Tyska Sydvästafrika
Från Rilpedia
|
||
| Tysk koloni från | 1884 | |
| Förvaltningsort | 1885-91 Otjimbingwe 1891-15 Windhuk 1915 Grootfontein |
|
| Yta | 835 100 km² | |
| Invånarantal | ca 200 000 (1902) ca 100.000 (1915) |
|
| Tyska invånare | ca. 2500 (1902) | |
| Valuta | 1 Goldmark = 100 Pfennig | |
| Nuvarande land | Namibia | |
 |
||
Tyska Sydvästafrika var mellan 1884 och 1915 en tysk koloni vars yta motsvarar dagens Namibia, undantaget Walvis Bay, mitt på kolonins kust, som var en brittisk koloni fram till 1910 och därefter tillföll Sydafrika. Tyska Sydvästafrika tillföll Tyskland under Berlinkonferensen. Senare upptäckte tyskarna diamanter vid Skelettkusten.
Innehåll |
Historia
Den tyska kolonialiseringen
Den tyska kolonialiseringen av Namibia började då Adolf Lüderitz gav i uppdrag att köpa upp bukten Angra Pequena, dagens Lüderitzbucht från namahövdingen Josef Frederick för kostnaden av 100 engelska pund och 200 gevär. 1884 ställdes området under det Tyska rikets beskydd. Den första officiella flagghissningen ägde rum 7 augusti 1884.
Hereroupproret
Slutet för den tyska tiden
Den 9 juli 1915, under första världskriget, gav tyskarna upp. Vid Versaillesfreden 1919 beslutades det att Tyskland omedelbart skulle fråntas alla sina kolonier, och då fredsavtalet trädde i kraft den 10 januari 1920 ställdes området under sydafrikansk förvaltning, och fick namnet Sydvästafrika. Självständigheten kom den 21 mars 1990, under namnet Namibia.
Befolkning
Innan den tyska kolonialiseringen bodde 80 000 herero, 60 000 owambo, 35 000 damara och 20 000 nama i landet. Tyska Sydvästafrika var den enda av Tysklands kolonier där en målinriktad tyskt bosättande i stora omfattning ägde rum. Det som lockade de tyska kolonisatörerna var förutom diamant- och kopparfyndigheter framförallt möjlighet till boskapsskötsel. År 1902 fanns omkring 200 000 invånare varav 2595 tyskar och fram till 1914 följde ytterligare 9000 tyskar.
Näringsliv och infrastruktur
De tyska kolonisatörerna ägnade sig i början huvudsakligen med boskapsskötsel. När man hittade koppar i norr och senare diamanter i syd utvecklades en industri i landet. Infrastruktur skapades. 1902 öppnades en smalspårig järnväg mellan Swakopmund och Windhoek. Fram till 1915 byggdes järnvägen ut. Tyska Sydvästafrika hade det mest omfattande järnvägsnätet av Tysklands kolonier.
Se även
Källor
- Putzger, F.W. - Historischer Schulatlas (1954), Velhagen & Klasing
