Processionsspinnare
Från Rilpedia
| ?Processionsspinnare | |
|---|---|
 Traumatocampa pityocampa
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djurriket Animalia |
| Stam: | Leddjur Anthropoda |
| Understam: | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass: | Insekter Insecta |
| Ordning: | Fjärilar Lepidoptera |
| Överfamilj: | Notodontoidea |
| Familj: | Tandspinnare Notodontidae |
| Underfamilj: | Processionsspinnare Thaumetopoeinae |
|
|
|
| §Thaumetopoeinae | |
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Processionsspinnare (Thaumetopoeinae) är en underfamilj i fjärilsfamiljen tandspinnare (Notodontidae). Det finns omkring 100 arter, i södra och mellersta Europa och österut till Indien och Australasien. Ingen art av underfamiljen finns etablerad i Sverige.
Kännetecken
De vuxna insekternas kropp är förhållandevis kort och kraftig. Framvingarna är oftast grå med mörka tvärlinjer. Bakvingarna är vanligen något ljusare än framvingarna. Vingbredden är mellan 28 och 38 milimeter. Larverna av processionspinnare är ovanligt sällskapliga och samlas ofta i stora klungor för att förpuppa sig eller söka föda. Vanligtvis är de svartaktiga med vitgrå sidor och rödaktiga ryggfläckar. Många av dem har brännhår och om man råkar röra vid en larv kan det, beroende på art, orsaka mer eller mindre stark hudirritation och klåda.
Ett exempel på en processionspinnare är den i mellersta Europa på ekar levande Thaumetopoea processionea, vars larver tillbringar dagen i ett gemensamt bo spunnet av silkestrådar och på kvällen ger sig ut i ordnade tåg för att äta av ekarnas blad.
Unga larver går i så kallad gåsmarsch, det vill säga i ett ordnat led. Äldre larver bildar oftast en så kallad svinfylking, en formation som liknar en triangel, med en ledare i spetsen. Bakom ledaren formerar sig de övriga larverna i led, med ett ökande antal i varje led. Det sista ledet kan kan bestå av så många till 15 till 20 larver.
Förhållande till människan
En äldre föreställning om processionspinnare var att larvernas irriterande hår med vinden kunde spridas från deras bon och att de då kunde orsaka döden för människor och djur som råkade andas in dem så att de hamnade i andningsorganen eller svälja dem så att de hamnade i matsmältningskanalen. Denna myt har dock inte kunnat beläggas med vetenskapliga fakta.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Processionsspinnare, 1904–1926 (Not).
