Från Rilpedia

Vilho Nenonen (Wilho Petter Nenonen), född den 6 mars 1883 i Kuopio, död den 17 februari 1960 i Helsingfors, var general vid finländska artilleriet. Anses vara den mest betydande utvecklaren av det finländska artilleriet, dess "fader". Sin utbildning fick han vid Mihailovs artilleriakademi i Sankt Petersburg och deltog i det första världskriget med de ryska styrkorna. I finska inbördeskriget 1918 fungerade överste Nenonen som artilleriets inspektör. Innan vinterkriget utvecklade han ett eldledningskort som märkbart kom att underlätta eldledarens arbete. Under fortsättningskriget utvecklade han en korrigeringstabell som gjorde att man kunde avfyra hundratals artilleripjäser i sekvens så att alla granater slog ner i stort sett samtidigt. Detta skulle komma att delvis möjliggöra undret vid Ihantala.

Det finländska artilleriet var vid denna tidpunkt ett av de effektivaste i världen på grund av sin precision och momentana eldeffektivitet. När man lyckats stoppa fienden vid Tali-Ihantala sköt man sönder de fientliga formationerna en efter en. De stora sovjetiska manskapsförlusterna vid Tali-Ihantala var till stor del artilleriets förtjänst.

1945 tilldelades general Nenonen Mannerheimkorset. Nenonen blev utsedd till hedersdoktor vid Helsingfors universitet år 1950. Han ligger begraven på Sandudds begravningsplats.

Karriär
Överste	1918
Generalmajor	1923
Generallöjtnant	1930
General av artilleriet	1941