Inre resistans
Från Rilpedia
Inre resistans eller utgångsimpedans används för att beskriva ström-spänningskarakteristiken av en spänningskälla, till exempel ett batteri, ett spänningsaggregat eller en förstärkare. Den inre resistansen gör t ex att man, om man ansluter en glödlampa till batteriet, inte får ut hela polspänningen från batteriet i lampan. Spänningen kommer nämligen att spänningsdelas mellan lampans resistans och batteriets inre resistans. Om t ex lampan har resistansen 90 ohm, batteriets inre resistans är 10 ohm och spänningen är 10 volt kommer spänningen över lampan att bli 9 volt.
Vill man uppnå hög verkningsgrad ska den inre resistansen vara så låg som möjligt. Det maximala effektuttaget i belastningen uppnås när belastningens resistans och spänningskällans inre resistans är lika stora. Då är däremot verkningsgraden endast 50%. Nackdelen med detta är oftast en kraftig uppvärmning av spänningskällan.
En ideal spänningskälla har ingen inre resistans.
