Underhållningsvåld

Från Rilpedia

Version från den 1 februari 2009 kl. 20.56 av 81.224.35.77 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Underhållningsvåld är en vanlig, oftast kritisk, benämning på våld i underhållningssyfte - i fiktiva berättelser, eller äkta vara. Ämnet har alltid varit kontroversiellt, och själva benämningen underhållningsvåld har fått många att fråga sig hur våld kan vara underhållning. Vissa påstår att underhållningsvåldet har åtminstone en del av skulden till verkligt våld, medan andra avvisar detta och iställer framhåller sociala problem som alkohol/droger, "trasiga familjeförhållanden" som alkoholiserade föräldrar och våld i verkligheten.

Innehåll

Historik

Våld i fiktiva berättelser har alltid förekommit. Äldre berättelser, inklusive religiösa skrifter, innehåller ofta våldsamma inslag. Industrialiseringen under 1800-talet innebar nya möjligheter att massproducera mer realistiska våldsskildringar för en större publik, särskilt då film slog igenom under 1890-talet. 1908 varnade svenska läkare för att våldsfilmer kunde få barn att drömma mardrömmar. 1911 blev Sverige den första staten i världen att införa filmcensur. Censur har i länder med demokrati kritiserats i den allmänna samhällsdebatten för att inskränka yttrandefriheten. Även åldersgränser har såväl använts som kritiserats.

Olika medier

Med åren har tekniken utvecklats, och därmed har underhållningsvåld i olika medier fått stå i centrum för kritiken i samhällsdebatten.

Datorspel

Under 1990-talet avtog debatten om våld på film och fokuserade i stället mer på våld i datorspel. Debatten kring datorspel och våldet i dessa har dock pågått sedan spelet Death Race kom 1976, men grafiken i spelen var under 1970-talet och 1980-talet inte i närheten av den mer realistiska grafik som fanns utvecklats framför allt från mitten av 1990-talet och senare. Med spel som "Mortal Kombat" från 1993 och "Mortal Kombat II" från 1994 utbröt vad kritiker betecknat som moralpanik. I början av 2000-talets första decennium är "Grand Theft Auto" och "Postal 2" exempel på kontroversiella spel.

Film

Så kallade våldsfilmer har alltid varit omdebatterade. Då Sverige 1911 beslöt att bara vissa filmer skulle räknas som "barntillåtna" innebar det att de som klassades som "barnförbjudna" inte ansågs lämpliga för barn under 15 år. 1959 införde Sverige även 11-årsgräns för vissa filmer. Sverige införde 1978 även sjuårsgränsen [1].

I många fall har reglerna varit mycket strikta. Det finns olika former av våld i filmer och TV-serier, till exempel är våldet i en splatterfilm ofta mer överdrivet än i en actionfilm.

Internet

Internet slog igenom i mitten av 1990-talet och har kritiserats för att göra det ännu lättare för ungdomar att komma åt våldsamma spel och filmer genom nedladdning. Ibland läggs slagsmål ut på internet mellan till exempel huliganer i samband med fotbollsevenemang.

Musik

Under 1980-talet beskylldes även vissa sånger inom främst hårdrock och heavy metal för att inspirera till våldsdåd. Även så kallad vit makt-musik har beskyllts för att kunna leda till våldsdåd med rasistiska och främlingsfientliga motiv. Från slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har ibland hiphoptexter beskyllts för att inspirera till våldsdåd från bland annat så kallade vänsterextremister.

Rollspel

Under 1980-talet och 1990-talet fick rollspelen utstå stark kritik, framför allt efter mordet på en 15-åring i Bjuv den 21 november 1994 då rollspel påstods ha stor inverkan.

Serietidningar

Huvudartikel: Serietidningsdebatten

Tidigare, särskilt under första halvan av 1950-talet, ansågs våld i tecknade serier av många vara skadligt för barn och serietidningarna blev mycket omdebatterade. Många såg ner på serietidningarna, och hyllade istället bokromanerna, även om flertalet ungdomsroamner innehåller våldsskildringar, till exempel Skattkammarön. 1954 publicerade Nils Bejerot den serietidningskritiska debattboken Barn – Serier – Samhälle. Från 1980-talet och framåt har serietidningar blivit alltmer accepterade, och kritiken mot serietidningar har senare nästan helt upphört.

Television

Television slog igenom under 1950-talet och nu kunde man inte längre enbart lita på statsmakternas biocensur vad gällde barns möjlighet att se våldsfilmer. Plötsligt lades större ansvar på föräldrarna, som nu uppmanades att "hålla koll på vilka program deras barn såg på TV". Länge skrev tidningarna om filmen var "barnförbjuden", och barnförbjudna filmer visades sent på kvällarna. Då kabel- och satellit-TV började slå igenom under 1980-talet fanns det från början även en opinion inom Sveriges politiska liv för att förbjuda parabolantenner. Våld nämndes bland annat som en av anledningarna. År 1990 inrättades den svenska kommittén "Rådet mot skadliga våldsskildringar" under dåvarande utbildnings- och kulturdepartementet.

Då TV-kanaler från hela världen numera kan tas in till de flesta länder är de sena kvällssändningarna svårare att lita på. Sen kväll i en del av världen är ändå barntid i en annan del av världen. Det är inte längre så vanligt att tidningar skriver ut vad som inte anses lämpligt för barn, då de på grund av det ökade antalet kanaler fått allt svårare att ha koll på det, men vissa TV-kanaler talar om det innan programmet börjar, med information som "Den här filmen är inte lämplig för barn".

Videovåld

"Videovåld" var ett begrepp som var vanligt i Sverige under 1980-talet. Tidigare, då bara biografer och från 1950-talet även Sveriges Television, visade film offentligt i Sverige, kunde statsmakterna enklare reglera underhållningsvåldet och klippa bort det som ansågs olämpligt. Den 2 december 1980 visade TV-programmet Studio S i Sveriges Television ett program om våldsamma videofilmer, en symbol för begreppet videovåld blev filmen Motorsågsmassakern ("The Texas Chain Saw Massacre") från 1974. Under denna tid var videobandspelare ovanliga i svenska hushåll. Effekten av de reportage som Studio S gjorde blev att det såldes allt fler videoapparater och att filmen Motorsågsmassakern blev mycket efterfrågad. År 1982 beslöt Sveriges riksdag att förbjuda videobutikna i Sverige att hyra ut våldsfilmer till barn under 15 år.

Distirbutören Esselte beslutade att dra alla sina filmer inför granskning, och bad även om ursäkt för vissa filmer som redan disturberats. Dagen därpå ingrep polisen i Stockholm mot fyra uthyrare, och beslagtog omkring 300 hyreskontrakt. Polisen undersökte hur många minderåriga som hurt videokassetter, och om firmor brutit mot någon då gällande lag. Något åtal blev det dock inte. En utredning tillsattes, vilken fick i uppdrag att granska marknaden och inkomma med förslag för att stoppa uthyrningen och försäljningen av "Extrema våldsfilmer" [2].

Den 9 juni 1981 beslutade Sveriges riksdag att från den 1 juli samma år förbjuda spridningen av videovåld till barn under 15 år i Sverige. Med röstsiffrorna 260-67 röstades det även för att även vuxna skulle hindras att ta del av videofilmer med "närgångna och långvariga skildringar av rått och sadistiskt våld". I de vuxnas fall antogs dock ingen lag. I vuxenfallet var frågan tvungen att behandlas som ett ingrepp i den svenska yttrandefriheten vilket krävde att lagförslaget vilade i minst 12 månader [3].

Den 12 juni 1982 antog Sveriges riksdag, på sin sista arbetsdag före 1982 års sommaruppehåll, med rösterna 299-1 föregående års vilande förslag till svensk lag mot videovåld. Folkpartiets Hadar Cars var den ende som sa nej, då han varnade för inskränkningar i de demokratiska rättigheterna. Lagen skulle träda i kraft den 1 augusti samma år och riktas mot filmer och program med "närgångna och långvariga skildringar av rått och sadistiskt våld" [4].

Den 18 februari 1983 dömde tingsrätten i Kristianstad en kvinnlig videofilmsuthyrare i Åhus till 50 dagsböter för brott mot Sveriges nya lag om videovåld, och domen var den första av sitt slag i Sverige. Till en 14-årig pojke hade hon hyrt ut en film som innehöll tortyr, mord och kannibalism, och under visningen i rätten behövde man inte ens se färdigt filmen för att klargöra det. Butiksinnehavaren var skyldig att kontrollera åldern på den som hyrde [5].

En liknande term på engelska var "Video nasty", som användes i Storbritannien under 1980-talet.

Debatt kring underhållningsvåldets påverkan

Ibland ställs frågan ifall underhållningsvåld inspirerar tittarna till våldsbrott, vilket ofta debatterades under 1980-talet. Det är fortfarande inte helt klarlagt i hur hög grad eller under vilka förutsättningar som underhållningsvåld framkallar verkligt våld, inte ens bland forskare. Censurmotståndarna menar att antalet våldsbrott inte har ökat sedan till exempel videovåldet dök upp, och att film är konst som inte bör censureras. Kritikerna till underhållningsvåldet hävdar å andra sidan att mindre barn, ofta talas det om mindre barn från så kallade trasiga familjeförhållanden, kan ha svårt att skilja underhållningsvåld från verkligt våld. Kritikerna hävdar även att även om inte gatuvåldet har ökat, har det i många fall blivit råare, och att underhållningsvåldet inspirerar till allt råare våld i verkligheten.

Även våld i serietidningar och tecknad film har kritiserats, till exempel tecknade TV-serier som Masters of the Universe och Teenage Mutant Ninja Turtles. Kritikerna till underhållningsvåldet har även menat att underhållningsvåldet glorifierar våld. Censurmotståndarna hävdar då i sin tur att problemet i första hand ligger på föräldrarna, som har ett ansvar att stänga av ifall barnen verkar bli våldsamma av tittandet. Censurmotståndarna hävdar även att många människor alltid sökt efter enkla svar på stora frågor, där underhållningsvåldet enkelt blir syndabock för gatuvåldet i verkligheten. Många anser att serietidningarna tidigare var syndabockar, och att det är underhållningsvåldet som speglar våldet i samhället.

Barn och underhållningsvåld

I oktober 1994 skakades Sverige och Norge av våld bland barn i förskoleåldern. Våldet började oftast som "lek" men urartade och resulterade ibland i dödlig utgång, bland annat inträffade det så kallade Siljefallet i Norge. Man började debattera om underhållningsvåldet kunde ligga bakom. Flera TV-kanaler började nu granska barnprogram. Bland program som vissa slutade visas var Power Rangers det mest omtalade, men även Darkwing Duck berördes [6], och ersattes av de "fredligare" Bumbibjörnarna [7]. När en lärare i en skolklass i den svenska grundskolans skolår 3 i december 1994 gav barnen i uppgift att skriva julberättelser fick läraren, som väntat sig "vanliga" julberättelser, in våldsamma julberättelser. Detta väckte uppmärksamhet i radio och tidningar, och underhållningsvåldet sades vara orsaken.

Olika underhållningsvåld

Ibland har det diskuterats vilket underhållningsvåld som är värst, speciellt i tecknad film för barn. Vissa hävdar att det värsta våldet är det så kallade "Tom & Jerry"-våldet där karaktärerna tål nästan hur mycket stryk som helst utan att skadas allvarligt eller dö, då vissa tror att vissa småbarn kan tro att man kan göra sådana saker i verkligheten utan att något allvarligt händer. Många menar att filmerna därför borde visa hur karaktärerna skadas av våld. Andra hävdar att de större barnen i så fall skulle bli avtrubbade, och att det kan bli för otäckt för de små barnen. två exempel är "Itchy & Scratchy" från The Simpsons, och internetfenomenet Happy Tree Friends, där karaktärerna får "verkliga" skador och dör, men det inkluderar en massa blod och inälvor.

Se även

Källor

  1. Medierådet - Tillsammans
  2. Horisont 1980, Bertmarks förlag, sidan 276 - Videovåld avslöjades
  3. Horisont 1981, Bertmarks förlag, sidan 154 - Videovåldet barnförbjudet
  4. Horisont 1982, Bertmarks förlag, sidan 154 - Lag stiftad mot videovåld
  5. Horisont 1983, Bertmarks förlag, sidan 42 - Första domen mot videovåld
  6. Disneyania - Följande avsnitt av TV-serien Darkwing Duck har visats i SVT 1993-1994
  7. Disneyania - Följande avsnitt av TV-serien Bumbibjörnarna har visats i SVT 1994-1995
Personliga verktyg