Urmakaranalogin
Från Rilpedia
Urmakaranalogin (engelska: 1. Watchmaker analogy, 2. The Design Argument) är ett klassiskt argument för Guds existens som använts av, bland andra, René Descartes och William Paley.
Argumentet utgår från premissen att man kan avgöra att något är designat genom att studera det. Eftersom man lätt kan se att en klocka är designad, kan man sluta sig till att naturen är designad eftersom också naturen innehåller många delar som är beroende av varandra och samspelar med varandra. Om något är designat måste det också finnas en eller flera designers.
Kritik
Titeln på Richard Dawkins bok Den blinde urmakaren (1986) anspelar på urmakaranalogin. Dawkins har även i The God Delusion (2006) argumenterat mot analogin och påpekat att den misslyckas att förklara universums eller Guds uppkomst, för att antagandet att en Gud som är kapabel att designa universum skulle kunna uppstå spontant är osannolikare än att bara universum uppstått spontant. Vidare påpekar han det faktum att livet inte uppstått i den komplexa form det har idag, utan har utvecklats långsamt genom evolution och naturligt urval.
Dessutom har argumentet kritiserats för att utgå från subjektivitet; vad som är komplext och inte komplext är en personlig åsikt.
