Turkisk van

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Turkisk van
Röd Turkisk Van
Röd Turkisk Van
Vanliga smeknamn
Turk, vankatt
Ursprungsland
Turkiet
Rasstandard (externa länkar)
SVERAKFÖRENINGEN VANGORAN
Övrigt
Raskategori II och
EMS-kod TUV enligt SVERAK.

Turkisk van, på Armeniska: Վանա կատու, är en kattras.

Utseende

Van-katten har en vattentät päls, med olika pälslängd beroende på årstiden. Detta för att stå emot det extrema klimatet i regionen, med kalla vintrar och heta somrar. Pälsen är halvlång utan något ulligt underhår. På sommaren är den däremot nästan korthårig, med undantag för den fortfarande plymiga svansen. En Turkisk Van är kraftigt byggd, fast och muskulös, och uppnår full mognad efter 3- 5 år.

Rasen har en mycket särpräglad teckning. Huvudet har kastanjeröda fläckar med ett vitt fält emellan, ibland kan de han en extra fläck på ryggen vilket sägs symbolisera Allahs märke. Svansen är också kastanjeröd och yvig i kontrast mot den kritvita silskeslena pälsen. Teckningen på rasen är numera godkänd i ett antal färger. Ögonen är antingen blå, bärnstensfärgade eller olikfärgade. Grön ögonfärg är tillåten, men bärnsten är att föredra.

Temperament

Turkisk van är en livlig, intelligent ras med en bestämd personlighet och stark, överraskande högljudd, röst. Den är matfrisk och har en lekfull attityd till livet som gör rasen till en självklar kamrat i rätta händer. Katterna är mycket kärleksfulla mot sina ägare och vill gärna delta i alla aktiviteter.

Historia

Turkisk van kan sägas vara en angoravariant och angoran är en gammal ras som faktiskt var vår vanligaste raskatt på 1600-1700 talet.

Den turkiska vanens födelse går dock tillbaka till så nyligen som på 1950-talet, då två kattintresserade engelskor befann sig vid sjön Van i östra Turkiet. Där fick dom se långhåriga angoratypade katter, vita med kastanjeröd svans och kastanjeröda fläckar i pannan. Katterna tycktes vara helt orädda för vatten och simmade ofta i bäckar och vattendrag. De två engelskorna blev så förtjusta i katterna att de beslöt att ta med sig två katter när dom återvände till England.

År 1959 importerades ytterligare ett par katter för att bredda avelsbasen, och på 1980-talet importerades återigen några turkisk van till England.

Personliga verktyg