Unter den Linden
Från Rilpedia
Unter den Linden (under lindarna) är en stor aveny i centrala Berlin som leder fram till Brandenburger Tor. Den har ofta liknats vid praktboulevarden Champs-Élysées i Paris.
Innehåll |
Historia
Under 1500-talet var föregångaren till dagens representations- och flanérstråk inte bredare än den ridväg som lagts av kurfursten Johann Georg 1573. Den förband Berlins stadsslott med den 1527 anlagda Tiergarten. Efter att det 30-åriga kriget gjort att Schlossgarten, Lustgarten och Tiergarten förstörts och landet led under dess följder började Friedrich Wilhelm av Brandenburg att anlägga nya trädgårdar och alléer som om det inte fanns viktigare saker att göra. Han skickade sina trädgårdsmästare på resor för att bygga upp Lustgarten på nytt med främmande växter. Genom ståthållaren i Kleve och Mark, Fürst Johann-Moritz von Nassau-Siegen, skapades en plan för att uppföra en allé efter holländsk förebild som förbindelse mellan Lustgarten och Tiergarten. Den gamla jaktvägen skulle byggas om till ett sexradigt galleri med 1000 nöt och 1000 lindträd. Medelpunkten i systemet skulle stadsslottet bilda. Men det blev problem vid inköpet av träden då de omkringliggande odlingarna inte hade möjlighet att på så kort tid få fram 2000 träd. Sättningen av träden våren 1647 sköts på framtiden. Senare samma höst kunde kurfursten besiktiga en allé som var 250 rhenländska rutor lång (=942 meter).
Men fortfarande visade gatan inget av en stads pulserande liv. Gatan gick genom sandiga fält med några bondgårdar. 1663 börjades Kronprinzenpalais byggas i gatans början men började först senare att användas av kronprinsparet. Redan 1685 föll de unga träden i den östra delen av gatan offer för nyanlagda befästningsverk. Berlin blev till en stor fästning och för att binda samman Tiergarten och Lindenstraße som låg utanför vallen uppförde man Neustädtisches Tor framför slottet. Men staden förflyttades ständigt västerut då "den nya staden" hela tiden växte. Detta hade till följd att den östliga delen av lindarna togs bort och att början låg där den fortfarande idag ligger. Den övriga delen som nu låg övergiven utanför fästningen och som inte hade några byggnader gav kurfursten 1670 till sin hustru Dorothea. Furstinnan som var duktig på affärer delade upp de sandiga åkrarna och sålde dessa varpå den nya förstaden skapades (från 1674 Dorotheenstadt). Först nu fick gatan genom den tilltagande bebyggelsen och trafiken verklig betydelse. Träden vårdades och några holsteinska vinterlindar tillkom. Många hugenotter slog sig ner i den nya delen av staden som i söder var begränsad av Lindenallee som då hette Neustädtische Allee. Lindenallee lockade många stadsbor ut och många målare gjorde de till sina motiv. Men fortfarande var gatan inte belagd och promenerade beklagade sig över att de alltid fick dammoln över sig när en droska åkte förbi. Men på en beläggning skulle de få vänta ytterligare några år. Fortfarande var de enkla husen bebodda av bönder och lägre hovanställda , men snart skulle de paradbyggen som man fortfarande idag kan se uppstå.
Utveckling till paradgata
1696 lät Friedrich I grunda Akademie der Künste och 1700 Akademie der Wissenschaft på Lindenallee. Dessa förlades 1724 i Breite Straße. Söder om lindarna uppstod Friedrichstadt. Lindenallee fick några offentliga byggnader och imposanta hus tillhörandes hofpersonal. Gatan användes nu mer då drottningen låtit bygga ett sommarslott i västa änden av Lietzenburg, dagens Charlottenburg och där med stor begeistring arrangerade baler, maskerader och skådespel. Friedrich I la vikt vid att hans allé hölls i ordning dock förstördes den av att svin alltjämt brölade runt där och rev upp. 1707 skapade han en lag som sa att varje invånare skulle se till lindarna vid sitt hus och anmäla skador. 1706 stod de yttre delarna av Zeughaus klara men de färdigställandet av de inre delarna skulle dröja ytterligare 36 år. I vad som idag är Under den Lindens äldsta byggnadsverk lagrades då 150 000 gevär och krigstroféer. Zeughaus bildar tillsammans med det så kallade Kommandantenhaus med adressen "Under den Linden Nr. 1" gatans östliga avslutning. Fredrik den store och hans arkitekt Georg Wenzeslaus von Knobelsdorff ville alldeles i närheten skapa ett nytt kungligt residens efter 1740 och därtill flera stora platsanläggningar och flera representativa byggnader. Det nya slottet byggdes aldrig men det så kallade Forum Fridericianum, dagens Bebelplatz med operahuset, Sankt-Hedwigs-katedralen, det kungliga biblioteket och Prinz-Heinrich-Palais, senare den första byggnaden för Humboldt-universitetet som grundats 1810.
Den västra delen av gatan blev allt eftersom från 1674 fram till mitte nav 1700-talet utbyggd. Under 1800-talet, efter segern mot Napoleon, lät Friedrich Wilhelm III sin byggmästare Karl Friedrich Schinkel bygga ut gatans östra del till en triumfgata ("Triumphstraße"). Vid övergången mellan gatans östra och västra del där gatan övergår från en öppen praktgata till en lika bred men mer tillbakadragen allé uppfördes statyn över Fredrik den store. Bildhuggaren Christian Daniel Rauchs arbete tillhör den representativa bildhuggarkonstens viktigaste verk under 1800-talet och stod som förebild för ett flertal andra verk vid denna tid. Den västra delen blev däremot under 180-talet ett representativt, borgerligt område som under åren efter 1871 snabbt omvandlades till ett livfullt storstadsområde med affärer, restauranger och agenturer.
Från oktober 1901 hade Max Reinhardts legendariska kabaré "Schall und Rauch" sina fast scen på Hotel Imperial (Unter den Linden 44) där man byggt en scen med 400 platser. Kabarén blev sedan Kleines Theater som idag ses som utgångspunkten för Max Reinhardts stora karriär inom teatern. E.T.A. Hoffmann beskrev i sin Öden Haus Unter den Linden 9 enligt den gamla räkningen vad som idag är den ryska ambassaden. 1937 ändrades husnumreringen.
Under andra världskriget förstördes Unter den Linden nästa helt. En av de få byggnader som klarade sig var Römischer Hof som bara delvis blev förstört i kriget. I början av 1950-talet påbörjades återuppbyggnaden. 1949-1951 byggdes den sovjetiska ambassaden (Sowjetische Botschaft) ett tydligt exempel på stalinistisk praktarkitektur och en symbol för det nyligen grundade DDR:s politiska förbundenhet till Sovjetunionen. Idag finns Rysslands ambassad här. Från slutet av 1950-talet blev också de historiska byggnaderna efterhand återuppbyggda med undantag för stadsslottet som sprängdes under inflytande av den sovjetiska ockupationsmakten som en symbol för den förhatliga preussiska militarismen. Slottet ersattes först 1973-1976 genom uppförandet av Palast der Republik. Efter 1989 stängdes Palast der Republik på grund av asbest (förutom tillfälliga evenemang) och förföll alltmer. Frågan om palatset skulle renoveras eller rivas till förmån för ett återuppbyggande av det gamla stadsslottet skapade stora diskussioner i Berlin; nu har man dock kommit fram till ett beslut om att en återuppbyggnad av slottet ska ske. Sedan 6 februari 2006 nedmonteras palatset stegvis.
Kända platser och byggnader längs med Unter den Linden
| Södra sidan | Mitten | Norra sidan |
|---|---|---|
|
|
Spårbunden trafik under Unter den Linden
Unter den Linden är också namnet på en underjordisk pendeltågsstation för S-Bahn i Berlin som under den tid Berlinmuren existerade var stängd. Den är belägen under Pariser Platz. Tågen passerade stationen mellan 1961 och 1989 men stationen var mörklagd och inga tåg stannade där. Den förde med andra ord en tillvaro som en spökstation. När Berlinmuren revs återöppnades stationen som en vanlig pendeltågsstationen igen. Stationen har renoverats efter återöppnandet. För närvarande trafikeras stationen endast av S-Bahn-tåg men kommer inom kort att öppnas för tunnelbanans nyaste linje U55 och i samband med det byter stationen namn till Brandenburger Tor. I framtiden, när U55 förlängs mot Alexanderplatz kommer en ny tunnelbanestation att byggas längre öster ut på Under den Linden. Den nya stationen kommer att få namnet Unter den Linden.
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Unter den Linden
