Tysklands historia

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Tysklands historia

Tysklands historia är på många sätt mer svårdefinierad än vad som är fallet för de flesta av dess grannländer. Medan länder som Danmark och Frankrike har funnits som organisatoriska enheter i över ett årtusende är Tyskland som nationalstat ett modernt fenomen som inte går längre tillbaka än 1871. Ytterligare en komplikation är att under långa perioder räknades även Österrike med dess tyskspråkiga befolkning till "Tyskland" och även de nuvarande Schweiz och Nederländerna kunde på medeltiden räknas som tyska områden.

Denna artikel begränsar sig till vad som mer eller mindre ingår i det nuvarande Tyskland.

Innehåll

Germanerna

Huvudartikel: Germaner

Efter slaget i Teutoburgerskogen år 9 kom romarnas försök att erövra områdena bortom Rhen att stoppas upp. Genom detta kom en viktig kulturell gräns att dras som finns kvar än idag. Områdena på den romerska sidan av Rhen blev latinsktalande, medan de på andra sidan kom att tala germanska språk. I stora drag kom romarriket att omfatta de delar av dagens Tyskland som ligger väster om Rhen eller söder om Donau. Framskjutna områden mellan de båda floderna försvarades med hjälp av gränsbefästningen Limes (det rekonstruerade fortet Saalburg ligger norr om Bad Homburg i Hessen).

I början av 400-talet gick ett flertal av de germanska stammar som bodde längs med Rhen över floden och skapade ett antal kungariken i vad som numera är Frankrike och Spanien. Med undantag för frankernas rike blev dessa inte långlivade. Frankernas rike kom efterhand att omfatta det mesta av nuvarande Frankrike, liksom stora delar av nuvarande Tyskland.

Tysk-romerska riket 843-1806

1512
Gutenberg
Luther
1705
Huvudartikel: Tysk-romerska riket

Genom fördraget i Verdun 843 delades det frankiska riket i tre delar, där den västra riksdelen kom att utgöra grunden för Frankrike medan den östra bildade grunden för det Tysk-romerska riket. Det mellanliggande området Lotharingia kom inte att utgöra grund för någon bestående statsbildning.

När den siste kungen av den karolingska dynastin dog 911 blev hertig Konrad av Franken kejsare över den östra riksdelen. Efter att han dog barnlös 918 blev Henrik I av Sachsen kejsare 919. Han kom att bilda en ny dynasti.

Rhenförbundet

Huvudartikel: Rhenförbundet

Efter Napoleons seger vid Austerlitz 1805 så tvingade Frankrike den habsburgske kejsaren Frans II att upplösa det tysk-romerska riket och dess delar som tidigare kontrollerats av Österrike (dvs allt, utom Berlin, som var preussiskt) övergick till Rhenförbundet, ett Tyskland som lydde under Frankrike. Rhenförbundet varade 1806-1813 och bestod mestadels av dagens Tyskland, minus Berlin och de allra ostligaste delarna. Efter det franska nederlaget vid slaget vid Leipzig 1813 så delades det upp i delar.

Tyska förbundet

Huvudartikel: Tyska förbundet

I Wienkongressen 1815 grundades ett stadsförbund där mellan 31 och 35 självständiga härskare ingick (förutom tyska furstar, såsom kejsaren av Österrike och kungarna av Preussen, Hannover, Sachsen, Württemberg och Bayern, även monarkerna i Storbritannien, Nederländerna och Danmark). Förbundet avslutades i och med preussisk-österrikiska kriget 1866, och ersattes av Nordtyska förbundet.

Nordtyska förbundet

Huvudartikel: Nordtyska förbundet

Nordtyska förbundet omfattade 22 tyska stater norr om floden Main, under kungen av Preussens ledning enligt ett av Bismarck utformat system, där riksdagens undre kammare valdes av den manliga befolkningen.

Kejsardömet Tyskland

Huvudartikel: Kejsardömet Tyskland

Efter att man vunnit kriget mot Frankrike 1870-1871 utropades Tyska riket med den preussiske kungen Vilhelm I som kejsare. Kejsardömet blev med sin stora befolkning och snabba industriella tillväxt en stormakt på den europeiska kontinenten. Kejsardömet bestod fram till Tysklands förlust i första världskriget år 1918.

Weimarrepubliken

Huvudartikel: Weimarrepubliken

Tiden efter det tyska kejsardömets fall och vapenstilleståndet i november 1918 och innan republikens utropande var en tid präglad av kaos och enorma sociala konflikter i Tyskland. Efter en period av ekonomiskt framåtskridande drabbades Tyskland åter i slutet av 1920-talet av social oro och konflikter mellan olika politiska rörelser. Då främst mellan kommunistpartiet och nazistpartiet.

Nazityskland

Huvudartikel: Nazityskland

Efter de frustrationer som växte efter Versaillesfördraget, den världsomspännande ekonomiska depressionen under 1930-talet, anti-traditionalismen under Weimarrepubliken och ökad aktivitet från den Sovjet-sponsrade kommunismen i Tyskland, började många vända sitt stöd mot Nazistpartiet. Den 30 januari 1933 utnämndes Hitler till rikskansler, som var början på Nazistpartiets maktinnehav i Tyskland. Som varade till andra världskrigets slut i maj 1945. Den 1 september, 1939 gick Tyskland in i Polen, vilket blev startsignalen för andra världskriget.

Det delade Tyskland 1945-1990

Huvudartiklar: Västtyskland och Östtyskland
Tyskland 1947, occuperat, delat och annexerat

Efter andra världskriget ockuperades Tyskland av de segrande makterna. Den västra delen, de amerikanska, brittiska och franska ockupationszonerna, blev Västtyskland, Bundesrepublik Deutschland (BRD) och den centrala delen, Sovjetunionens ockupationszon, blev Östtyskland, Tyska demokratiska republiken (Deutsche Demokratische Republik, DDR). De östra delarna av Tyskland (Schlesien, Öst-Preussen, Väst-Preussen, Pommern, Öst-Brandenburg) hamnade under polsk och sovjetisk ockupation och blev sedermera delar av Polen och Sovjet (Ryssland). Den central frågan för tysk del var dragningen av Oder-Neisse-linjen, d.v.s. den tysk-polska gränsdragningen efter kriget. Visserligen hävdade de västallierade att den slutliga gränsdragningen skulle vänta tills ett fredsavtal kunde träffas med Tyskland men i praktiken fick man acceptera fait accompli i och med att 12–14 miljoner tyskar fördrevs från östra delen av Tyskland med omnejd. (antelet döda som en konsekvens av fördrivningen, möjligtvis den största etniska rensningen i modern historia, är svårt att uppskatta men anges vanligtvis till mellan 0,5 till 2 miljoner).

Delvis som en konsekvens av Morgenthauplanen och delvis som en konskvens av fransk önskan om ett svagt Tyskland genomfördes omfattande nedmontering av tung industri. Ruhr-området ställdes under internationell kontroll, Elsass-Lothringen togs åter över av Frankrike och det kolrika Saarland bröts loss från Tyskland och gjordes till ett franskt protektorat. I och med kalla kriget och insikten om att resten av Västeuropas ekonomi var beroende av att Tysklands ekonomi återaktiverades förändrades sakta politiken i det som sedermera blev Västtyskland. I juli 1947 avskaffade USA ockupationsdirektivet JCS 1067 som hade förbjudit handlingar som på något vis kunde bibehålla eller stärka den förstörda tyska ekonomin. Samtidigt mildrades delar av begränsningarna på tysk stålproduktion, taket höjdes från 25% av förkrigsproduktionen till 50%. 1951 avslutades slutligen nedmonteringen av den tyska tunga industrin, och i och med att Tyskland gick med i Europeiska kol- och stål-unionen 1952 avskaffades det internationella styret över Ruhr.

Tysklands efterkrigsgränser (1949). Västtyskland i blått, Östtyskland i rött, Saarområdet som gjorts till ett franskt ekonomiskt protektorat i grönt. Ruhrområdet i brunt var i viss grad underställt "The International Authority for the Ruhr". Den östra fjärdedelen av Tyskland i grått annekterades av Polen och Sovjetunionen och befolkningen fördrevs under en period av flera år, med 1 - 2 Miljoner döda som följd.
Se även: Brev från brittiska UD till franska UD 1949

Västtyskland dominerades av västintressen och anslöts till NATO, Östtyskland av sovjetintressen och anslöts till Warszawapakten. Den tidigare huvudstaden Berlin som låg djupt inne i östra Tyskland delades i fyra sektorer som sattes under gemensam förvaltning av de fyra segermakterna. Östra Berlin blev huvudstad i DDR. Denna stat och Förbundsrepubliken Tyskland grundades 1949. I Förbundsrepubliken Tyskland blev staden Bonn provisorisk huvudstad. (Se Västtyskland för mer om denna period.)

DDR-medborgare ägde ingen rätt att flytta ifrån landet och för att förhindra fortsatt östtysk flykt till väst som mellan 1945 och 1961 uppgick till ca 3,5 miljoner personer, byggdes 1961 Berlinmuren längs gränsen mellan stadens två delar. Muren kom att bli en av de starkaste symbolerna för sovjetisk repression under det kalla kriget.

Under 1970-talet skapades en ny östpolitik av Willy Brandt vilket bl.a. ledde till det slutliga erkännandet av Oder-Neisse-linjen. De tysk-tyska förhandlingar (bl.a. i Erfurt 1970) ledde till närmanden mellan de två tyska staterna och överenskommelser, bl.a. röranden släktåterföreningar och handelsavtal.

Tysklands återförening

Huvudartikel: Det återförenade Tyskland

I Två plus fyra-fördraget, slutet i Moskva den 12 september 1990, uppsade de fyra segrarmakterna efter andra världskriget (Sovjetunionen, USA, Frankrike och Storbritannien) sina rättigheter i Tyskland och Tyskland erkände Oder-Neisse-linjen som sin östgräns. Den 3 oktober 1990 anslöt sig delstaterna i det dåvarande DDR till Förbundsrepubliken Tyskland.

Se även



Personliga verktyg