Vidfamne

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Vidfamne norr om Hönö 1994 - Samma år som skeppet stod klart

Vidfamne är en tolkning av Äskekärrskeppet som hittades i strandleran vid Göta Älv år 1933. Originalet är förvarat på Göteborgs Stadsmuseum. Vid flera tillfällen, både vid utgrävningen och senare, har noggranna uppmätningar av fyndet gjorts. De undersökningar som gjorts av fyndet visar att det har varit ett sjödugligt skepp. Det har använts under många år och sannolikt seglat på de stora haven. Bland annat har man hittat en utbytt del som är 70 år yngre än övriga båtdelar, samt spår av slitage och smärre lagningar. Namnet "Vidfamne" kommer från den legendariske vikingakungen Ivar Vidfamne.

Vidfamne är en knarr, ett handelsskepp med stort lastutrymme. Denna typ av skepp klarar av stora vatten och har en mycket god seglingsförmåga. Det sägs ofta att vikingaskepp bara kan segla på undanvindar, men detta stämmer inte! Vidfamne tar mycket höjd men har viss avdrift. Att kryssa är inga problem.

Vidfamne

  • Byggt: 1993-1994
  • Längd: 16,3 m
  • Bredd: 4,8m
  • Djupgående: 1,2 m - med styråra 1,75 m
  • Bruttovikt: 19 ton
  • Masthöjd: 11,5 m
  • Segel: 88 kvm råsegel i linne
  • Skrov: Ek
  • Motor: Ingen
  • Åror: 6 par

Vidfamne byggdes, ägs, underhålls och seglas av föreningen Sällskapet Vikingatida Skepp (SVS) i Göteborg. Vid föreningens grundande 1990 var Äskekärrskeppet det enda fynd av ett vikingaskepp på svensk mark. I början av 1990-talet byggdes en modell av originalfyndet. Lärdomarna från detta kunde sedan användas vid konstruktionen av fullskalekopian Vidfamne. Skeppet byggdes i Göteborg och tog ca två år att färdigställa. Måttot var att konstruktionen skulle vara så tidsenlig och autentisk som det bara var möjligt genom att, likt originalet, använda genuin ek genom hela konstruktionen. För att ge skrovet maximal styrka mot påfrestningar, har bl.a. spant och knän tillverkats av naturligt formade delar och detaljer från grenar och trädstammar. Viktigt var också att klyva istället för att såga upp virket, för att på så sätt ta till vara på fibrernas naturliga styrka. Även de järnnitar som användes, var speciellt framtagna för att metallurgiskt stämma överens med de nitar som hittades vid originalfyndet.

Originalet Äskekärrskeppet hittades 1933 vid Äskekärr i Ale kommun, vilket är det enda vikingatida skepp som grävts fram på ursprungligen svensk mark. Fyndet gjordes av en ren tillfällighet, då en bonde gjorde utdikning av sin mark. Det finns många tecken på att området för fyndet även kan innehålla fler begravda vikingatida skepp. Tyvärr har medel för sådana utgrävningar inte prioriterats från berörda myndigheter, vilket faktiskt är ett nederlag för svensk vikingatida arkelogi och historia. Dessutom är området nu hotat då en ny järnväg är under byggande.

Se även

Källor

Personliga verktyg