Kristianstad

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Kristianstad
Siffrorna avser orten
Kristianstad vapen.svg
Läge 56°03′N 14°11′O / 56.05, 14.183
Landskap Skåne
Län Skåne län
Kommun Kristianstads kommun
Folkmängd(2005) 33 083 invånare
Area(2005) 1 767 hektar
Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 28 maj 2008)
Kristianstad in Sweden.png

Kristianstad (IPA[krɪ'ɧansta]) (uttalas Krischanstá, förkortas C4) är en tätort (stad) och centralort i Kristianstads kommun i nordöstra Skåne län i landskapet Skåne. Kristianstad är Sveriges 31:a största tätort, och Skånes fjärde största, med 33 083 invånare (2005).[2]

Kristianstad var fram till och med 1996 residensstad i Kristianstads län, som 1997 gick upp i Skåne län. Sedan även landstingen slagits samman till Region Skåne blev staden från 1999 säte för dess administration. Staden har under den senaste dryga femton åren gått från en utpräglad garnisons- och förvaltningsstad till en utvecklad handelsstad med ett stort upptagningsområde omfattande nordöstra Skåne, västra Blekinge och norra Österlen.

Innehåll

Historia

Kristianstad järnvägsstation

Staden Kristianstad grundades efter Kalmarkriget 1614 av den danske kungen Kristian IV, efter att den närbelägna staden bränts. Kristianstad i Skåne har än i dag Kristian IV:s sigill med ett "C4" i sitt stadsvapen. Vapnet gäller numera för hela kommunen. Kristianstad är möjligen den enda staden i världen med en utländsk kungs sigill som sitt vapen. Detta sigill trycktes även under en tid på lokala sedlar då det var lokala banker som hade rätt att ge ut sådana. De sista sedlarna med Christian IV tryckets kring det förra sekelskiftet. Svenskarna sägs för övrigt ha låtit staden behålla sitt stadsvapen eftersom det passande nog gick i blått och gult.[källa behövs]

Anläggningsbrevet utfärdades 1614, men själva stadsprivilegierna först 1622, då staden även fick stapelstadsrätt. För att gynna Kristianstad upphörde både Vä och Åhus att vara städer vid Kristianstads grundande. Staden anlades redan från början som en fästning, med vallar, vallgravar och bastioner. Detta för att skydda den från svenskarna, som härjade i området. Det hjälpte dock inte särskilt länge, då i freden i Roskilde 1658 blev Kristianstad svenskt tillsammans med resten av Skåne. Staden var således endast i dansk ägo under ca 40 år. Danskarna återkom dock under det Skånska kriget 1675-79 under två års tid och även 1710 men då endast för en månads tid.

Kristianstad tjänade vid 1700-talets början som uppehållsort för två olika statschefer i exil. Den ene var Stanslaus Lecynski I av Polen och den andre var Filip Orlik av Ukraina. Båda stöttade Karl XII:s fälttåg mot Ryssland och hamnade därefter i onåd efterhand som kriget vände till Moskvas fördel.

1772 genomfördes Gustav III:s statskupp genom väl förbereda händelser i huvudstaden och två noga utvalda fästningsstäder, nämligen Kristianstad och Sveaborg. Johan Christopher Toll var central för händelseförloppet i Kristianstad.

Kristianstad blev snabbt ett viktigt regionalt centrum, och som i ett led att stärka stadens attraktionskraft blev staden residensstad för Kristianstads län (som existerade 1719-1997) när Generalguvernementet Skåne upplöstes 1719.

Norreport, ritad av Carl Hårleman. Till höger syns Norra kasern
Teatern från 1906 i Tivoliparken, ritad av Axel Anderberg


1849 togs det efterlängtade beslutet att fästningsvallarna kring staden skulle rivas. Staden hade fram till dess växt sig mycket trång och ett starkt behov förelåg av expansion utanför den gamla stadsrektangeln. Raserandet av vallarna gjorde också att järnvägen kunde dras fram till staden. De sista delarna av vallsystemet revs dock inte förrän omkring 1910 kring nuvarande Norretullskolan.

När Hovrätten över Skåne och Blekinge skapades på 1800-talet blev Kristianstad huvudorten, dels eftersom staden låg mittemellan Malmö i sydvästra Skåne och Karlskrona i östra Blekinge, dels eftersom Kristianstad hade en större betydelse för Skåne än vad staden har i dag. Vid denna tid var Malmö och Kristianstad ungefär jämnstora. Efter en lång kampanj ledd av flera företrädande jurister i Malmö och Lund flyttades hovrätten 1917 till Malmö. På 1910-talet kom dock Norra skånska infanteriregementet (I 6) och förlades till staden. 1922 kunde regementet flytta in i nya kaserner ute på Näsby. Under 1800-talet höll således Kristianstad en hög status hos societeten i lander till följd av (som det ansågs) förnäma samhällsinstitutioner såsom Hovrätt och regementen. I folkmun kunde staden ibland omnämnas som "den skånska adelns vinterpalats". Det var under vintertid som den skånska godsägaradeln flyttade in från kalla och dragiga slott till representativa lägenheten i Kristianstad. Framförallt blev Västra Boulevarden ett populärt stråk för överklassen.

Christianstads Enskilda Bank (grundad 1865) utgav i slutet av 1800-talet sedlar med porträtt av Kristian IV i stället för den svenske kungen (de enskilda bankernas sedelutgivningsrätt upphörde 1898).[3]

När Region Skåne bildades fick Malmö ta hand om större delen av länsstyrelsen medan regionfullmäktige förlades till Kristianstad. Även Länsrätten för Skåne fanns lokaliserad till Kristianstad fram till 2008. Skånes länsmuseum, idag under namnet Regionmuseet Kristianstad, är inhyst dels i Christian IV:s gamla tyghus från 1600-talet och dels i det gamla Posthuset vid Stora Torg. Vid Stora Torg ligger även kommunens rådhus från 1891.

Militärstaden

Kristianstad var länge en viktig garnisonstad med flera regementen samt Milostab Syd (Milo S) förlagda till staden, men under försvarsneddragningarna i början på 1990-talet försvann det mesta utom Pliktverket och Fortifikationsverket. I stället flyttade Högskolan Kristianstad in i pansarregementets Norra skånska regementet (P 6, tidigare I 6 och I 24) gamla lokaler på Näsby. Och där Wendes artilleriregemente (A 3) en gång huserade i Norra Åsum finns nu bl.a. en gymnasieskola, Artillerimuseum och flera småföretag. Ett antal föreningar med anknytning till det militära Kristianstad är fortfarande aktiva, såsom Wendes Militärhistoriska Förening och Kamratföreningen Norringarna - P 6.

Geografi

Eftersom Kristianstad ligger lågt har man tvingats valla in stora våtmarksområden för att kunna bygga ut staden. Sveriges lägsta punkt, 2,41 meter under havsytan, finns i Kristianstad. Delar av staden ligger under havsnivån och skyddas mot översvämning av vallar och vattenpumpar. För att förhindra framtida översvämningar av stadskärnan förstärks nu de existerande vallarna och nya byggs mot både Helge å och Hammarsjön. Man bygger även ett stort dammsystem. Översvämmningshotet blev påtagligt stort under vårvintern 2001/2002 då bland annat större delarna av Tivoliparken stod under vatten. Idag är dock våtmarkerna runt omkring staden mer och mer sedda som en tillgång, inte minst tack vare tillkomsten av det så kallade Vattenriket. Staden omges av den omfattande Kristianstadslätten. I norr och nordost finns kringbygdens enda högre toppar, Balsberget i norr och Kjugekull i nordost (vid Ivösjön). Söder om staden vid Ekenabben finns det mindre område som ibland omnämns som Sveriges enda regnskog. Landön ligger vid havet, två mil österut.

Kristianstad påstås för övrigt vara Sveriges fladdermustätaste stad, något som framför allt märks tidig höst.[källa behövs]

Stadsbild

Västra Storgatan
Stora kronohuset vid Stora Torg
Frimurarehuset (1884), bl.a. inrymmande Stadshotellet

Staden utgör ett handels- och nöjescentrum för hela nordöstra Skåne. Stadskärnan sträcker sig från järnvägsstationen och Helge å i väst till vallgravarna som omgärdar själva centrum. Trädkantade boulevarder utgör ett inslag i stadsbilden. Boulervarderna kom att föranleda stadens kanske mest kända smeknamn, nämligen Lilla Paris. Idag har dock smeknamnet fallit något i glömska, kanske framförallt på grund av att Vänersborg är mer känt under samma smeknamn. Under 1800-talet och en bit in på 1900-talet förekom även smeknamnet "Skånes Athen" efter alla stora stenbyggnaderna i staden såsom Stora Kronohuset, Frimurarhuset, Söderportskolan (Högre Allmänna Läroverket) mfl. Stadens förmodligen mest kända byggnad är Heliga Trefaldighetskyrkan som anlades på den dåvarande Allöns högsta punkt. Kyrkan ritades av holländaren Steenwinkel och har kallats Nordens skönaste renässanstempel. Kyrkan invigdes 1628. Huvuddelen av bebyggelsen inom stadskärnan är från 1700- och 1800-talet. Stadens äldsta profana byggnad är från 1654. Centrala Kristianstad är uppdelat i följande stadsdelar: Innerstaden, Östermalm, Vasastaden, Norr, Söder, Lyckans Höjd, Parkstaden, Egna Hem, Långebro. Bebyggelsen på Östermalm är i huvudsak från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Bland de mer framträdande byggnaderna i stadsdelen kan nämnas det gamla länsfängelset, Tekniska skolan (numera KomVux), Centralskolan (från 1903), Stadsbiblioteket, Östermalmskyrkan och Tempel Riddare Ordens hus (uppfört 1930-31 och ritat av Algot Johansson).

Näringsliv

Kristianstads stadskärna, Östra Boulevarden.
Kvarnen, före detta Mårten Pehrsons Valsqvarn, numera kontorshotell

Staden är den svenska livsmedelsindustrins största centrum. Bland de representerade livsmedelsföretagen finns Swedish Meats som har en stor slakterianläggning i staden, liksom Kronfågel, Procordia, Skånemejerier, Sydöstbagerierna och Campbell. Utöver detta domineras staden av den starkt representerade offentliga sektorn, Region Skånes regionfullmäktige, centralsjukhuset, Pliktverket m.fl.

Industrihistoria

Historiska industrier:

I övrigt har Kristianstad ibland fått namnet Silverstaden på grund av den långa traditionen av silversmide från sent 1500-tal till i dag. Från 1690 till 1850 hade Kristianstad 47 silversmeder. De flesta finns i dag representerade Regionmuseets samlingar (som ligger i staden). Familjen Vogt är en av de mer kända släkterna med sina sex generationer silvermästare. I dag drivs Kristianstads silversmedja av Ingemar Grönroos.

Kommunikationer

Blekinge kustbana har sin västliga slutpunkt i staden och ankommer Kristianstad C från nordväst, vilket gör stationen till en säckstation. Vid gamla Kristianstad S finns idag ett Järnvägsmuseum. Här finns även tåg till Helsingborg (via Skånebanan) och Köpenhamn. Via Blekinge kustbana går det tåg till Karlskrona via bland annat Karlshamn. Motorvägen E22 passerar staden i dess södra utkanter och sammanstrålar med Härlövsängaleden, riksväg 19 och riksväg 21 som alla utgör viktiga vägförbindelser till staden. Halvannan mil söder om staden ligger Everöds flygplats (numera med det officiella namnet Kristianstad Airport), som har reguljärflyg och är omledningsbana för Sturup i händelse av dåligt väder eller avspärrningar. Skånetrafikens Expressbussar utgår alla från Kristianstad mot bland annat Ystad, Simrishamn, Malmö, Lund, Älmhult och Ängelholm.

Sport

Födda i Kristianstad med omnejd

Stavning

Staden stavades länge "Christianstad" efter grundaren, även efter övergången till Sverige 1658. Efter stavningsreformen 1906 bestämdes att alla ortnamn i förekommande fall skulle få sin stavning moderniserad, och därefter stavas stadens namn med K (i detta fall hade dock de båda stavningarna använts parallellt åtminstone från 1880-talet[4]). Samma förändring har skett i Norge med till exempel Kristiansand

Källor

  1. Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005
  2. Kristianstads kommun är dessutom Skånes till storleken största kommun.Statistik från Statistiska Centralbyrån
  3. ”Kristianstads kommun”. http://www.kristianstad.se/kommunen/kommunledning/kommunarkivet/historik.asp. , Kommunarkivet, besökt 2008-03-22
  4. Nordisk familjebok, första upplagan, band 9 (1885); Kristianstad-Immelns Järnväg använde också signaturen KIJ redan vid öppnandet 1885, se Järnvägsdata 1999, utgiven av Svenska Järnvägsklubben, ISBN 91-85098-85-X, sid. 122

Externa länkar



Personliga verktyg