Datorterminal
Från Rilpedia
En datorterminal är en elektronisk eller elektromekanisk hårdvaruenhetet som används för inmatning och presentation av data till respektive från en dator eller ett databehandlingssystem. Vanligtvis ansluts datorterminalen med en serieport, eventuellt via ett modem.
Historik
Tidiga datoransluta terminaler var vanligtvis elektromekaniska teleprintrar (TTY:er), som till exempel ASR 33 Teletype. Dessa var dock för långsamma för de flesta användningsområden. Tidigt på 1970-talet insåg många tillverkare i datorindustrin att en videoterminal med överkomligt pris kunde ersätta de då vanliga hålkortsstansarna och tillåta en mer interaktiv användarupplevelse. Problemet var att den mängden minne som krävdes för att lagra en sida text var ungefär lika stor som minnet i dåtidens minidatorer. En annan utmaning var svårigheten att presentera textinformation i video-hastigheter, och att den nödvändiga kontrollogiken krävde stora mängder integrerade kretsar.
Tidiga videoterminaler kallades ibland "glas-TTY:er" och tillverkades med individuella logikgrindar, utan någon CPU. En av de drivande anledningarna till mikroprocessorns utveckling var att förenkla och reducera mängden elektronik som krävdes för en datorterminal. De flesta terminaler var anslutna till stordatorer och hade ofta en grön eller gul textfärg. Vanligtvis kommunicerade terminaler med datorer genom en seriell anslutning, ofta med RS-232-gränssnittet. IBM-system kommunicerade genom koaxialkabel med IBM:s SNA-protokoll.
Senare införders så kallade "intelligenta terminaler", till exempel VT52- och VT100-terminalerna som tillverkades av DEC. Båda dessa är fortfarande ofta emulerade i mjukvara. De kallades "intelligenta" eftersom de hade förmågan att tolka escape-sekvenser för att positionera markören och på andra sätt kontrollera skärmbilden. Bland andra vanliga terminaltyper kan nämnas IBM 3270, diverse Wyse-modeller och Tektronix 4014, men i slutet av 1970-talet fanns det dussintals terminaltillverkare, de flesta med ickekompatibla kommandosekvenser. De största tillverkarna var DEC, Wyse, Televideo, IBM, Lear-Siegler och Heath.
Tidiga IBM PC-modeller hade monokroma bildskärmar, men de var inte terminaler. PC:ns bildskärm innehöll ingen teckengenerator; alla videosignaler och all videoformattering gjordes av grafikkortet i själva PC:n. Med lämpligt terminalmjukvara kunde dock PC-datorer emulera en terminal. Så småningom gjorde den ökande mängden av billiga PC-datorer terminaler överflödiga. Idag emulerar de flesta telnet-klienter den vanligaste terminalen – VT-100.
Grafikterminaler
Några terminaler kan presentera inte bara text utan även vektorgrafik och rastergrafik. Den anslutna datorn skickar ritkommandon till terminalen, och terminalen skickar användarens indata (från ett tangentbord eller ett pekdon) till datorn.
Idag har enklare grafikterminaler blivit helt ersatta av fulländade grafikterminaler. Faktiskt är grafiska användargränssnitt så vanliga idag att den överväldigande majoriten av terminalinteraktioner görs med terminalemulatorer som körs i grafiska miljöer.
X-terminaler är grafiska terminaler som stöder X-protokollet direkt. Dessa kan ta emot X-klienter som körs på ett serversystem.
Se även
Wikimedia Commons har media som rör Datorterminal
