlägga de mördades öde.
Numera samlas årligen kroater och sympatisörer i Bleiburg för att minnas "de civila kroatiska offer som dog i britternas och deras kommunistiska allierades händer".
Massakerns offer
I området kring Maribor i nuvarande Slovenien har sentida utgrävningar frilagt 40 000 kroppar. År 2001 meddelade myndigheterna i Slovenien att man hittat sammanlagt 296 massgravar med omkring 100 000 dödade kroater[2]. 1997 hittade de slovenska myndigheterna en massgrav med 15 000 kroppar och i mars 2009 hittades ytterliggare en massgrav med 300 kroppar i närheten av staden Laško[3].
Källor
Ante Bejlo, "Southeastern Europe 1918-1995" (ISBN 953-6525-05-4)
Fotnoter
- ↑ Hrvatski informativni centar (Källan anger 55 000 dödsoffer som maxsiffra)
- ↑ Harald Tribune
- ↑ News.com.au
|
|||||||||||
