Från Rilpedia

Med interferens menas att överlagring (superposition) av två eller flera vågor inte alltid ger en summa av intensiteterna. Istället kan vågor både förstärka eller släcka ut varandra eller ge svävningar. När denna överlagring sker i vissa punkter i rummet och vid vissa tider skapas ett nytt vågmönster. Sådana mönster är särskilt intressanta om de är stabila det vill säga tidsoberoende. Detta sker t.ex. om man sänder plana vågor mot två smala springor (dubbelspalt). Oftast (men inte alltid) är överlagringen linjär, dvs. totalutslaget är en direkt summa av komponentvågornas utslag (som kan vara positivt eller negativt mot viloläget).

Inom optiken, där det är fråga om ljusvågor (eller allmänt elektromagnetiska vågor), måste man ta hänsyn till vågornas polarisation för att kunna beskriva interferens korrekt. Elektromagnetiska vågor beskrivs som transversella vågor där den elektriska och den magnetiska fältvektorerna oscillerar vinkelrätt mot vågens utbredningsriktning. I punkter där två vågor interfererar sätts deras fältvektorer ihop till en resulterande vektor för att erhålla den resulterande vektor som då kan peka i en helt annan riktning i rummet. Ett sätt att bedöma våglängden på ljus är att belysa en enkelspalt eller ett gitter och på så sätt få fram ett interferensmönster där våglängden kan avläsas.

Hos fåglar med blå färgtoner, exempelvis blåskrika och påfågel, härrör färgningen inte från pigment, utan uppstår på genom interferens orsakad av den inre strukturen i fjädrarna. Om en blå fjäder krossas försvinner det blå, eftersom fjäderns struktur är förstörd.