Vallonsmide

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Vallonsmedja)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Vallonsmide, äldre härdfärskningsmetod för framställning av smidbart järn ur tackjärn (råjärn). Metoden infördes till Sverige på 1600-talet av valloner. Genom finans- och industrimannen Louis De Geer (1587-1652) kom vallonsmidet introduceras på en rad svenska järnbruk (ex. Lövsta, Forsmark och Österby), vilka sedan kom att bli världsledande under ett antal år. Under 1800-talet ersattes vallonsmidet successivt av andra härdfärskningsmetoder, ex. lancashireprocessen. Den sista tillverkningen enligt metoden i Sverige skedde i Strömbacka 1947.

Härden, på vilken järnet färskades, var försedd med endast en forma (öppning för blästerluft). Till skillnad från ex. tysksmide och lancashiresmide färskades inte tackjärnet på en gång, utan matades istället in, i form av 3 1/2 à 4 m långa s.k. tackjärnsgös (fra. gueuse), från härdens baksida och fick smälta under hela processen. De smältor som sedan bildades i härden, s.k. lupp (fra. loupe) bearbetades genom återkommande färskbrytningar tills de var färdiga att uppbrytas ur härden och hopslås under en hammare (vatten eller ångdriven). Smältan övergick därefter till räckhärden för att vällas och uträckas. Under ett skift, s.k. turnej, om 3 à 3 1/2 timmar erhölls 6 st lupper (räckar-lupp efter att smältan även bearbetats i räckhärden) på 25 kg var. Från ett par vallonhärdar fick man alltså med denna metod mer än 10 ton uträckt stångjärn i veckan. Vallonsmidet bedrevs sålunda ganska fort. Bland nackdelarna med smidet fanns stor kolåtgång samt att stor arbetskraft krävdes.

Det färdiga vallonjärnet var fosfor- och svavelfattigt, men hade däremot en ojämn kolhalt, även efter utsmidning. Höga halter fosfor var just ett problem i Vallonien. Malmen från Dannemora gruva (den huvudsakliga leverantören till de. s.k. vallonbruken där smidet tillämpades) var dock fosforfattig, men metoden innebar ändå att man fick fram ett stångjärn med mycket låg slagghalt, d.v.s. en produkt av hög kvalitet som kunde användas som stålråvara vid manufakturindustrierna i bl.a. Sheffield och Solingen.

Personliga verktyg
På andra språk