Från Rilpedia

Värnamovisan är en visa skriven av Algot Fogelberg och Arvid Lindström. I denna visa nämns också Apladalen i Värnamo, och den kallas ofta I Apladalen i Värnamo.

Melodin används även till det gamla skillingtrycket Amanda och Herman, lika mycket känd under den första strofraden Amanda satt med en krans i håren. Den sången har hörts i en av filmerna om Emil i Lönneberga där den sjungs av pigan Lina varpå Emils mamma Alma kommenterar "hujedamig såna slagdängor du sjunger". En till visa på samma melodi är Sista brevet från Liikavaara-Frans. På finska finns det en psalmtext till melodin. Utöver detta är melodin flitigt använd i olika snapsvisor.

Den första 91:an-serien från 1932 berättas genom verser (pratbubblor kom senare) som ska sjungas till Värnamovisan.

Värnamovisan

Jag sjunger till positivets toner

En sång om kärlekens ljuva zoner,

En sång om kärlek och hopp och tro

I Apladalen i Värnamo.

Det var en yngling som hette Petter,

Från Västbo socken, Hult gården heter:

Han svarvar pinnar, det må ni tro

På stolfabriken i Värnamo.

En afton gick han till gröna lunden,

Att promenera i aftonstunden,

Han gick sen solen sig lagt till ro

Till Apladalen i Värnamo.

På vägen mötte han en vacker flicka,

Som kärleksfullt uppå honom blicka!

Han lyft´ på hatten och sa: Månntro

Är fröken hemma i Värnamo?

Ack nej i Östbo där är jag hemma,

Min far är bonde, mitt namn är Emma.

Jag ämnar här blott en tid att bo

Och lära sy uti Värnamo.

Då bjöd han henne helt artigt armen.

Från deras hjärtan i ungdomsbarmen

Nu byggde Amor helt snabbt en bro

I Apladalen i Värnamo.

Och nu sa Petter: Min flicka rara!

Säg vill du ja på min fråga svara?

Säg, vill du svära mig evig tro

I Apladalen i Värnamo?

Ack ja, sa Emma: Min Petter kära

Att dig tillhöra det vill jag svära,

Till hösten kunna vi sätta bo

I Apladalen i Värnamo.

De sutto ännu i många timmar;

På sällhetsvågor snart Petter simmar.

Han var så glad, så han ropte: Tjo!

I Apladalen i Värnamo.

Men hem till Östbo hon styrde färden

Och glömde sedan där ut´ i världen

Att Petter hon svurit evig tro

I Apladalen i Värnamo.

Med sorg i hjärtat och dystra tankar

Då till Amerikat Petter vankar

Han suckar ofta: How do you do

I Apladalen i Värnamo?

Därför I gossar här uti salen,

Ta´n er tillvara för kärlekskvalen,

Ty vet att falskhet kan även bo

I kvinnohjärtan i Värnamo.