Från Rilpedia

Vatslav Vorovskij, född 15 oktober 1871 i Moskva, död 10 maj 1923 (mördad), var en rysk (sovjetisk) diplomat och envoyé.

Vorovskij studerade i yngre år vid tekniska högskolan i Moskva. Han häktades 1897 som socialdemokrat, vistades 3 år som deporterad i guvernementet Vjatka, var 1905 i Genève redaktör för bolsjeviktidningarna "Vpered" och "Proletarij", återvände samma år till Ryssland, var 1912-13 ånyo deporterad och kom 1915, som elektrisk ingenjör i tjänst hos firman Siemens-Schuckert, till Stockholm för att leda en inköpsbyrå. Han blev efter bolsjevikrevolutionen i november 1917 av den nybildade sovjetregeringen utsedd till dess representant i Stockholm, särskilt för passviseringen för resor från de nordiska rikena till Ryssland. Vorovskij anlitades februari 1918 av svenska regeringen som ett slags medlare vid förhandlingarna på Åland om de ryske soldaternas borttransportering från ögruppen. Sedermera ledde han som envoyé ryska sovjetlegationen i Stockholm fram till 7 december 1918, då svenska regeringen meddelade honom, att sovjetregeringen missbrukat kurirprivilegierna genom att med kurirerna befordra bolsjevikisk propagandalitteratur, varför man fråntog honom rätten att mottaga och avsända kurirer och statstelegiam samt förutsatte, att han och övriga representanter för sovjetregeringen skulle lämna landet. Avresan skedde först 30 januari 1919, fördröjd av förhandlingar om Vorovskijs fria hemresa genom Finland. Han utsågs juli 1920 till sovjetrysk handelskommissarie i Italien och har där sommaren 1921 med italienska regeringen slutfört långvariga förhandlingar om ett rysk-italienskt handelsavtal.

Vorovskij var 1922 ett af Rysslands ombud vid Genuakonferensen. Han kom i maj 1923 till Lausanne i spetsen för en delegation av ombud för Ryssland, Ukraina och Sovjet-Georgien för att deltaga i förhandlingarna med Turkiet, men vägrades att deltaga i konferensen, då Ryssland ej ville biträda de mellan Turkiet och de allierade överenskomna avtalen om passagen genom Dardanellsundet och Bosporen. Hotelser mot Vorovskij och övriga bolsjevikombud uttalades av en schweizisk fascistsammanslutning, och 10 maj mördades Vorovskij av en från Ryssland hemkommen schweizare, Conradi, som uppgav sig ha velat hämnas de lidanden hans släktingar fått utstå i ryska fängelser under bolsjevikregimen. Conradi och en med honom förbunden rysk emigrant, Polunin, frikändes (november samma år), då inom juryn ej uppnåtts stadgad kvalificerande majoritet för en fällande dom. Ryska regeringen gjorde den schweiziska ansvarig för mordet, då polisen i Lausanne ej skulle ha vidtagit nödiga åtgärder för skydd åt den ryska delegationen, och i Ryssland förekom godtyckliga repressalieåtgärder mot där boende schweizare. Ännu 1926 vägrade ryska regeringen låta sig representera vid konferenser på schweiziskt område.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).