Väringagardet
Från Rilpedia
Väringagardet (grekiska Τάγμα των Βαραγγίων, Tagma ton Varangion) var namnet på den utländska trupp soldater som den bysantinska kejsaren använde från början som livvakt, men som sedan även användes som reguljära trupper vid stora slag mot kejsarens fiender. Gardet bestod ursprungligen och under större delen av sin existens av nordmän, huvudsakligen från Sveariket. Namnet väring härstammar från fornnordiskan men dess etymologi är omdiskuterad. Det kan ha samband med ett fornnordiskt ord vár, trohet, möjligen för att man svurit en trohetsed.[1]
Man brukar anse att väringagardet skapades av Basileios II (kejsare 976-1025). I Njáls saga berättas om en islänning Kolskegg som hade befäl över väringagardet.[2] Som ung var Harald Hårdråde ledare för väringagardet. De skandinaviska krigarna lärde sig kanske inte mycket grekiska: Alexios I Komnenos går i isländska sagor under namnet Kirjalax, en förvrängning av det grekiska för 'herre Alexios'.[3] Men de var mer eller mindre skrivkunniga, och lämnade graffiti på Pireuslejonet och på Hagia Sofias balustrader.
Ursprungligen bestod, som sagt, väringagardet av värvade krigare från Sveariket och andra nordiska områden. Av dem hade det sitt namn, och varangoi, var bysantinernas namn för de norröna folken. Efter att vikingatiden övergått till medeltid tar emellertid även andra utlänningar tjänst i väringagardet, fast de inte kom från Varangia (Norden). Bysantinerna skrev därför ibland om enklinovarangoi, engelska väringar. Dessa väringar omnämns i samband med strider under Mikael VIII Palaiologos.[4]
Se även
Fotnoter
- ↑ Mats G. Larsson: Väringar: Nordbor hos kejsaren i Miklagård, sid. 18.
- ↑ a.a., sid 30.
- ↑ a.a., sid 91.
- ↑ a.a., sid 126.
- Wikimedia Commons har media som rör Väringagardet