Från Rilpedia

Torsten Johansson, svensk tennisspelare, född 11 april 1920 i Karlsborg, död 15 maj 2004 i Malmö.

Tenniskarriären

Torsten Johansson segrade i Kungens Kanna 1940 och vann 20 SM-titlar utomhus och 12 inomhus. Han var särskilt framgångsrik som dubbelspelare och vann fem Skandinaviska mästerskap i dubbel. Perioden 1946-60 spelade han 72 Davis Cup-matcher för Sverige varav 51 segrar. Tillsammans med Lennart Bergelin deltog han 1946 i en DC-match mot Jugoslavien som gällde final i Europazonen och som kommit att betecknas som "undret i Varberg". Svenskarna lyckades på ett mirakulöst sätt vända ett 0-2 underläge till seger med 3-2. Under 60-talet var han kapten för det svenska DC-laget.

Spelaren och personen

Johansson var en tämligen komplett spelare som spelade med elegans och god teknik. Han var en klok taktiker på banan samtidigt som han kunde göra oväntade saker. Han ansågs därför vara en skicklig "bolltrollare". Hans spel passade såväl på långsamt grusunderlag som på snabbt gräs. År 1947 slog han ett rekord i herrsingeln i Wimbledonmästerskapen som sedan stått sig, då han i två matcher slog ut sina motståndare med siffrorna 6-0, 6-0, 6-0. Han nådde kvartsfinalen i turneringen samma år. Där förlorade han mot den blivande finalvinnaren Jack Kramer.

1957 gav han ut boken "Tennis utan tårar".

Torsten Johansson upptogs 2005 postumt i the Swedish Tennis Hall of Fame.