Växelvärmning
Från Rilpedia
Växelvärmning används för att vid snöfall smälta bort snö och is som kan hindra rörelser hos en järnvägsväxels tungor.
Anordningen består av elektriska värmeslingor som fästs utmed växeltungorna och de motstående rälerna samt i vissa fall av sensorer som känner av nederbörd och temperatur för att begränsa den stora energiåtgången. Om växeltungorna ändå förhindras i en rörelse kommer ett växeldriv att upptäcka detta och ge stoppsignal. Som extra säkerhet övertäcks delar av växlarna på vintern med skivor. Vid mycket kraftigt snöväder kan det vara nödvändigt med sopning av växlarna, vilket är ett farligt moment med bland annat risk för klämskador och påkörning. I Sverige har ett system med långa borstar monterade längs med rälerna börjat införas. Borstarna hindrar drivsnön och kan sitta monterade året om.
Rent elektriskt matas värmeslingorna med mittpunktsjordad 230V. Det betyder att transformatorn som matar har en sekundärlindning som är jordad i sin mittpunkt så att den ena ledaren får +115V och den andra -115V mot jord. Detta av säkerhetsskäl.
Växelvärmare är viktiga för att höja tillgängligheten för trafikutövarna.
