Tomas Jonsson
Från Rilpedia
| Tomas Jonsson | ||
| Ishockey, herrar | ||
 Olympiska medaljer |
||
|---|---|---|
| Guld | Lillehammer 1994 | Ishockey |
| Brons | Lake Placid 1980 | Ishockey |
| VM-medaljer | ||
| Silver | Stockholm, Gävle 1995 | Ishockey |
| Guld | Helsingfors, Åbo, Tammerfors 1991 | Ishockey |
| Silver | Bern, Fribourg 1990 | Ishockey |
| Silver | Moskva 1986 | Ishockey |
| Silver | Stockholm, Göteborg 1981 | Ishockey |
| Brons | Moskva 1979 | Ishockey |
| SM-medaljer | ||
| Guld | SM 1979 | Ishockey |
Tomas Jonsson, född 12 april 1960 i Falun, svensk ishockeyspelare. Räknas allmänt som en av de största spelarna i svensk hockeyhistoria med bland andra SM-guld (med Modo Hockey 1979), Stanley Cup-segrar 1982 och 1983 (New York Islanders), VM-guld 1991 och OS-guld 1994.
Som back var Jonsson en av Sveriges "Stora Tre", eng. "Great Three", som tillsammans med forwards Mats Näslund och Håkan Loob SM, VM, OS och Stanley Cup, genom detta också en av spelarna i Trippelguldklubben. Dessa tre spelade tillsammans i Sveriges herlandslag i ishockey Tre Kronor och ibland emot varandra i NHL.
Han startade sin karriär i Falu IF innan han som 17-åring flyttade till Örnsköldsvik för spel med MoDo, som då tränades av Tommy Sandlin, som Jonnson lär ha pekat ut som sin favorittränare.[1] Säsongen 1977/78, under sitt första år i MoDo Hockey - eller MoDo AIK som det då hette - spelade han i såväl yngre som äldre juniorlandslaget. Säsongen därefter var Tomas med i juniorlandslaget, B-landslaget Vikingarna och Tre Kronor vid VM i Moskva. Under det att han spelade med MoDo vann han sitt första SM-guld och blev också draftad av NHL:s New York Islanders.
Med start i 1981 blev det totalt åtta säsonger i NHL och spel i Islanders och Edmonton Oilers vilket slutade med 632 matcher och 96 mål. Islanders vann Stanley Cup två gånger med Jonsson i truppen.
Tomas Jonsson återvände till Sverige och fortsatt spel med Leksands IF och Tre Kronor, med vilka han spelade totalt 203 A-landskamper och en av de som ingår i 200-klubben.
Han har erhållit Stora Grabbars Märke nummer 110, och erhöll Guldpucken för säsongens främste spelare i Elitserien i ishockey och Sveriges herrlandslag i ishockey 1995. Han blev 2000 invald i IIHF:s Hall of Fame.
Säsongen 1998-1999 var den sista säsongen han spelade för Leksand som aktiv.
År 1998 övergick han till att vara tränare för bl a Falu IF, J18-landslaget, Leksands IF och Brynäs IF. Säsongen 07/08 var han åter tillbaka i Leksand, nu som assisterande tränare tillsammans med Tomas Kempe. Laget vann allsvenskan men misslyckades att ta sig upp till elitserien. Trots detta förlängde Jonsson och Kempe sina kontrakt med Leksand i ytterligare två år. Leksand vann allsvenskan även säsongen 08/09 och sågs av många som klara favoriter bland de allsvenska lagen inför den stundande kvalserien. Trots favoritskapet inledde Leksand kvalserien med tre raka förluster. Detta blev för mycket för Leksands ledning som bestämde sig för att sparka både Tomas Jonsson och Tomas Kempe. De ersattes av Christer Olsson och Nikls Eriksson som tidigare under säsongen tränat Leksands J20 lag.
| Företrädare: Peter Forsberg |
Guldpucken Tomas Jonsson 1995 |
Efterträdare: Jonas Bergqvist |
Innehåll |
Meriter
- TV-pucken utvald till bäste försvararen, Lill-Strimmas stipendium 1976
- J18 EM-guld 1977
- Årets junior i svensk ishockey 1978
- J20 VM-silver 1978
- J20 VM-brons 1979, 1980
- J20 VM invald i All-Star Team 1980
- VM-guld 1991
- VM-silver 1981, 1986, 1990, 1995
- VM-brons 1979
- OS-guld 1994
- OS-brons 1980
- Guldpucken 1995
- SM-guld 1979
- NHL Stanley Cup Champion 1982, 1983
Klubbar
Leksands IF 1989-1999- Mall:Landsdata USA Edmonton Oilers 1988-1989
- Mall:Landsdata USA New York Islanders 1981-1989
- MODO Hockey 1976-1981
- Falu IF 1975-1976
