Vlaams Blok

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Vlaams Blok var ett belgiskt (flamländskt) politiskt parti. Partiet ställde första gången upp i 1978 års val i Belgien, och dess stora genombrott avseende valresultat kom 1991. Det verkade för ett självständigt Flandern och ansågs i övrigt stå för en främlingsfientlig agenda. Såsom officiell partiståndpunkt ställde dock partiet upp bakom europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Partiet har samarbetat med Sverigedemokraterna genom högerextrema nätverket Euro-Nat[1] och samarbetade mot slutet med svenska Nationaldemokraterna.

Cordon sanitaire

Övriga partier i Belgien med parlamentarisk representation träffade en överenskommelse om att inte samarbeta med Vlams Blok eller ta med dem i någon regeringskoalition, och således var Vlaams Blok satt i karantän av övriga partier. Detta arrangemang har betecknats cordon sanitaire, vilket är franska för "karantänslinje".

Rättsprocess 2002-2004 och upplösning

2002 stämdes tre ideella organisationer som i praktiken utgjorde Vlaams Bloks partiorganisation av en statlig belgisk organisation (Centrum voor gelijkheid van kansen en voor racismebestrijding, "Centrum för lika möjligheter och bekämpning av rasism") och en ideell organisation för mänskliga rättigheter. Den rättsliga grunden för stämningen utgjordes av "1981 års lag om rasism och främlingsfientlighet". I april 2004 fälldes organisationerna av en överdomstol i Ghent. Partiet överklagade, men Belgiens högsta domstol fastställde domen den 9 november 2004. Innebörden av domen var böter på ungefär 40 000 euro samt att partiet skulle få svårt att få statliga bidrag och utrymme i TV-sändningar. Som en följd av domen upplöstes Vlaams Blok den 14 november 2004. Istället bildades partiet Vlaams Belang, som ska föra samma politik men utan de program- och stadgepunkter som vållat domstolsbeslutet.

Referenser

  1. Sverigedemokraterna - den nationella rörelsen, Stieg Larsson, Mikael Ekman, ss 312–323 (Ordfront förlag, 2001)


Personliga verktyg