Från Rilpedia

Vällbräda, anordning för att i piporglar med mekanisk traktur förflytta tangenternas rörelser i sidled.

På vällbrädan sltter ett antal horisontella stänger, vällar, vilka kan vara av trä eller järn. Varje väll har två armar. I den ena är abstrakten från en av tangenterna fästad, i den andra den abstrakt som leder vidare till spelventilen.

Tack vare vällbrädan kan piporna inom en stämma ställas upp oberoende av tangenternas ordning i klaviaturerna. Vällbrädor fanns i orglar redan under medeltiden. Norrlandaorgeln i Statens historiska museum, tillverkad någon gång mellan 1370 och 1430, har en bevarad vällbräda.

Uppfinningen av vällbrädan öppnade möjligheten att skapa orgelfasader med pipor placerade fritt efter konstnärliga önskemål.

Litteratur & källor

• Poul-Gerhard Andersen: Orgelbogen - Klangteknik, arkitektur og historie, Munksgaard, København (1955)
• Jan Håkan Åberg: En liten orgelbok, Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, Stockholm (1958)
• Sohlmans musiklexikon, Sohlmans förlag, Stockholm (1979), ISBN 91-7198-025-3
• Hans Hellsten: Instrumentens drottning - Orgelns historia och teknik, Natur & kultur, Germans musikförlag, Stockholm (2002), ISBN 91-27-09354-9